Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Barnkirurgi Infektion Internmedicin Neurokirurgi Neurologi Pediatrik Psykiatri Trauma

Hjärnödem, akut

ICD 10:
  • G936 Hjärnödem
    Utesluter: Hjärnödem orsakat av förlossningsskada (P11.0)
    Traumatiskt hjärnödem (S06.1)

Behandling i korthet

  • Hjärnödem uppstår när hela eller delar av hjärnans volym blir större än tillgänglig plats i hjärnan
  • Man skiljer ofta på supratentoriella och infratentoriella expansiviteter
  • Orsaken kan vara en volyminskränkande, makroskopisk process i hjärnan (exempelvis tumör eller blödning), eller en mikroskopisk process som plötsligt ökar hjärnans volym (exempelvis vattenintoxikation)
  • Anamnes, status och akut CT hjärna!
  • Symtom: Huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar (ofta på natten eller morgonen), koordinationssvårigheter, synstörningar, bredspårig gång, inkontinens, fluktuerande medvetande, kramper, koma och död.
    (Symtom uppkommer i regel när ICP>20 cm H2O, obs att LP är kontraindicerad vid hjärnödem!)
  • För diffdiagnoser, se nedan!
  • Vid malignitet är den omedelbara behandlingen i regel högdos steroider, till exempel betametason, inj Betapred 4 mg/ml, 8 mg x 3 iv. Kontakta neurokirurg! Skicka över bilder för granskning
  • Vid akut trauma, eller blödning krävs i regel operation med dekompressiv kraniektomi och evakuering, när så är möjligt. Ej kortison. Kontakta neurokirurg och skicka över CT-bilder!
  • Vid stopp i shunt, se Shunt, dysfunktion och kontakta neurokirurg, skicka över CT-bilder!
  • Urakut behandling kan innefatta intubation och hyperventilation, samt hyperosmolär behandling med mannitol eller urea (ej tillgängligt i Sverige). Det blir då som att krama vatten ur en tvättsvamp, och så fort behandlingen upphör fyller sig svampen (hjärnan) igen.
    Därför bör sådan behandling avtalas med neurokirurg innan den sätts in!

Diffdiagnoser

  • Hjärntumör
  • Hjärnblödning (epiduralblödning, subduralblödning, subaraknoidalblödning, intracerebral blödning)
  • Hydrocefalus
  • Stopp i shunt (beställ shuntöversikt)
  • Skalltrauma
  • Hjärninfarkt, (kan ge ödem)
  • Hyponatremi
  • Vattenintoxikation, se hyponatremi (ofta person som försöker skölja ut något ur kroppen, dricker 4-6 liter vatten på kort tid; eller psykos)
  • Leversvikt, akut

  • Mindre vanliga orsaker
  • Cerebral ischemi, oavsett orsak
  • Hjärnabscess
  • Meningit
  • Akut hypertension
  • Andra cerebrala infektioner
  • Koloxidförgiftning
  • Förlossningsskada

  • Ovanliga orsaker
  • Hög höjds-ödem (syrgasbrist)
  • Annan osmolalitetsstörning
  • Amyloid-ödem
  • Posteriort reversibelt encefalopati-syndrom (PRES)
  • Strålbehandling och radioaktiv strålning
  • Hepatit
  • Blyförgiftning
  • Pseudotumor cerebri
  • Reyes syndrom

Se även



Updated 2020-09-22. Originally published 2020-09-22, ©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Allmänt Anestesi och IVA Gynekologi Infektion Internmedicin Obstetrik Pediatrik

Coronavirus, Covid-19 aktuellt

Uppdaterat 2020-09-01

  • Infektionen som orsakas av viruset SARS-CoV-2 kallas Covid-19, Coronavirus disease, 2019.
  • Pandemin fortsätter, nu har mer än 25 miljoner smittats (12 milj för 20-07-09) och de totala dödsfallen utgör cirka 850.000, enligt Johns Hopkins University.
  • Utifrån insamlad statistik är dödligheten därmed 3,4% (4,6%), det vill säga bland personer med fastställd diagnos och symtom. Siffran sjunker efterhand, då fler med lindriga symtom testas, och behandlingen av sjukdomen har förbättrats.
  • Eftersom många får ett lättare eller asymtomatiskt förlopp, och andra aldrig blir testade, är den reella dödligheten lägre eftersom nämnarens storlek är okänd. Mortaliteten har totalt uppskattats ligga kring 1%.
  • Sverige har ungefär samma andel döda som USA och Brasilien, med 572 dödsfall/miljon invånare, jämfört med USA 559 dödsfall/miljon invånare och Brasilien 574. Det är tyvärr höga dödstal i global jämförelse. Å andra sidan inträffar för närvarande få dödsfall i Sverige.
  • En andra våg inom Europa förefaller ha börjat nu. I Sverige stiger antalet fall främst i sydvästra Sverige. Rapporter om ökande antal fall kommer från flera europeiska länder, Spanien nära 10.000 nya fall under ett dygn (29/8), även Frankrike, där smittotalen är lika höga som i mitten av mars. Italien, Nederländerna, Tyskland och Belgien, med flera, ökar igen. Indien anses utgöra epicentrum för smittan just nu.
Coronavirus
Coronavirus. From cdc.gov

Covid-19, klinisk sammanfattning (fler detaljer nedan)

  • SARS-CoV-2 är ett mycket smittsamt virus, med inkubationstid kring 2-14 dagar, vanligen 3-7 dagar. Enstaka fall har rapporterats upp till 24 dagar.
  • Smittspridning sker genom droppsmitta, beröring, och troligen även genom luftburen smitta i vissa fall (aerosoler vid nära kontakt).
  • Smittsamhet föreligger under slutet av inkubationstiden och är som störst när patienten insjuknar. Även asymtomatiska personer kan smitta, men dessa blir i regel symtomatiska inom kort (enligt studie). Andra studier anger att 40% av alla infekterade personer aldrig utvecklar symtom.
  • Medianåldern för insjuknande är 59 år (enligt studie) och manligt kön dominerar, cirka 60% (57-63%). Det motsvarar ganska väl könsfördelningen bland dödsfall, män cirka 60% och kvinnor 40%.
  • En nypublicerad studie i Nature menar att män bildar mer proinflammatoriska cytokiner som IL-8 och IL-18, samt kemokinen CCL5, vilket korrelerade till högre halter av icke-klassiska monocyter; därtill fann man att kvinnor uppvisar en mer robust T-cellsaktivering än män, särskilt av CD8 T-celler. T-cellssvaret hos män sjönk markant med stigande ålder. Studien är redan kritiserad och det hävdas att egentliga skillnader inte finns.
  • Den enskilt viktigaste riskfaktorn är hög ålder
  • Begreppet "flockidentitet" i en befolkning är svårt att värdera, eftersom immunitet uppnås genom flera mekanismer, främst genom antikroppsbildning och via T-cellerna. Det är också oklart hur länge en immunitet kvarstår. Några fall av PCR-verifierade återinsjuknanden med några få månaders intervall har nyligen beskrivits.

  • SYMTOM
  • Influensaliknande insjuknande med feber (83–98%)
  • Nedsatt eller förlorad smak- och luktförmåga anses vara ett tidigt och typiskt symtom.
  • Hosta (76%–82%), alla har inte hosta således.
  • Myalgi och trötthet vid insjuknandet är vanligt (11–44%)
  • Andningssvårigheter (19%) hos en del, eller tryck i bröstet, kommer efter ca 7-10 dagar, symtom som kan vara förenliga med nedåtstigande luftvägsinfektion och covid-pneumoni.
  • Huvudvärk (14%), (varierande rapporter 8%-34%).
  • Mindre vanligt, även: Ökad sputumproduktion, hemoptys, diarré (4%), illamående och kräkningar (5%). Vassa har några dagar före debuten av feber haft diarré och illamående. Till rapporterade symtom hör även rinnande näsa och nästäppa.
  • Det kommer rapporter om att sjukdomsförloppet vid etablerad sjukdom kan variera mycket. Den övervägande majoriteten har problem av hosta, andnöd och feber, medan andra kan ha dominerande gastroenteritsymtom, muskelvärk i en extremitet, koncentrationssvårigheter och trötthet som dominerande symtom, eller andfåddhet vid lätt ansträngning. Patienter kan dessutom ha växlande symtom olika dagar.
  • En hög incidens av arteriella och venösa tromboemboliska händelser bland de sjukaste covid-patienterna rapporteras. Alla sjukhusvårdade bör om möjligt få trombosprofylax eller antikoagulantia i trombosterapeutiska doser.
  • Asymtomatiska infektioner (även hos barn) har bekräftats. Enligt vissa bedömningar går det betydligt fler asymtomatiska fall per symtomgivande Covid-19, medan asymtomatiska fall (i Kinas slutrapport till WHO) i regel utvecklade symtom efterhand. "The proportion of truly asymptomatic infections is unclear but appears to be relatively rare" skrev de.
  • I en studie har man följt virusutsöndringen (svalgprov) med resultat 20,0 dagar (median), (17,0–24,0). För att detektera sars-cov-2 anses de tre första dygnen ge bäst resultat.

  • PROVTAGNING
  • Allmänt labstatus med Hb, CRP, vita, diff, D-dimer, lever- och elektrolytstatus, LD, IL-6, ferritin, samt RT-PCR för Covid-19 på alla inläggningsfall. Blododling och urinodling vid feber.
  • Aktuell infektion påvisas med RT-PCR
    Provmaterial: Virusmedium - Svalgsekret och nasofarynxsekret (ej kolad pinne, ej den vanliga NPH-pinnen).
    Prov kan också tas från EDTA-blod, och serum. BAL (bronko-alveolär lavage vid bronkoskopi) anses vara säkrast, liksom sputum (djupa upphostningar).
  • Provtagning vid misstänkt pågående sjukdom är möjlig och kan nu erbjudas via 1177.
  • Tolkning av blodprover vid infektion: Positiv RT-PCR för aktuell Covid-19. Pneumonipatienterna (de flesta) har oftast haft leukopeni (9–25%), leukocytos (24–30%), lymfopeni (63%), måttlig trombocytopeni, förhöjt CRP och ibland högre ALAT-ASAT-nivåer.
  • Ökad risk för fatal utgång har noterats vid höga värden, var för sig, av LD, D-dimer, IL-6, ferritin och CRP. Se även om sHLH nedan.

