S72.00 Cervikal femurfraktur (Kollumfraktur, Höftfraktur UNS)
Osteoporosfraktur (tilläggsdiagnos) M80.9
W-diagnoser: Snubbling i samma plan W01.99, UNS W19.99
- Patienterna är äldre än 60 år i 97% av fallen.
- Många är multisjuka och står på diverse mediciner.
- I Sverige inträffar cirka 3.800 cervikala femurfrakturer per år.
- Synonymer: "Cervikal femurfraktur" eller "cervikal höftfraktur" är de bästa beskrivningarna.
Tidigare även "collumfraktur", "kollumfraktur" och ibland "medial höftfraktur", till och med "medial collumfraktur". Utifrån ledhuvudet och halsen kan frakturen omfatta caput, respektive collum (subkapitulärt, transcervikalt eller basicervikalt).
Tidiga åtgärder, personal och team
- Tidigt omhändertagande är av stort värde för patienten
- För allmänt omhändertagande vg se Höftfraktur (proximal femurfraktur)
Läkarens bedömning, åtgärder och behandling
- Den cervikala femurfrakturen är intrakapsulär. Därmed risk för caputnekros (cirka 1/2 år senare, stor variation).
- Benet oftast utåtroterat och förkortat.
- Patienten kan i regel inte gå på benet (undantag förekommer vid inkilad femurfraktur).
- Kvinnor:män = Cirka 2:1
- Diagnos med röntgen höft. (Om osäkerhet vid måttliga symtom utan felställning lägg till röntgen bäcken).
- Lägg in patienten, (fastande om op kan göras samma dag).
- Ordinera smärtstillande, t ex inj Morfin 3-10 mg iv, och sätt dropp (Ringer-Acetat eller NaCl) eftersom patienter med höftfraktur ofta är mer eller mindre dehydrerade.
- Jämför AO-systemets indelning nedan.
- Lägg gärna en femoralisblockad i smärtstillande syfte.
- Överväg möjlig somatisk orsak till att patienten har fallit. Tag EKG vid behov. Ordinera allmänna labprover.
- Vid negativ röntgen, men kvarstående klinisk misstanke om fraktur, komplettera med CT höft (eller MRT).
- Översiktligt rekommenderas internfixation, dels med osteosyntes med 2-(3) skruvar ju yngre patient, eller ju mindre dislokation. Även lämpad till patienter som inte går på benet (demens, rullstol).
Dels halvprotes (hemiartroplastik, dvs skaft + huvud) har visat sig särskilt lämplig vid disolocerade frakturer, ofta hos äldre kvinnor med större comorbiditet. Ger högre grad av tillfredsställelse, mindre smärta, och färre reoperationer jämfört med osteosyntes.
Artroplastik, slutligen, kan vara förstahandsval när frakturen är dislocerad i flera plan hos vitala patienter, eller flera dygn gammal, vid artros, skelettförändringar, eller reumatisk ledsjukdom.
Diffdiagnoser
-
Vanligaste:
- Annan höftfraktur (trokantär eller subtrokantär femurfraktur)
- Kontusion av höften S70.0, dvs ingen skelettskada. (OBS, Då brukar patienten kunna belasta hyggligt på benet/höften. Utred med CT eller MR om misstanke höftfraktur kvarstår!)
- Bäckenfraktur i ramus superior eller ramus inferior, ibland båda (behöver ofta läggas in för mobilisering några dagar). S32.50.
- Distal kotkompression (L4-L5) med svårighet att belasta benet
- Kontusion mot låret, S70.1
- Höftledsluxation (oftast vid höftledsprotes)
- Bäckenfraktur av kraftigt våld, trauma. Acetabulum, ileum, ischium.
- Höftledsluxation (utan höftprotes) vid kraftigt våld.
- Höftledsartros (artrosartrit)
- Septisk artrit (högt CRP, vanligen feber och infektions-anamnes), kan tillfälligt maskeras av steroider.
Andra diffdiagnoser:
Barn-diffdiagnoser, osäkert trauma:
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.