E10 Diabetes mellitus typ 1, E109 utan komplikationer
E11 Diabetes mellitus typ 2, E119 utan komplikationer
R739 Hyperglykemi, ospecificerad
När man som jour även har ansvaret för sjukhusavdelningarna blir man ofta ombedd per telefon att ge extra insulin till en diabetiker, därför att B-glukos ligger för högt.
Läkarens bedömning, åtgärder och behandling
- Sjuksköterskan ringer: "Min patient har ett B-glukos om 19,4 mmol/l. Vad ska jag ge?"
- Det korta svaret är ofta "Ge 6 enheter Humalog sc" (vuxendos, human insulinanalog, insulin lispro). Och det är väl bra i regel. Men man ska tänka efter varför patientens glukos avviker!
- Det längre svaret är "Det beror på hur din patient mår!"
"Rör det sig om en ny inställning, alltså en nydebuterad diabetes?
"Hur mycket insulin har patienten fått de sista dagarna?" (Skriv upp och jämför)!
"Har kanske insulinbehovet ökat plötsligt? I så fall varför?" (Aktuell infektion eller inflammation, stresstillstånd, cortisonbehandling, mobilisering)?
"Hur ser de sista proverna ut (glukos, CRP, m fl)?"
"Var föregående B-glukos väldigt lågt?" (kan det röra sig om en rekyl)?
Om patienten har insulinpump: "Sitter nålen korrekt/läcker slangen?"
Kanske resultatet blir att det behövs lite ytterligare insulin. Då är en extrados av ett kortverkande insulin lämpligt, ofta 4-6 E sc (vuxna), och nytt B-glukos om 4 timmar. Ändra inte mer än 10% av föregående dygnsdos på en gång, annars blir det ryckiga värden!
Om allt verkar fel: Gå upp på avdelningen och se patienten själv!
Sätt aldrig ut allt insulin, det basala behovet är ofta minst 50% av den dos patienten brukar ha, även om patienten inte äter.
Överväg en ketoacidos (DKA) om patienten inte mår bra. Det kan man ha även med ett måttligt förhöjt B-glukos, som i exemplet ovan, så absolutvärdet får inte styra. Ta en blodgas vid osäkerhet.
Se även
Updated 2019-05-22. Originally published 2018-01-04, ©Per Björgell