  • Påvisa genomgången infektion kan man göra med antikroppstester. Uppskalad teknik med validerade test finns att tillgå via sjukvården sedan försommaren 2020. De har bedömts ha acceptabel sensitivitet och specificitet. Positivt test innebär att man har haft sjukdomen, men ett negativt test är svårare att tolka om immunförsvaret har hanterats främst via T-celler och inte genom antikroppsbildning.
  • Kommersiella snabbtester (antikroppstest) har hittills ansetts otillräckliga och därför inte rekommenderats offentligt. Flera tester uppges dock ha hög sensibilitet (93-94%) och hög specificitet (98-99%) och erbjuds nu via privata lab eller apotek.

  • ÅTGÄRDER
  • Eftersom det rör sig om en pandemi och resurserna därmed är begränsade, samt eftersom de flesta faktiskt får ett lindrigt förlopp, måste de flesta hänvisas hem till egenvård och karantän.
  • Patienter som behöver sjukhusvård, till exempel på grund av allmänpåverkan eller dyspné, läggs in på särskilda vårdavdelningar efter diskussion med infektionsjouren. Smittskyddsläkare aviseras. Anmälan skrivs som anmälningspliktig sjukdom.

  • BEHANDLING
  • Specifik behandling saknas. Därmed gäller allmän symtomatisk behandling, men nu med vissa rekommendationer (enligt nedan).
  • Viktigt att patienterna är väl uppvätskade, ge dropp i erforderlig mängd!
  • Inlagda patienter bör få trombosprofylax. Högre dos som vid trombos kan övervägas.
  • Följ patienten med regelbunden NEWS-registrering, pulsoximetri (saturation), och allmänna tecken på ev försämring (ABCDE-kontroller)
  • Antiviral behandling av olika slag testas. Läkemedlet remdesivir förkortar sjukförloppet, men global brist råder.
  • Svårt sjuka patienter i Covid-19 kan behandlas med dexametason enligt studier. Mortaliteten hos patienter i ventilator reduceras då med cirka 1/3 och för patienter som endast behandlas med syrgas med cirka 1/5.
    Förmodligen fungerar även andra steroider, även om det saknas studier. I Sverige finns betametason för parenteralt bruk (Betapred).

  • FÖRLOPP
  • Förloppet av klinisk sjukdom är 2-3 veckor till ett par månader i vissa fall. Postinfektiös trötthet, muskelsvaghet, lättutlöst andnöd, och utdragen feber i flera veckor har rapporterats. Komplikationer, se nedan.
  • För icke sjukhusvårdade med förmodad Covid-19: För att förklaras frisk krävs två dagar med symtomfrihet och utan feber. (Låter väl kort, anser jag).
  • Det tar tid att tillfriskna och återställa syresättningen, varför en intuberad patient kan behöva respiratorbehandling under flera veckor.

    KOMPLIKATIONER
  • Andningssvikt, ARDS, pga alveolära skador/pneumoni.
    Respiratorbehandling kan bli aktuell när det inte går att syresätta patienten, trots mask och hög syrgastillförsel. Patienten kan samtidigt vara påtagligt oberörd trots att SaO2 går ned mot 60%, sk tyst hypoxi.
  • Multiorgansvikt, kan utvecklas ganska snabbt
  • Tromboembolism förekommer i hög incidens, kumulativt i 31% i en studie. Lungemboli är den enskilt dominerande diagnosen.
  • Cytokinstorm är en reaktion på infektionen, som ger en hyperinflammation, även kallad sHLH, sekundär hemofagocytär lymfohistiocytos. Tillståndet kännetecknas av en hypercytokinemi, som ger kvarstående feber, med högt ferritin, cytopenier och vanligen ARDS, följd av i fatala fall, multiorgansvikt. Högt ferritin och högt IL-6 utgör prediktorer för fatalt förlopp.
    Misstänkta fall av sHLH bör screenas för stigande ferritin, minskande trombocyter eller stigande SR. Beräkna även HScore på nätet.
  • Bakteriella sekundärinfektioner, sepsis m fl
  • Myokardskador, hjärtsvikt
  • Akut njursvikt
  • Neurologiska komplikationer, olika rapporter, lång rehabperiod för de sjukaste patienterna, medvetandefluktuationer, koncentrationssvårigheter, neuromyopati, rhabdomyolys, stroke, Guillain Barré, encefalopati mm.
  • Samband med Mb Kawasaki diskuteras (barn), inga hållpunkter för detta i Sverige, enligt rapporter.

  • ÖVRIGT
  • Se nedan ytterligare detaljer om isolering av patienten, behandling, skyddsutrustning, barn, gravida och riskgrupper
  • Situationen i Sverige anses vara under kontroll. Dock fortsätter antalet påvisade sjuka öka. Antalet dagliga dödsfall har minskat och ligger ganska konstant under 10 per dygn. Antalet intensivvårdade har minskat, jämfört med tidigare.
  • Utsatta länder: USA, Brasilien, Indien, Ryssland.

  • SKYDDSUTRUSTNING till personal
  • Personal som ska hantera misstänkta fall av smitta (oavsett sammanhang!) bör använda:
    - handskar,
    - skyddsrock, täckande och vätskeavvisande, och
    - munskydd av klass FFP3 (ev FFP2),
    som ger bästa skydd, samt
    - helst visir, annars skyddsglasögon

  • PLACERING AV PATIENTEN
  • Patienten ska inte sitta i allmänt väntrum, utan om möjligt placeras direkt i ett enskilt undersökningsrum med egen toalett (helst isoleringsrum) och med munskydd på.
  • Patienter som har behov av akut sjukvård kan kontakta 1177 för diskussion och ev vidare hänvisning. Allmänhetens frågor besvaras på tel 113 13.

  • Hantering vid oklar feber och/eller respiratoriskt syndrom
  • Kontrollera epidemiologiska fakta: Var har patienten befunnit sig under de sista 14 dagarna, aktuella kontakter, familjesituation, aktuella resor.
    Om insjuknandet passar med Covid-19 och inneliggande vård krävs: Läkare följer lokala PM (exempelvis kontakt med jour på infektionsklinik, eller motsvarande). Covid-19 är anmälningspliktig.

  • RÖNTGEN
  • Lungröntgen visar i regel bilaterala multipla parenkymförändringar och ground glass-opaciteter. Är diagnosen pneumoni uppenbar - avlasta röntgenmottagningen och röntga ej!
  • Detaljer kring Covid -19

    • Coronavirus är ett höljebärande, enkelsträngat RNA-virus, som tillhör familjen Coronaviridae. Detta virus blev särskilt uppmärksammat i samband med utbrottet av SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) omkring 2003, (SARS-CoV). Senare kom MERS (Middle Eastern respiratory syndrome), 2012, också det ett coronavirus.
    • Pandemin började i slutet av 2019. Det är ett nytt coronavirus, numera benämnt “SARS-CoV-2”, ursprungligen från Wuhan i Kina. Det är ett betacoronavirus, liksom SARS- och MERS-virus. Genomsekvensen är klar och har publicerats via GISAID (gisaid.org).
    • Infektionen som orsakas av SARS-CoV-2 kallas som nämnts Covid-19, Coronavirus disease, 2019.
    • Smittan är en zoonos, med fladdermus som värd, och möjligen med den kinesiska myrkotten som mellanvärd.
    • Mer än 80% av patienter med symtom får ett ganska lindrigt, men inte sällan varierande och hackigt förlopp. Vissa är helt symtomfria.. Se avsnitt om kliniska symtom ovan.
    • Viruset kommer att infektera 40-70% av världens vuxna befolkning enligt beräkningar av Marc Lipsitch, en av världens främsta epidemiologer och professor vid Harvard.

    • MER OM BEHANDLINGEN
    • Behandlingen är enligt ovan symtomatisk.
    • Kontrollera ABCDE-status.
    • Vid dyspné och andningsfrekvens över 23/min bör patienten betraktas som andningspåverkad.
    • Ge syrgas vid behov, om SaO2 <95%.
    • Specifik antiviral behandling finns ej, men olika redan godkända läkemedel testas i olika studier.
    • Vissa patienter har fått testa HIV-mediciner, som är antivirala. Under den förra SARS-epidemin hade lopinavir och ritonavir betydande kliniska fördelar (finns som kombinationstablett), och nu även remdesivir, som också testas och har fått temporärt godkännande i USA som katastrofmedicin.
    • Klorokin har diskuterats och till del utvärderats, dock utan större framgång, och dessutom är det toxiskt vid överdosering. Rekommenderas ej.
    • Kortikosteroider bör undvikas, såvida situationen inte så kräver (dock vid svår Covid-19, septisk chock, KOL, sHLH, etc). Anledningen att primärt undvika steroider är att det finns risk för förlängning av virusreplikationen (sågs vid MERS).
    • NSAID bör undvikas, använd istället paracetamol vid behov.
    • Hos inlagda patienter har upp till 23–32% behövt respiratoriskt stöd på IVA. Behovet uppträder ofta vanligen först efter 9-11 dagar.
    • Vaccin finns inte ute ännu. Ett 60-tal nya vacciner är under utveckling, beräknas tidigast tillgängliga från årsskiftet 2020-2021 eller snarare senare.

    • Covid -19 hos barn:
      - Barn som smittas av Covid-19 får generellt en mildare infektion av sjukdomen. Barn utgör i sig ingen riskgrupp.
      - Symtom som rapporteras bland barn: Feber, hosta, snuva, även diarré och kräkningar.
      - Barn behöver sällan intensivvård.
      - Extremt få dödsfall har inträffat, de flesta av dessa barn hade redan livshotande grundsjukdomar.
      - Det är inte känt i vilken utsträckning barn sprider smitta. Men det logiska är att de smittar, precis som vuxna.

