Akut rejektion av transplanterat organ (njure)

ICD 10:
T861C Funktionssvikt eller avstötning av njurtransplantat, akut icke biopsiverifierad avstötning
T861X Funktionssvikt eller avstötning av njurtransplantat, ospecificerad orsak

Detta avsnitt tjänar som allmän modell vid avstötning av ett organ.

Här följer handläggningen av en akut rejektion av njure.

• Akut rejektion är inte ovanlig och orsakas i regel antingen av ett T-cells medierat immunsvar, eller av olika antikroppsreaktioner, sk antikroppsmedierad rejektion (AMR).
• Risken för en akut rejektion är störst under första året och drabbar 10-35 % av alla njurtransplanterade.
• De flesta akuta rejektioner kan hindras med ökad steroidbehandling (vanligen högdos metylprednisolon (Solu-Medrol)), eller i vissa fall behandling med riktade antikroppar mot T-celler, se nedan.
• En avstötning kan inträffa flera år efter transplantationen.

Symtom

Vissa patienter har inte så framträdande symtom, andra har de flesta symtom:
• Vid begynnande rejektion minskar urinproduktionen (organsvikt).
• Vätskeretention med ödem och snabb viktökning
• Generellt stigande njurprover (kreatinin, urea).
  Tänk på att urea följer kroppsvätskorna, dvs viktökning kan i viss mån dölja en tidig ureastegring.
• Sjukdomskänsla, trötthet, obehagskänsla, illamående
• Ibland influensasymtom med takypné, hosta, frossa, takykardi, och värk
• Stigande blodtryck
• Feber, eller ömhet/svullnad över njuren (mindre vanliga symtom)

Utlösande faktorer

• Patienten kan ha glömt, eller inte kunnat ta sina mediciner, eller inte kunnat behålla dem (gastroenterit mm).
• Livslång immunosuppresiv behandling gäller.
• Reaktion mot blodtransfusion (HLA-antigen mm), mot tidigare transplantat, graviditet

Tidiga åtgärder, personal och team

• Alltid läkarbedömning av transplanterad patient efter primärt triage
• Kontrollera ABCDE-status (puls, bltr, saturation etc)
• Temperatur, aktuell vikt
• Ta prover: Komplett hematologi (Hb, LPK, Trombocyter, Diff), natrium, kalium, kreatinin, urea, calcium, albumin, leverstatus, glukos, CRP, urinsticka, (och vid feber eller infektionsmisstanke) urinodling och blododling.
• Följ vätskebalans – vätskelista (in/ut) och vid behov kateter
• Ta blodgas på eventuellt påverkad patient
• Känd allergi mot läkemedel eller djur (kanin)?

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

• Patienten bör läggas in akut.
• Ta reda på aktuell immunsuppresiv medicinering. Efter transplantation består den oftast av minst 3 preparat:
  - En purinantagonist (ex azatioprin),
  - en kalcineurinhämmare (ex takrolimus), samt i botten
  - ett steroidpreparat (prednisolon).
• Ange tidpunkt för aktuell transplantation! (Första året är känsligast).
• Kontakta lokal transplantationsansvarig läkare!
• Behandling vid uppenbar akut rejektion beslutas av transplantationsvan läkare (transplantationskirurg eller nefrolog), helst inom ett dygn och oftast efter en initial biopsi som ger definitiv diagnos.
• Uteslut annan eller samtidig diagnos (främst infektioner – pneumoni, urinvägsinfektion, CMV-infektion, herpesinfektioner, Pneumocystis jirovecii (tidigare P. Carinii)).
• Akut lungröntgen beställs och förslagsvis ultraljud av transplanterad njure.
• Njurfunktionskontroll: Vikt (viktökning), vätsketabell, labprover (se nedan), ulj njure, njurscintigrafi, och som nämnts njurbiopsi (inte på akutmottagningen - ultraljudsledd grovnålsbiopsi ger slutlig diagnos).
• Behandlingen innefattar oftast ökad steroidbehandling (vanligen högdos metylprednisolon (Solu-Medrol), ofta 250–500 mg dagligen i 3 dagar).
  Vid steroidresistent rejektion kan ges riktade antikroppar mot T-celler, t ex anti-human T-lymfocytimmunglobulin, från kanin, (Grafalon) eller anti-tymocytimmunglobulin, också från kanin, (Thymoglobuline).
  Även plasmaferes, IVIG (intravenös behandling med immunglobulin), liksom senare preparat som rituximab eller bortezomib kan bli aktuella. I skrivande stund saknas systematiska sammanställningar som med säkerhet avgör "the method of choise”.

Kliniska råd och kommentarer

Andra former av avstötning:

• Hyperakut rejektion eller akut tubulär nekros är idag mycket ovanlig, uppträder direkt eller inom timmar på grund av en antikroppsrelaterad reaktion mellan transplantat och mottagare. Reaktionen kan ibland ses redan i operationssalen eller annars i tidig postoperativ fas. Då bildas ingen urin.
• Lågaktiv rejektion innebär aktivering av T- och B-lymfocyter men utan generell reaktion, och kan förekomma genom T- och B-lymfocyter var för sig, med eller utan akut rejektion.
• Graft-versus-host (GVH) rejektion är en reaktion mellan givarens T-lymfocyter och mottagarens HLA-antigen då ett antal celler eller organ (exempelvis levern eller tarmar) slås ut. Förutsättningen är att patienten är immuninkompetent av olika skäl.
• Kronisk rejektion, eller kronisk allograf nefropati, är ofta en blandbild av organreaktiva förändringar och leder successivt till njursvikt eller tilltagande försämring av det transplanterade organet.

Diffdiagnoser

Diffdiagnoser till akut rejektion:

• Infektioner (kan till viss del maskeras av steroidbehandlingen, dessutom är pat mer infektionsbenägen pga medicineringen)
• Pneumoni och andra luftvägsinfektioner (feber och sjukdomskänsla)
• Urinvägsinfektion (feber och sjukdomskänsla)
• Virusinfektioner (feber och sjukdomskänsla). Viktigast att kontrollera ev avstötning första året, därefter måste man inte söka läkare varje gång man blir förkyld!
• Postrenalt hinder (oftast tidigt efter transplantationen, ger stigande kreatinin, från uretärskada, ödem eller exempelvis prostatahyperplasi)

Diffdiagnoser till hyperakut rejektion:

• Njurartärtrombos
• Akut tubulär nekros
• Njurvenstrombos
• Mekaniskt hinder i uretären (skada, obstruktion, mm).


• Kontrollera perfusionen akut med ulj doppler, eller njurscintigrafi.


Originally published 2019-03-25, ©Per Björgell




Relaterade