    • Covid-19 vid graviditet: - Få studier finns. I en färsk studie (feb-20) rapporterar Schwartz et al (2020) studier på 38 gravida kvinnor med Covid-19, där inga maternella dödsfall inträffade. Ingen intrauterin transmission kunde påvisas, inte heller till placenta (några fall). Liknande rapporter finns från andra studier. - Några få spädbarn har blivit smittade efter partus och det har förlöpt väl.
    • Covid-19 och immunitet:
    • Det är oklart hur länge man är immun efter en Covid-19-infektion, men sannolikt bara kortvarigt vid jämförelse mot tidigare Corona-förkylningar. Folkhälsomyndigheten har talat om 1 år. Forskare i Sydkorea har hävdat att reinfektion inte alls är möjlig.

    • RISKGRUPPER
      Enligt Folkhälsomyndighetens rapport till regeringen är följande grupper att betrakta som särskilt utsatta:
    • Ålder 70 år och däröver
    • Aktiv cancersjukdom
    • Pågående eller nyligen avslutad behandling för cancersjukdom (utom hormonell adjuvant behandling)
    • Samtidig förekomst av mer än en av diagnoserna hjärt-kärlsjukdom (kärlkramp, hjärtsvikt, stroke), hypertoni, diabetes med komplikationer, kronisk njursjukdom och njursvikt, kronisk lungsjukdom (annan än astma) eller kronisk leversjukdom
    • Fetma (BMI 40 och däröver)
    • Neuromuskulär sjukdom (ex. Parkinson, MS, ALS)
    • Intellektuell funktionsnedsättning och rörelsenedsättning (flerfunktionsnedsättning)
    • Annat allvarligt hälsotillstånd som innebär ökad mottaglighet för SARS-CoV-2 och risk för allvarligt sjukdomsförlopp vid covid-19


    Updated 2020-09-01. Originally published 2020-01-21, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA EKG Internmedicin Kardiologi Pediatrik

    Ventrikeltakykardi, VT

    ICD 10:
    • I472 Ventrikeltakykardi, VT (Paroxysmal ventrikulär takykardi)
    • I456 Preexcitation (Preexcitationssyndrom, olika former, inkl WPW-syndrom)
    • I471 Supraventrikulär takykardi, SVT (Paroxysmal supraventrikulär takykardi)

    Kort sammanfattning

    • Till akutrum! RÖD prio (Prio 1)
    • Snabb och regelbunden takykardi (ofta 120-170/min) med breddökade QRS-komplex (≥120-140 ms) talar för ventrikeltakykardi, VT. De flesta VT-patienter har en känd ischemisk hjärtsjukdom, men obs inte alla. Konkordans (=samstämmighet) av QRS V1-V6 med alla komplex positiva eller negativa innebär i regel VT.
    • Kontinuerlig VT föregår ofta ett ventrikelflimmer, VF, och måste därför behandlas omgående. Patienten kan vara allt från besvärad till medvetslös. Avsnittet här handlar om kontinuerlig pågående ventrikeltakykardi.
    • Är patienten medvetslös - defibrillera direkt (eller kraftigt medvetandesänkt), börja med 50 J bifasiskt vilket kan vara tillräckligt. Öka till 200-200-360 J efterhand, vid behov. HLR påbörjas vid behov.
    • Är patienten vaken och diagnosen VT klar/trolig - kalla narkosjouren för akut narkos och defibrillera sedan, som ovan 50-200-200-360 J. Överväg att kalla kardiologjouren också.
    • En tämligen opåverkad patient (vilket är mindre vanligt på akutmottagningen) kan ha annan diagnos än VT, exempelvis snabbt förmaksfladder, supraventrikulär takykardi, SVT, eller WPW-syndrom. Ta ett esofagus-EKG om möjligt i oklara fall, annars betrakta och behandla alltid som VT.
    • Korta VT-arytmier som inte påverkar patienten kan ses vid exempelvis akut hjärtinfarkt. Är de endast kortvariga defibrillera ej. Lägg patienten i telemetri-övervakning. Överväg betablock.
    • Kontrollera p-vågorna i oklara fall, om de går att urskilja (ofta inte möjligt vid VT)!
      - Fler p-vågor än QRS talar för fladder eller SVT, inte för VT.
      - Antal p = antal QRS (1:1) SAMT nytillkommet grenblock (hö- eller vä-) innebär SVT.
      - Antal p = QRS (1:1) men inget grenblock är VT.
      - Går ej att avgöra pga hög hjärtfrekvens: Betrakta som VT!
    • Adenosin (om givet):
      Adenosin utan effekt på oklar takykardi med breddökade QRS är i regel en VT - defibrillera!
      Adenosin med effekt är i princip SVT eller förmaksfladder.
    • Lägg in patient som haft akut VT. Nytt EKG efter VT. Telemetri. Uteslut hjärtinfarkt. Uteslut annan ischemisk hjärtsjukdom, kardiomyopati, eller hjärtsvikt. Uteslut hypokalemi, hypomagnesemi, och andra elektrolytstörningar. Uteslut också långt QT-syndrom, ofta relaterat till aktuella läkemedel (se nedan).
    Ventrikeltakykardi, monomorf VT, (komplexen är lika hela tiden). (From: Life in the Fastline)

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Kalla läkare genast
    • Ge ambulanspersonal tid för kort rapport! Finns samtidig bröstsmärta?
    • Tag patienter med akuta takyarytmier direkt in på akutrummet! RÖD prio (Prio 1)
    • EKG direkt. Vid takyarytmi: Misstänkt AMI? Breddökade eller smala QRS-komplex? Syns grenblock? Finns synliga p-vågor? Visa läkare genast.
    • Ta fram defibrillatorn, sätt på pads om inte där redan. Ta även fram ulj-apparaten.
    • ABCDE-kontroll och åtgärder efter behov
    • Sätt 2 venösa infarter
    • Stort labstatus, inkl elektrolyter (i detta fall: Na, K, kreatinin, fosfat, magnesium, calcium), koagulation, TnT (TnI).
    • Telemetri kopplas upp
    • Syrgas vid behov (SaO2 <90%)
    • KAD vid behov
    • Temp
    • Inskrivningsanteckning, hemavdelning fixas
    • Ventrikeltakykardi är ett dynamiskt tillstånd, kan återkomma och kan snabbt övergå i ventrikelflimmer. Lämna inte patienten ensam!

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Patienten kommer oftast in som ambulanslarm på akuten. Något oftare i vaket tillstånd än helt medvetslös.
    • Typiska symtom: Tryckkänsla i bröstet eller bröstsmärta, upplever att hjärtat rusar, dyspné, yrsel, hypotension, svimning, medvetslöshet
    • EKG ger diagnosen, ofta bara som en linje som går regelbundet upp-ned-upp-ned, osv. Således regelbunden takykardi (>100 per minut) och QRS-komplexet breddökat, vanligen >140 ms. Se i övrigt sammanfattningen ovan, försök att identifiera p-vågor och jämför frekvensen med QRS-komplexen.
    • VT är enligt definition ≥3 ventrikulära slag med frekvens 100-250 per minut, och har breddökade QRS-komplex (≥0,12s). (Frekvensen är i regel mer än 120-140/min).
    • Är patienten medvetslös - defibrillera direkt (eller kraftigt medvetandesänkt av hemodynamiska skäl)
    • Defibrillera från 50 J till 200 J-200 J-360 J efterhand, vid behov. (Helst max 4 gånger om möjligt).
    • Är patienten vaken och diagnosen VT klar/trolig - kalla narkosjouren för akut narkos och defibrillera sedan som ovan. Överväg att kalla kardiologjour.
    • Se avsnitt om Hjärtinfarkt och HLR vid behov. Tidigt given betablockad vid hjärtinfarkt minskar allmänt risken för arytmier.
    • En tämligen opåverkad patient (vilket är mindre vanligt på akutmottagningen) kan ha annan diagnos än VT, exempelvis snabbt förmaksfladder, supraventrikulär takykardi, SVT, eller ett WPW-syndrom.
    • Ta ett esofagus-EKG om möjligt i oklara fall, annars behandla arytmin som en VT utan fördröjning.

    • Lämplig och olämplig behandling:
      - Defibrillering är den idag bästa och mest effektiva behandlingen!
      - Metoprolol, bisoprolol: Bra betablockare vid takyarytmier, vid hjärtinfarkt, och vid myokardsichemi, i Sverige främst som inj Seloken (metoprolol) 5 mg iv 3 gånger med 5 minuters mellanrum till dosen 15 mg. Det kan stabilisera något men bryter knappast en VT.
      - Amiodaron (Cordarone): För behandling av allvarliga hjärtarytmier, såsom VT och snabba förmaksarytmier. Bra som tillägg om patienten går över i VT hela tiden och om man tvingas defibrillera gång på gång.
      I urakut läge kan man ge 150 mg iv utan spädning, långsamt över 3 minuter, och lägga till ytterligare 150 mg långsamt iv, därefter avvakta.
      (Jag har personligen aldrig haft någon negativ incident av denna dosering, som dock kan ge bradykardi och hypotoni, särskilt efter chock eller för snabb injektion). Fortsatt infusion tidigast efter 15 min och då fördelat på total dygnsdos (5-15 mg/kg) som iv infusion (enligt nedan).
      Under normala förhållanden bör man helst späda amiodaronet i en 250 ml infusion av Glukos som ges över 20 min iv. Standarddosen är 5 mg/kg kroppsvikt iv. (5 mg x 60 kg = 300 mg).
      - Verapamil: Olämpligt, kontraindicerat av flera skäl. Finns inte längre som injektionsvätska i Sverige.
      - Adenosin: Avsedd för att avbryta supraventrikulära och AV-nodala takyarytmier, men inte för ventrikeltakykardi. Har man ändå råkat ge adenosin, på misstanke om SVT, brukar inget särskilt hända. Däremot kan man säga att en då kvarstående takyarytmi sannolikt är en VT!
      - Andra antiarytmika: För närvarande inga lämpliga, i stort sett alla antiarytmika kan också ge arytmier (amiodaron närmast undantagen).
      - Icke hjärtrelaterad VT:
      Sätt ut läkemedel som kan ge förlängd QT-tid, om så är fallet
      Ge magnesium i infusion vid hypomagnesi
      Ge kalium i infusion vid hypokalemi, (obs även hyperkalemi kan ge VT)!
    • Patienter med VT, misstänkt VT, och/eller akut ischemisk hjärtsjukdom behöver observeras inneliggande i telemetri minst ett dygn, och orsaken till VT behöver utredas, om ej känd.

    Anamnes och status

    • Anamnes: Tidigare arytmier eller hjärtsjukdomar, hereditet för hjärtsjukdom, aktuella händelser och aktuell medicinering är viktig information.
    • Status: Allmäntillstånd, påverkad eller opåverkad vid ankomsten. Dekliva ödem? Hjärta auskultation, blåsljud, arytmifrekvens, Blodtryck, ofta hypotoni, Lungor ua, eller med rassel. Bukstatus, EKG.
    • Diffdiagnoser

      Diffdiagnoser:
    • Supraventrikulär takykardi med/utan skänkelblock
    • Preexitation (vanligen WPW-syndrom (antidrom takykardi)).
    • Snabbt förmaksfladder
    • Preexiterat förmaksflimmer
    • Pacemaker-medierad takykardi (pacemaker med dubbelelektroder (DDD/DDDR) kan under vissa förutsättningar åstadkomma en re-entry-takykardi)
    • Intoxer, t ex av tricykliska antidepressiva, som hämmar Na-kanalerna

    • Orsaker till VT:
    • I anslutning till plötsligt hjärtstopp
    • Ischemisk hjärtsjukdom, inklusive färsk hjärtinfarkt, alla akuta koronara syndrom
    • Tidigare hjärtinfarkt eller hjärtskada
    • Kardiomyopatier
    • Hjärtvitier, kongenitala och förvärvade
    • Långt QT-syndrom, medfött eller läkemedelsutlöst
    • Hypokalemi och hyperkalemi
    • Lakritsorsakad hypokalemi
    • Hypomagnesemi
    • Elektrolytrubbningar allmänt
    • Ephedra (missbruk)
    • Kokain, amfetamin, meth (missbruk)
    • Digoxin, andra arytmika, antihistaminer, antibiotika (kan ge TdP, se nedan)
    • Bindvävssjukdomar (SLE, sarkoidos, amyloidos)

    Kliniska råd och kommentarer

    • Troponin kan vara mer eller mindre förhöjt vid belastning av hjärtat, vilket alltså inte måste betyda hjärtinfarkt!
      Å andra sidan är akut hjärtinfarkt den kanske vanligaste orsaken till högt troponin. Exempel på några andra tillstånd som kan ge troponinförhöjning är ventrikeltakykardi, myokardit, perikardit, svår hjärtsvikt, lungemboli, sepsis, och GI-blödning.
    • Långt QT-syndrom (LQTS) är en jonkanalrubbning, som bland annat kan ge torsades de pointes (TdP) - en form av polymorf ventrikeltakykardi. Är som hereditär form autosomalt dominant, men kan också vara förvärvad. VT:n (TdP) kan utlösas av olika läkemedel som skapar en breddökade QRS-T-komplexen, alltså med förlängd QTc.
      TdP kännetecknas av en VT som byter utseende efterhand som den pågår (polymorf). Ibland ses den som snabbt ökande amplitud som sedan minskar och försvinner. Kan likna en spole på EKG.
      Torsades de Pointes, TdP, en polymorf VT. 56-årig vit kvinna med hypokalemi (2.4 mmol/L) och hypomagnesemi (1.6 mg/dL). (From: Wikimedia)
    • Patienter med LQTS drabbas ibland av svimningar, kramper, drunkning eller plötslig död till följd av hypoxiska händelser. Därför viktigt att hitta dessa, inte minst bland barn.
    • Många läkemedel, såväl antiarytmika som icke kardiella, kan förlänga QTc. Bland icke hjärtmediciner är psykiatriska läkemedel, antibiotika, antihistaminer och malariamedel välkända. En fullständig lista finns på Crediblemeds där det i skrivande stund finns 287 olika läkemedel med känd risk för att ge torsades de pointes.
    • Enstaka patienter med VT är kliniskt inte uppenbart dåliga. Vi fick in en ganska oberörd patient med VT som remitterats till akutmottagningen, och som tog sig själv dit med vanlig buss. Hon borde givetvis ha transporterats med ambulans.

    Se även



    Updated 2020-08-13. Originally published 2020-08-11, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Internmedicin Kardiologi

    Takykardi med breda QRS-komplex (>120 ms), VT, m fl

    ICD 10:
    • I472 Ventrikeltakykardi, VT (Paroxysmal ventrikulär takykardi)
    • I472A Ventrikeltakykardi, kortvarig
    • I456 Preexcitation (Preexcitationssyndrom, olika former, inkl WPW-syndrom)
    • I471 Supraventrikulär takykardi, SVT (Paroxysmal supraventrikulär takykardi)
    • R000 Takykardi, ospecificerad

    • Vanligaste orsaken är en VT, ventrikeltakykardi, i drygt 80% av fallen!
    • Breda QRS-komplex innebär att myokardiet inte mår bra. Det tar tid att få igenom ett kammarkomplex.
    • QRS-komplexen är klumpiga och >120 ms.
    • Rytmen kan vara såväl regelbunden (VT) som oregelbunden (t ex preexciterat förmaksflimmer)
    • Patienten är ofta allmänpåverkad (behöver då ofta akut elkonvertering)
    • Vanligaste orsaken till VT är akut ischemi! (Har patienten hjärtinfarkt?)
    • VT kan övergå i VF, ventrikelflimmer.

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Kontrollera ABCDE
    • Ta EKG
    • Utlös medicinlarm
    • Ge syrgas om SaO2 <90%
    • Hämta och koppla upp defibrillatorn
    • Tillkalla narkosjouren för narkos om akut defibrillering av vaken pat övervägs
    • Sätt nålar, tag rutinprover inkl hjärtskademarkörer
    • Kontinuerlig telemetri
    • Överväg esofagus-EKG (om tillståndet/kompetensen medger)
    • Alltid inläggning på HIA eller AVA

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

      Akut behandling till allmänpåverkad patient med möjlig VT:
    • Akut elkonvertering (där patienten är), helst under sedering
    • Hjärtbankning före defibrillering kan testas (över ictus), men då med defibrillator intill.
    • Om elkonvering inte ger hållbar sinusrytm, dvs patienten går tillbaka i VT eller VF, ventrikelflimmer, t ex vid instabil hjärtinfarkt, ge amiodaron:
    • Ge 3 ml amiodaron (Cordarone) 50 mg/ml (150 mg) 150 mg i 10-20 ml glukos 50 mg/ml. Finns inte glukos nära, så ge det direkt intravenöst (behöver inte spädas), men långsamt (undvik blodtrycksfall), det går fint.
    • Om fortfarande ventrikelflimmer, möjligen också vid påverkande VT, ges ytterligare 3 ml (150 mg) amiodaron (Cordarone).

    • Akut behandling vid relativt stabilt tillstånd:
    • Amiodaron (Cordarone 50 mg/ml) som intravenös infusion:
    • Ge amiodaron 5 mg/kg kroppsvikt i ett 5% glukosdropp (250 ml glukos, 50 mg/ml) under 20-30 min.
    • (Exempel: Vid vikt 60 kg x 5 mg/kg = 300 mg Cordarone i 250 ml glukos = 6 ml av Cordarone 50 mg/ml)
    • Överväg furosemid (Furix 40 mg/ml) 40 mg iv vid hjärtsvikt
    • Uteslut akut ischemisk hjärtsjukdom (EKG, TnI/TnT-serie, ev ekokardiografi)
    • Rtg cor, pulm (när patienten stabiliserats)
    • Kontrollera elektrolytstatus

    • Underhållsbehandling med amiodaron (Cordarone)
    • Efter akutbehandlingen ovan med amiodaron, kan behandlingen följas av upprepade infusioner med Cordarone upp till 1200 mg (dvs ungefär 15 mg/kg kroppsvikt) per 24 timmar, där infusionshastigheten regleras på basis av kliniskt svar.

    • Skurar av VT, som påverkar pat (hypotoni, svimning etc):
    • Patienten har ofta en hjärtinfarkt, akut eller vårdas inneliggande
    • Försök med inj metoprolol (Seloken) 1 mg/ml, 5 ml långsamt iv. Kan upprepas 1-2 gånger.
    • Ev testa hjärtbankning (defibrillator bredvid)
    • Ge amiodaron (Cordarone) vid behov, se ovan, börja med 150 mg
    • Vid fortsatta omslag till VT och allmänpåverkan, elkonvertera akut
    • Efter stabilisering ställ pat på beta-blockad, t ex bisoprolol (Bisoprolol) 1,25-2,5 mg dagligen, initialt, öka till 2,5 mg x 2 efterhand, till 5-10 mg x 1.
    • Recidiverande VT-episoder kan i ett något senare skede kräva vidare kardiologisk utredning med ev pacemaker, ICD eller andra invasiva ingrepp.

    Diffdiagnoser

    Diff diagnoser takykardi med breda QRS-komplex:
    • Ventrikeltakykardi, VT
    • Antedrom takykardi (kan vara del i WPW-syndrom)
    • Ventrikelflimmer, VF
    • Torsades de pointes, TdP (form av VT)
    • Preexciterat förmaksflimmer
    Diff diagnoser takykardi med smala QRS-komplex: (PSVT, paroxysmala supraventrikulära takykardier)
    • Smala QRS-komplex är som ordet säger, smala (<120 ms) och ses vid takykardier som orsakas främst av av förmaksflimmer, förmaksfladder, ektopisk förmakstakykardi, multifokal förmakstakykardi, WPW-syndrom (ortodrom typ), eller AV-nodal reentry-takykardi (AVNRT), möjligen en lång RP-takykardi (inte så vanligt)
    • Sinustakykardi uppstår av något skäl, dvs hjärtat slår fort till exempel av en blödning, allergi, begynnande chock, eller smärta. Behandla orsaken!

    Se även



    Updated 2020-08-11. Originally published 2016-05-03, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Internmedicin Kardiologi Pediatrik

    Hjärtstopp, vuxna

    ICD 10: I469 Hjärtstopp UNS (Hjärtstillestånd, ospecificerat)

    • OBS! Läs detta avsnitt före ett plötsligt hjärtstopp, det underlättar!
    • Tänk på: Alla hjärtstopp kommer inte med ambulans! Cirka 25% av alla "röda patienter" (prio 1) kommer via ingången för gående, vissa av dem har akuta hjärtproblem.
    • Textunderlaget följer de senaste rekommendationerna, (ERC Guidelines 2015, HLR-rådet 2015 (Svenska Rådet för Hjärt-Lungräddning) )

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Konstatera hjärtstoppet! Obs att pat kan krampa initialt.
    • Starta manuell HLR utan avbrott under tiden, 30:2 (30 kompressioner, 2 inblåsningar, syrgas). Turas om och byt HLR-utförare var annan minut!
    • Ropa på hjälp! Larma! (Hjärtlarm, Medicin, Narkos).
    • Hämta defibrillator och akututrustning
    • Sätt dubbla iv-nålar om möjligt.
    • Någon tar hand om anhöriga i anhörigrummet, så snart som möjligt

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

      Kom igång!
    • Bekräfta läget! Fortsätt HLR utan avbrott, 30:2.
    • Ge syrgas!
    • Få fram Adrenalin 1 mg, och amiodaron (Cordarone) 300 mg.
    • Om venös infart saknas: Be om 2 venösa infarter. Är det svårt (= mer än 90 sek väntan): Sätt intraosseös ingång! Där kan man ge alla iv mediciner för A-HLR.
    • >Du är teamledare och den (ende) som ordinerar!
    • Be anestesi sköta luftvägarna och ansluta kapnograf! Det kommer en tydlig ökning av end-tidalt CO2 när ev egenrytm återkommer (ROSC, return of spontaneous circulation).
    • Starta och anslut defibrillatorn. OBS att HLR 30:2 ska fortsätta tills att defibrillatorn är uppladdad (ökar chanserna för lyckat resultat). Defibrillera vid behov inom 3 minuter! Följ maskinens instruktioner.

    • Defibrillera direkt (VF/pVT)
    • Defibrillera direkt om maskinen så rekommenderar (dvs ventrikelflimmer VF/eller pulslös ventrikeltakykardi pVT föreligger)!
    • (Vid manuell defibrillering välj bifasisk defibrillering ≥150J, pulsad bifasisk defibrillator 120-150J, eller monofasisk 360J (äldre modeller), samt osynkroniserad inställning. Till barn bifasiskt 2-4 J/kg kroppsvikt, (det dubbla vid monofasisk defibrillering)).
    • Efter (1) defibrillering fortsätt direkt med HLR i 2 minuter! Analysera sedan rytmen igen!
    • (2) Defibrillera - omedelbart HLR 2 min igen - (3) Defibrillera
    • Efter den 3:e defibrilleringen ge 1 mg Adrenalin iv och 300 mg amiodaron (Cordarone) långsamt iv. (OBS! Amiodaron kan ges både ospätt och spätt, förlora inte tid på att späda)! Ytterligare 150 mg amiodaron kan ges efter den 5:e defibrilleringen.
    • Ge 1 mg Adrenalin iv var 3:e minut
    • Analysera rytmen var annan minut inför defibrillering.
    • Fortsätt HLR även efter lyckad defibrillering. Det kan ta några minuter innan egencirkulation (ROSC) återkommer. Om möjligt ge inte mer adrenalin vid ROSC. För fortsatt vård, se nedan, Efter HLR.

    • Defibrillera inte (asystoli/PEA)
    • Defibrillatorn säger: "Defibrillera ej! Fortsätt med hjärt-lungräddning!", vilket innebär asystoli eller PEA (pulslös elektrisk aktivitet).
    • Fortsätt HLR 30:2!
    • Ge 1 mg Adrenalin iv var 3:e minut
    • Fortsätt HLR och adrenalin, så länge bedömningen är att återupplivningsförsök är meningsfulla. Kontrollera kort förekomst av ev hjärtrytm eller återkomst av spontan cirkulation (ROSC) var annan minut.
    • Ultraljud i anslutning till kort kompressionspaus kan ha betydelse för att identifiera reversibla orsaker till hjärtstoppet. Man får också en bild av om hjärtat rör sig något eller inte alls.

    • Lyckad HLR, etablerad ROSC
    • Patienten är i regel medvetandesänkt eller medvetslös, men kan vara vaken
    • Kontrollera ABCDE-status!
    • Ge syrgas med målsättning SaO2 94-98%
    • Tag en ny blodgas. Eftersträva normalt pCO2.
    • Kontrollera EKG
    • Behandla eventuellt behandlingsbara orsaker (nästa stycke)
    • Diskutera med IVA/kardiolog om patienten ska kylbehandlas eller ej.

    • Behandlingsbara orsaker - 4H och 4T
    • Hypoxi
    • Hypovolemi
    • Hypo-/hyperkalemi/metabol orsak
    • Hypotermi/hypertermi

    • Trombos, hjärta eller lungor
    • Tensionspneumothorax
    • Tamponad, hjärt-
    • Toxiner

    • Främmande kropp i luftvägarna bör läggas till, inte minst av försäkringsjuridiska skäl och är dessutom inte alldeles ovanligt

    • Överväg
    • Ultraljudsundersökning (ekokardiografi)
    • Mekaniska bröstkompressioner (Lucas) för att underlätta transport och behandling
    • Koronarangiografi och PCI
    • ECMO-HLR

    • Avbrytande, resultatlös HLR, dödsfall konstateras
    • Avbryt då det är uppenbart att det inte går att återuppliva patienten. Det rör sig då ofta om 20-40 minuter, men omständigheterna kan förändra tidsangivelserna. Exempel på detta är svår hypotermi, förgiftning/intox, drunkning (hypotermi), och elolyckor.
    • Det krävs inte kardiellt ultraljud eller EKG för att dödförklara en person. De vanliga indirekta tecknen på död är tillräckliga.
    • Meddela alla på akutrummet att HLR nu avslutas, tacka för samarbetet.
    • Gå till anhörigrummet och berätta att det inte lyckades. Ta tid till detta, prata med anhöriga i lugn och ro. Fråga om vad som inträffat. Erbjud en uppföljande kontakt om 1 vecka, ditt namn och tel nr. Fråga försiktigt om anhörigas inställning till obduktion. Rekommendera anhöriga att ta kontakt med en begravningsentrepenör efter några dagar, ej så bråttom.
    • Dödsfallsintyg ska skrivas (och undertecknas, skickas omgående). Patienten ska märkas med armband med namn och fullständigt personnummer, 12 siffror, och transportsedel skrivs till patologen eller rutinmässigt kylrum. Ev obduktionsremiss kan bifogas (eller besked om ingen obduktion). Pacemaker ska avlägsnas (lokala rutiner, via patolog eller begravningsfirma). Överväg om det går att skriva intyg om dödsorsak (t ex uppenbar hjärtinfarkt). Överväg om dödsfallet ska anmälas till Polisen (se annat avsnitt, exempelvis ska en intox anmälas, dödsfall hos spädbarn, missbrukare, liksom alla onaturliga dödsfall).

    Aktuellt om HLR-teknik

    (Ref: European Resuscitation Council Guidelines for Resuscitation 2015, mm, ersätter tidigare rekommendationer från 2010)

    • Signalen för att starta HLR och att ett troligt hjärtstopp föreligger är att patienten är okontaktbar samt andas inte normalt. (Obs att man kan bli lurad av agonal andning, som är långsamma, enstaka, ibland lite snarkiga andetag eller suckar.)
    • Det anses fortsatt viktigt att skapa snabba larmsystem för omhändertagande av patienter med hjärtstopp, samt att förebygga hjärtstopp på sjukhus. (Anm. Obs övervakning!! Pulsoximeter, telemetri, NEWS! Vid hjärtstopp på sjukhus får man f.n. bara igång 20% av patienterna, trots att de och resurser finns på plats!)
    • Högkvalitativa hjärtkompressioner innebär bröstkompressioner mitt i bröstkorgen om minst 5 cm, men inte mer än 6 cm, och med en hastighet av 100–120 kompressioner per minut. Låt bröstkorgen utvidgas helt efter varje kompression.
      Bröstkompressionens djup hos barn ska vara minst en tredjedel av bröstkorgens djup (för småbarn är det 4 cm, för barn 5 cm).
    • Inblåsningar/ventilation ska ske på 1 sek, med tillräcklig volym så att bröstkorgen synbart höjer sig.
    • Förhållandet mellan kompressioner och ventilation kvarstår som 30:2. Avbryt inte hjärtkompressionerna mer än högst 10 sek för att ventilera patienten.
    • Tidig defibrillering är viktig, upp till 50-70% kan återupplivas om defibrillering utförs inom 3–5 min. Chansen att överleva minskar därefter med 10–12% per minut.
    • Viktigt med minimalt avbrutna högkvalitativa hjärtkompressioner under hela HLR-arbetet. Pauser av hjärtkompressioner ska bara göras för specifika åtgärder. Detta gäller även inför defibrillation, minimera avbrotten!
    • Använd alltid självhäftande plattor för defibrillering och ha en strategi som minimerar pausen inför elchocken.
    • Använd om möjligt en vågformig kapnograf för att bekräfta och kontinuerlig mäta trakealtubens läge, kvaliteten på HLR-utförandet, och för att tidigt påvisa en återgång i spontan cirkulation (ROSC).
    • Arbeta stegvis efter reell förmåga när det gäller luftvägar och HLR-teknik, insatserna ökas efterhand som kompetens tillkommer.
    • Rekommendationerna av läkemedel under HLR har inte förändrats, men det finns nu en ökad konsensus om läkemedlens betydelse för att öka överlevnaden i samband med hjärtstopp
    • Rutinmässig användning av mekaniska HLR-kompressorer (Anm. typ LUCAS, m fl) rekommenderas inte, men de utgör goda alternativ i lägen då högkvalitativa manuella bröstkompressioner är opraktiska eller riskabla för räddaren. (Anm. Utmärkt under ambulanstransporter, t ex från 2:a våningen till ambulansen, eller under transporten till (eller inom) sjukhus, då mycket måste göras. Studier har visat att mekanisk hjärtlungräddning saknar effekt på överlevnad vid utskrivning med god neurologisk funktion, jämfört med manuell hjärtlungräddning. Ej heller effekt på överlevnad vid fyra timmar jämfört med manuell hjärtlungräddning).
    • PEA (pulslös elektrisk aktivitet) orsakas ofta av reversibla tillstånd, som kan behandlas om orsaken identifieras och behandlas. (Se Behandlingsbara orsaker ovan). Överlevnad efter asystoli eller PEA är osannolik om man inte finner en utlösande faktor som kan behandlas.
    • Ultraljud i anslutning till kort kompressionspaus kan ha betydelse för att identifiera reversibla orsaker till hjärtstoppet.
    • ECMO, extrakorporeal syresättning, kan ha betydelse i särskilda fall, där räddningsinsatser med standardiserad HLR inte ger resultat.
    • Angående läkemedel kan man sammanfatta att följande medel inte längre rekommenderas rutinmässigt vid hjärtstopp, (eftersom positiva data saknas för rutinmässig användning): Vasopressin, atropin, steroider, magnesium, calcium, buffertar (bikarbonat, Tribonat). Märk att dessa läkemedel kan vara viktiga efter återupplivning eller i särskilda fall. Hypovolemi korrigeras med infusion av Ringer-Acetat eller Natriumklorid, men för rutinanvändning vid hjärtstopp är vätskebehandling kontroversiell och rekommenderas inte primärt.

    Diffdiagnoser

    Varför har patienten fått ett hjärtstopp? Många tillstånd kan orsaka dödsfall. Omständigheterna kring dödsfallet ger ibland ledning (svår bröstsmärta, feber, plötslig andnöd, olyckshändelse, osv). En obduktion ger ofta klarhet, och det kan vara viktigt för anhöriga att få klarhet i vad som hände. Följande lista avser några tillstånd som kan ge plötsliga dödsfall:
    • Akut ischemisk hjärtsjukdom, inkl hjärtinfarkt
    • Annan kardiell plötslig död (aortastenos, mitralisprolaps, kardiomyopati, myokardit, koronarartäranomalier, hjärttamponad, överledningsproblem (jonkanalrubbning, channelopathia), m fl hjärtproblem)
    • Långt QT-syndrom (vanlig form av jonkanalrubbning enl ovan)
    • Akut lungemboli
    • Respiratoriskt utlöst plötslig död (allergisk astma, främmande kropp, ödem mm)
    • Akut infektion/sepsis
    • Inre blödning (brustet aortaaneurysm, hjärnblödning, SAH, blödande magsår, mm)
    • Intox/förgiftning
    • Plötslig död i epilepsi (sk SUDEP)
    • Elektrisk olyckshändelse

    Se även



    Updated 2020-08-11. Originally published 2017-10-09, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Infektion Internmedicin Intoxer Neurokirurgi Neurologi Pediatrik Trauma

    Akuta kramper

    ICD 10:
  • R568X Krampanfall, ospecificerade

    • För status epilepticus (SE) finns ett separat avsnitt.
      (SE = Ihållande kramper eller hopade anfall (2 eller fler), under minst 5 minuter).
    • Nedan om akuta kramper ("vanliga" generaliserade epilepsianfall)

    Kort sammanfattning (detaljer nedan)

    • Syrgas vid behov (SaO2<90%)
    • Känd orsak till krampanfallet?
    • Diazepam, Stesolid® novum, inj 5 mg/ml:
      Till vuxna och tonåringar: Ge 5 mg iv först, vid behov successivt upp till 20 mg (ev mer).
      Diazepam, Stesolid Rektallösning 5 mg eller 10 mg (obs 2 olika styrkor):
      Till barn <2 år: Barnvikt 5–12 kg: Ge 5 mg rektalt.
      Till barn >2 år: Barnvikt >12 kg: Ge 10 mg rektalt.
      Studier har visat att det går lika bra att lägga lösningen i munnen utmed kindslemhinnan som att ge det rektalt, ibland även kortare anslagstid och bättre effekt.

    • Om kramperna inte upphör på cirka 5 minuter, trots ev upprepade doser, gå vidare till Status epilepticus

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Agera snabbt, akuta kramper är inte bra för hjärnan!
    • Kontrollera ABCDE
    • Syrgas vid behov!
    • Sätt iv nål. Går det inte, så ge medicinerna rektalt eller i munnen utmed kindslemhinnan.
    • Hämta ett benzodiazepin-preparat, i Sverige oftast diazepam, Stesolid® novum 5 mg/ml. Alternativt rektallösning till barn 12 år eller mindre.
    • Se Status epilepticus vid fortsatta kramper (>5 min).
    • Sätt då även ett dropp inför ev tryckfall, exempelvis Ringer-acetat, 1 liter. (Behövs sällan vid ett vanligt grand mal-anfall).
    • Fråga om ev labprover! Alltid ett B-glukos. Proverna är orsaksberoende.

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Håll uppsikt över ABCDE
    • Ett grand mal-anfall (generaliserat toniskt-kloniskt anfall) går i regel över spontant, på ett par minuter. Denna typ av anfall är vad man brukar se på en akutmottagning. Förstahandsbehandling är bensodiazepiner. Efter anfallet är patienten ofta trött, postikterisk.
    • Kommer patienten in efter ett anfall kan man avvakta och se om det kommer fler anfall, vilket då motiverar behandling. Men annars är det vanligen så, att det blir ett anfall och sedan är det över.

    • Behandling
    • Diazepam, Stesolid® novum, inj 5 mg/ml:
      Till vuxna och tonåringar: Ge 5 mg iv först, vid behov successivt upp till 20 mg (ev mer).
    • Diazepam, Stesolid Rektallösning 5 mg eller 10 mg (obs 2 olika styrkor):
      Till barn <2 år: Barnvikt 5–12 kg: Ge 5 mg rektalt. Kan upprepas vb.
      Till barn >2 år: Barnvikt >12 kg: Ge 10 mg rektalt. Kan upprepas vb.
    • Se Status epilepticus vid fortsatta kramper (>5 min).

    • Om anfallet har gått över och det rör sig om en känd epilepsi, kan patienten gå hem. Ev dosjustering görs på ett återbesök i regel.
    • Nydebuterade fall utan direkt förklaring får ofta läggas in för observation, men utreds ibland tidsbeställt. Ordna alltid en återbesökstid via primärvård, eller specialiserad medicin.
    • I regel måste en patient med akuta kramper låta bilen stå minst 6 månader (ett tillfälle) eller tills utredningen och diagnosen är klar, ofta 12 månader totalt. Tala med Transportstyrelsen i oklara fall. Läs också reglerna om Medicinska krav, de gäller alla fordon från moped till bussar och lastbilar i yrkestrafik.

    Anamnes och status

    • Anamnes: Som framgår av orsaker och diffdiagnoser nedan är en allmän anamnes av stort värde. Känd EP? eller Nydebuterat anfall? Aktuellt läge just nu? (Feber, utslag, påverkat allmäntillstånd efter uppvaknandet, missbruk, känd malignitet)? Miktionsavgång? Tungbett? Vittnen till händelsen? (En vanlig svårighet är att skilja ett ev krampanfall från vanlig svimning, eller från TIA). Varit ovanligt uttröttad eller stressad?
    • Status: Allmäntillstånd, ABCDE-funktioner, psyke, EKG, hjärta, lungor, buk, och inte minst neurologiskt status.

    Klinisk beskrivning

    • Epilepsi: Det finns ett antal olika former.
    • Det tonisk-kloniska anfallet, vilket ofta föranleder besök på, eller inträffar på, akutmottagningen.
      - Först kommer ett toniskt stadium, 10-20 sek, då patienten blir spänd, först genom snabba flexionsrörelser och ibland ett litet skrik, samt öppna ögon och uppåtstirrande blick. Sedan tillkommer en kraftig extension av ryggen och nacken, av armar och ben, med utåtrotation. Här är patienten onåbar, apnoisk och får cyanos.
      - Kloniska stadiet följer sedan under 30-60 sek och som ordet anger får patienten kloniska (repetitiva) kramper i extremiteter, bål och ansikte. Clonus betyder våldsam, förvirrad rörelse. Ibland kommer fradga ur munnen. När kramperna börjar gå över efterhand minskar också amplituden i anfallet. Därefter slappnar musklerna av, andningen återgår till normal, och ibland sker en miktionsavgång. Till sist är det över.
      - Postiktala stadiet är perioden efter anfallet. Urladdningen är över och cirkulationen förändras i hjärnan. Patienten har ofta "underligt beteende" här. Kan snörvla eller snarka (stertorisk andning) och sova djupt i en halvtimmes tid (postiktal sömn). Medvetandet återkommer successivt och patienten vaknar trött med övergående amnesi och ofta konfusion, förstår ingenting initialt. En del har huvudvärk.
      Man kan ha diverse iktala och postiktala neurologiska symtom, som exempelvis den postiktala tröttheten, förlängd minnesförlust (reversibel), förekomst av Babinskis tecken bilateralt, postiktal paralys (Todd's), övergående kranialnervspåverkan (central facialispares, mm).
      Dessutom kan det utlösande problemet (ex hyponatremi, trauma, stroke) ge ytterligare neurologiska symtom och fynd, som upptäcks när anfallet är över.

    Orsaker till krampanfall

    Diffdiagnoser (ICKE-epileptiska krampanfall)

    • Psykogena, icke-epileptiska anfall (beteendet stämmer ej med neurologstatus)
    • Svimning (vanligt, anhöriga osäkra kramper eller ej)
    • Stroke och andra cerebrovaskulära händelser
    • Akut yrseltillstånd, ex PPBV, vestibularisneuronit
    • Kramper av läkemedel, t ex propiomazin (Propavan)
    • Lokal muskelkramp (ex vadkramper hos äldre)
    • Akuta dyskinesier (främst neuroleptika)
    • Chorea och athetoser
    • Akut tetanus (ovanligt, men förekommer)

    Se även



    Updated 2020-08-11. Originally published 2020-04-12, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin EKG Internmedicin Intoxer Neurologi Pediatrik

    Svimning

    ICD 10: R559 Svimning och kollaps

    Svimning, eller förmodad svimning, kan vara väldigt benign, men i vissa fall också indikera livshotande tillstånd som lungemboli, blödning (aortadissektion), eller akut hjärtsjukdom (infarkt, arytmi mm), se nedan, en differentialdiagnostisk översikt!

    A Dandy fainting
    A Dandy fainting

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Kontroll ABCDE och åtgärder dito
    • Tag EKG
    • Sätt nål, dubbla nålar vid svimning efter uppenbar blödning
    • Ringer-acetat i beredskap
    • Rutinblodprover inkl koagulation, TnI eller TnT, samt vid blödningsmisstanke blodgrupp och bastest, infektionsprover, D-dimer vb
    • Översiktlig anamnes: Förklaras svimningen av någon särskild orsak? Hur gick det till (stående, liggande svimning)? Gör det ont någonstans? Svårt att andas? Aktuell medicinering/Ny medicin? Haft normal mens/senast?

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Behandling efter orsak!
    • Saknas hållpunkter för allvarlig orsak kan de flesta gå hem efter undersökning. Äldre och medicinerade patienter behöver ofta en uppföljningstid hos sin ordinarie läkare.
    • Yngre patienter kan oftast gå hem efter bedömning (Obs glöm ej LE, SAH)
    • Äldre patienter med ortostatiskt betingad svimning kan oftast gå hem efter bedömning
    • Finns en möjlig eller uppenbar orsak till svimningen sker handläggning därefter. Vanligen klokt att invänta blodprovssvar före hemgång.

    • Försök att utesluta följande "klassiska", farliga svimningar:
    • Kardiell svimning (arytmi, infarkt, etc)
    • Lungemboli
    • Inre blödning (t ex rupturerat aortaaneurysm, blödande magsår)
    • Subaraknoidalblödning, SAH, som i regel har mycket ont i huvudet,
    • Annan neurologisk orsak, t ex TIA-Stroke, epilepsi
    • Oklar takypné (Lungemboli trots allt? Sepsis på gång? Blödning?)

    • Lägg in:
    • Misstänkt sjukdom, ännu oklart vilken
    • Svårvärderad neurologi med vissa påvisade avvikelser
    • Hög ålder utan rimlig yrselförklaring
    • Oklar multimedicinering, oftast äldre patient

    Anamnes och status

    • Initialt ABCDE-status
    • Luftvägar, andning, andningsfrekvens, hjärta, rytm, puls, blodtryck, tecken på blödning (smärta bukpalpation, blod per rektum, graviditet, hematemes), exponering (avklädning, inspektion, skador)
    • Komplettera efterhand med extremiteter (trombostecken?), blodtryck kontinuerligt samt i stående (ortostatism). Ortostatiskt test (7-8 min i stående, symtom och minst 20 mmHg-fall för diagnos ortostatism) innan patienten avslutas
    • Neurologi: Tecken på TIA (noterad paralys, afasi, eller svaghet), SAH (samtidig huvudvärk), etc?
    • Psykiatri: Simulerad svimning (familjebråk - "avsvimmad" kvinna, neuros, psykos)

    Diffdiagnoser

    Vanliga orsaker:
    • Vasovagal svimning (t ex tandläkarbesök)
    • Ortostatisk svimning (svimmat i anslutning till långvarigt stående eller vid uppresning)
    • Överansträngning, ev ihop med varm dusch (bltr-fall)
    • Komplex migrän
    • Konversionssyndrom (hysteri), ångest, panikångest (oftast yngre)
    • Förändrad/nyinsatt medicinering (beta-blockad, nitroglycerin, även långt QT-syndrom mm)
    Allvarliga orsaker:
    • Kardiell svimning (hjärtinfarkt, sick sinus syndrome, Brugadasyndrom, arytmi, aortastenos, hjärttamponad, perikardit, AV-block III, pacemakerdysfunktion, hjärtsvikt mm)
    • Långt QT-syndrom, LTQS
    • Lungemboli (ca 10% av lungembolierna svimmar)
    • SAH, subaraknoidalblödning
    • TIA, kan övergå i stroke, alltid inläggning
    • Blödning, trauma (blödande magsår, aortaaneurysm, X-graviditet)
    • Sepsis (svimmar ibland innan infektionen är uppenbar)
    • Binjurebarkinsufficiens (Addisons syndrom, m fl)
    • Hyponatremi
    • Missbruk (heroin, spice, amfetamin, kokain)
    Ovanliga orsaker:
    • Hyperventilation
    • Hypoglykemi (ger snarare medvetslöshet)
    • Hypoxi
    • Subclavian Steal Syndrome
    • Mjältruptur (Trauma? haft körtelfeber?)
    • Blödning efter inre operation
    • Rupturerad ovarialcysta
    • Aortadissektion
    • Vertebrobasilarisinsufficiens (svimning vid nackextension, uppåtblick)
    • Epilepsi (ger snarare kramper och frånvaro)
    • Takayasus arterit
    • Sinus Caroticus-hypersensitivitet
    • Förmaksmyxom
    • Carcinoid
    • Systemisk mastocytos

    Se även

    • Medvetslöshet


    Updated 2020-08-11. Originally published 2017-01-04, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Barnkirurgi Dermatologi Handkirurgi Internmedicin Kirurgi ÖNH Ortopedi Psykiatri Trauma

    Suturering

    ICD 10:
    • T141 Sårskada på ospecificerad kroppsregion + orsak W-diagnos
    • Z235 Vaccination avseende stelkramp (booster)

    Sammanfattning:
    Behandling av "vanlig" sårskada med venös blödning

    • Stoppa blödningen (kompression och några minuters exspektans, ev höj den extremitet som blöder)
    • Tvätta rent, kranvatten är bra, tvål runtom vb, annars NaCl
    • Lägg bedövning
    • Ange önskat suturmaterial till assistenten, samt storlek på tråden
    • Revidera såret vid behov (tvätta ordentligt rent, partiklar bort (grus, glas, asfalt), icke viabla sårkanter trimmas), ansiktet sparsamt. Oftast kan småsår sys direkt efter avtvättning.
    • Ett kort (1:22) och bra exempel från Youtube på enstaka suturer här.
    • Håll fast huden, som ska sutureras, med en klopincett om så behövs, och suturnålen med en nålförare. Knip inte i tråden!
    • Tänk till, så att sårkanterna adapteras rätt under sutureringen
    • Suturera enligt filmen ovan, från den ena kanten av såret till den andra
    • Knyt ihop: Två varv runt nålföraren, drag åt lagom. Två till tre varv åt motsatt håll och åtdragning. Alternativt som på filmen 2 enkla knutar på varandra.
    • Klipp suturtrådarna 10-15 mm långa, alltså inte för korta!
    • När såret är slutet kontrollera hemostas och att det ser snyggt ut. Assistenten får tejpa och lägga på torrt bandage.
    • Kontrollera att patienten har blivit tetanusvaccinerad tidigare och ev fått en booster sista 20 åren.
      (I korthet: Ge booster till patient >30 år gammal som ännu inte fått någon ytterligare tetanusvaccination sedan barndomen).
      (Innan dess har normalt sett givits 3 vaccinationer under spädbarnsåret, samt 1 vid 10 års ålder = Totalt 4 st som räcker i 20 år, alltså till 30 års ålder). Se närmare nedan.
    • Lämna patienten föreskrifter till distriktssjuksköterskan som tar bort stygnen (om 5 dagar till 2,5 veckor enligt nedan)


    3-0 Ethilon icke-resorberbar monofilament-tråd, med skärande nål
    3-0 Vicryl sutur, resorberbar, med skärande nål

    Läkarens bedömning. Kliniska råd och kommentarer

      Tid efter skadan
    • Man ska helst suturera skadan inom 8 timmar
    • Väl cirkulerade partier som ansikte, hårbotten, fingrar, etc, går oftast att sy inom 1 dygn utan infektion

    • Skadans art
      Skadans typ och art är vägledande:
    • Skärskada med till synes "rent" sår brukar vara OK att sy
    • Sår i ansiktet läker oftast bra. Remittera knepiga sår till öronläkare akut
    • Sår i hårbotten läker nästan alltid fint, trots hår och koagler.
    • Sår på underbenens framsida över tibia läker mycket sakta. Rekommendera äldre personer ett besök hos distriktssjuksköterskan om 2 dagar
    • Djupare handskador som sutureras nära (men inte i) leder, senskidor och senor bör få antibiotika, tabl flukloxacillin (Heracillin) i 3-dos, i första hand mot Staph aureus, samt ofta ha handen i högläge (motverka svullnad). Låt sjukvården kontrollera såret på nytt om 2-3 dagar!
    • Se nedan om katt- och hundbettskador, de kan ofta sutureras, inte minst i ansiktet, men med antibiotikastöd (amoxicillin, ampicillin)
    • Längden på såret är av mindre betydelse, långt läker lika snabbt som kort. Det är djupet och skadans art som avgör svårighetsgraden
    • Hårt smutsade, kontaminerade (t ex med jord), eller söndertrasade sår (krossår) sys glest efter noggrann revision, eller inte alls. De kan ofta tejpas i stället med tillfredsställande resultat, och ett fult ärr kan excideras i efterskott vid behov

    • Rengöring, revision
    • Sätt på vanliga handskar. Gå igenom orsaken till sårskadan.
    • Sår utgör i sig en ingång för bakterier.
    • Tvätta av såret med rent kranvatten och ev tvål ikring, (sk ren rutin), eller med steril Natriumklorid, peang och kompresser, (sk steril rutin).
    • Bedöva.
    • Ta en odling från möjligen infektiöst kontaminerade sår
    • Plocka bort grus, glas, asfalt och liknande främmande kroppar. Sårtoilett kallas sårrevision eller debridering (vid utvidgande av sårytorna)
    • Vid djupare vävnadsnekroser avlägsnas dessa, men var sparsam där vävnaden behövs (exempelvis i ansikte och på händer). Riktigt stora och eländiga sår kan behöva debrideras på OP.
    • När det är rent och fint kan man suturera. Är det olämpligt lägg om såret efter revision och titta på det om ett par dagar.

    • Planera suturen så att huden räcker till
    • Med detta menar jag, att man för jämförelse bör kontrollera de båda sårkanterna var mitten av såret finns, eller exempelvis utgå från något synligt hack i huden, så att man kan fördela huden jämnt från början till slutet.
    • Man tar lika mycket hud med sig efterhand, från vardera sidan. Det har hänt att nybörjare sytt så att ena sidan får en bit hud "över" på slutet, eller att huden på den ena sidan inte räcker till mot slutet. Då får man klippa bort suturer, börja om, och sträcka sidorna lika mycket efterhand.

    • Typ av sutur
    • Det finns många varianter av suturer. Enstaka sutur, madrassutur, fortlöpande sutur, etc.
    • Använd i första hand enstaka suturer vid sårskador. Då har man kontroll över varje sutur i händelse av problem under läkning.
    • Se nedan om val av suturmaterial

    • Val av lokalbedövning
    • Lidokain med adrenalin (Xylocain adrenalin) anses numera kunna användas överallt utan problem.
      Själv lägger jag bedövning på fingrar, tår, eller penis, med lokalanestetika utan adrenalin. (Men gamla beskrivna nekrosproblem av lidokain + adrenalin anses ha berott på föroreningar, som inte längre finns i produkterna). 

    • Teknik
    • Använd enstaka suturer vid sårskador: Låt nålen gå igenom huden 90 grader ned, och nära sårkanten 2-3 mm, och ned i subcutis efter sårets djup. Suturerna läggs i 90 graders vinkel mot sårets längd och med ungefär samma avstånd mellan varje sutur. Se gärna filmen nämnd ovan.
    • Den läkare som är van vid olika suturtyper kan ersätta några av suturerna med madrassuturer istället när det stramar, vilka fördelar trycket vid viss substansförlust av hud, eller på hud i utsatta lägen.
    • Det ska aldrig strama hårt i huden, då kan huden gå i nekros. I så fall är det bättre att underminera huden något, dvs avlösa den lite från subcutis. Gör det med en böjd sax upp-och-ned som öppnas försiktigt några gånger in i subcutis.
    • Knyt ihop: Lägg alla suturer med knuten på sårets ena sida mot huden, inte mitt i såret. Två varv runt peangen, drag åt lagom så att sårkanterna adapteras, inte hårt. Två till tre varv åt motsatt håll och åtdragning. Steril tejp på. Omläggs med torrt förband.
    • En läppskada måste sutureras exakt mellan hud och läppröda, annars fäster man blicken på den defekt som uppstår. Samma gäller andra delar i ansiktet, t ex näsvingarna.
    • Undvik att sy framför örat, där facialisnerven och parotis går, lämna gärna till öronläkare.
    • Samma gäller ytterörat vid samtidig broskskada, liksom sårskador på ögonlock (ögonläkare); man ska inte sy hud och brosk i samma stygn utan var för sig i etapper.

    • Val av suturmaterial
    • Icke resorberbar tråd med skärande nål (trekantig symbol) används till hudskador, exempelvis Ethilon, Monocryl, Prolene, eller Dermalon. Dessa suturer är monofila och syntetiska (typ fisketråd), det ger mindre risk för reaktioner och infektion.
    • Om såret är djupt kan man behöva adaptera muskler, fascia och de subkutana kanterna innan huden försluts. Då används resorberbart material, som försvinner på cirka 3 veckor till 2 månader. Hit hör Vicryl och Dexon. De kan ha rund eller skärande nål, välj gärna skärande nål även där.

    • Trådens tjocklek
      2-0 är grov (0,3 mm, används knappt) och 8-0 är mycket tunn (0,04 mm).
    • Vid sutur av hudskador används vanligen storlekar från 3-0 (uttalas "tre noll") till 5-0.
    • Till ansiktet: 5-0 (ibland 4-0)
    • Till hårbotten: 3-0 till 4-0 (3-0 om det spänner i huden)
    • Till bålen: 4-0 på framsidan, 3-0 till ryggen
    • Till armar och ben: Oftast 4-0, men till underben, knän och armbågar, eller där det sträcker 3-0.

    • Antal dagar med suturer
    • Ansikte 5-(7) dagar, (därefter viktigt att använda tejp mot såret, undvika direkt sol. Sitter stygnet längre tid än 6-7 dagar syns suturstrecken mot huden)
    • De flesta ställen i övrigt: 7-10 dagar
    • Rygg, underben, knän och armbågar: 14-18 dagar

    • Tetanusprofylax
    • Huvuddragen här: Ge booster till patienter som är 40 år eller äldre, förutsatt att de deltagit i det svenska vaccinationsprogrammet, och som ännu inte fått en 5:e booster
    • Vaccinet är mycket effektivt. Troligen utvecklas inte tetanus om man bara fått 2 vaccinationer i livet. Dessa ges normalt under första levnadsåret. Enligt vårdprogram ska man få en booster 20 år efter sista vaccinationen vid skada, (den 4:e gavs vid 10 års ålder). Tidigare gavs normalt inte ytterligare boostrar efter den 5:e, såvida inte såret var grovt förorenat. Socialstyrelsens rekommendationer.
    • Fyra exempel: En 56-årig man som skurit sig i handen får en booster, fick senast vaccin i skolan. En 82-årig dam som fått en sårskada, men som fick en 5:e booster för 22 år sedan ges en extra booster. En 73-årig svensk (eller från i-land) patient, som inte minns eventuella tidigare skador, ges en booster och får ett kort med sig i plånboken och besked om 20 år härnäst, vid behov. En ung patient, 12 år, en flykting som under flera år varit avskuren från omvärlden, är inte alltid vaccinerad, men oftast. Jag grundvaccinerar en sådan patient om de inte känner sin historia, se två punkter längre ned.
    • Förutsättningarna att utveckla tetanus är som störst vid kontamination av jord. Tetanus förekommer likväl även i "rena" miljöer. En äldre kvinna utvecklade tetanus i Sverige efter att ha skurit sig på en brödkniv.
    • En (från början) ovaccinerad person som får en sårskada måste grundvaccineras både med humant immunglobulin (Tetagam, licenspreparat, 250 IE im) och samtidigt i andra armen grundvaccin DT (totalt x3 under 1 år), således inte boostervaccin (dT) i detta fall! Det räcker alltså inte att bara ge en booster till en äldre ovaccinerad patient (som vanligtvis är en kvinna).

    • Djurbett, hund och katt
    • Katt- och hundbettskador kan sutureras, men det bör ske i kombination med något ampicillin-preparat, exempelvis amoxicillin (Amimox) (mot Pasteurella multocida i första hand, som ofta ger sig tillkänna bara på några timmar)

    • Infektion i det suturerade såret
    • Klipp bort vart annat stygn. Ev böld töms. Sätt in antibiotika vid behov (Odla från sårkanterna, det är oftast fråga om S aureus, ibland streptokocker, alltså lämpligt med flukloxacillin eller klindamycin). Lyckas inte detta, infektionen kvarstår, måste man oftast ta bort samtliga stygn, och öppna såret ordentligt, så att det kan läka.

    • Alternativ: Tejp, metallclips, eller lim
    • Tejpning med "kirurgisk tejp" kan fungera som ett bra alternativ, då såret är litet och inte utsatt för dragning eller tänjning. Det kan fungera bra till barn också, om de kan låta bli att dra av tejpen. Låt tejpen sitta kvar minst 5-7 dagar, byt sedan och behåll i helst 3-4 veckor framåt om det är möjligt.
    • Clips brukar finnas som metallhäftor i en liten engångs-häftapparat, t ex Proximate Plus, med 35 st clips, alltså tunna agraffer, där man häftar ihop såret. Bra till ganska ytliga, avlånga sår, går fort, och kräver ofta ingen bedövning. Samtidigt möjligen onödigt där det bara krävs något enstaka stygn.
    • Dermabond härdar lite mer långsamt och brukar behöva läggas på i 2-3 lager med några minuter emellan, men svider inte, kräver ingen bedövning, och kan ofta hanteras smidigt, vilket är en stor fördel för barn.
    • Histoacryl syns väl, kraftigt, härdar fort, vilket kan vara bra, men utlöser lokal värmebildning under några sekunder, det kan svida på barn. Bra till vuxna.
    • Histoacryl sårlim
      Dermabond sårlim
      PROXIMATE® Plus MD Skin Stapler (häftapparat med 35 clips)

    Se även



    Updated 2020-08-07. Originally published 2020-08-06, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Gynekologi Infektion Internmedicin Kirurgi Koagulation Ortopedi

    Djup ventrombos, DVT

    ICD 10:
    I802 Flebit och tromboflebit i andra djupa kärl i nedre extremiteterna;
    O223 Djup ventrombos under graviditeten

    • Fall av djup ventrombos är vanligt på en akutmottagning. Benen och bäckenkärl är vanliga lokalisationer. DVT i armarna förekommer mera sällan, kanske 1:100 jämfört med nedre extremiteterna.
    • Patienten söker vanligen med ett svullet ben, som kan vara lite rodnat och ömmar över de djupa kärlen. Ofta är vadomfånget 1,5-2 cm större än på andra sidan och vaden känns lite konsistensökad, som en fast deg.
    • Alternativa former förekommer, t ex endast ömhet över de djupa kärlen, men ingen synlig svullnad, eller omvänt svullnad men ingen ömhet.
    • Till stöd för misstanken kan man använda olika scores. Well´s score är sannolikt mest använt i Sverige, se nedan.

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • ABCDE-kontroll viktigt.
    • Observera att normal andning innebär högst 16-18 andetag per minut, men "grön" prioritering brukar sättas till 25/min, för att inte alla nervösa patienter ska bli "gula". En trombospatient med andning 18-25/min kan därför mycket väl ha en samtidig lungemboli - och ändå klassas som "grön".
    • Om patienten uppger andnöd (lungemboli) - ge förtur!
    • Blodprover: Hematologi, inflammation, kreatinin & elektrolyter, kalcium, koagulationsstatus (PK, APTT, trombocyter). Låt bli att ta D-dimer primärt (utred riktat istället).
    • Läkarbedömningen innebär antingen misstänkt DVT (och då utförs ulj eller flebografi under alla omständigheter), eller icke-misstänkt trombos (då kan man möjligen lägga till D-dimer för att verifiera sina negativa fynd).
    • Ta EKG. Har patienten något som inger misstanke om lungemboli?
    Djup ventrombos i höger ben.
    Djup ventrombos i höger ben. Notera färgen, det svullna, rödblanka benet.
    From www.thrombocyte.com. Permission requested

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Om patienten bedöms ha en samtidig, möjlig lungemboli: Behandla med antikoagulantia direkt (se Lungemboli), vänta inte på provsvar eller röntgen.
    • Om DVT-undersökning bedöms onödig, eller vid negativ Wells score (-2 p till 0), se nedan: Skicka hem patienten. I tveksamma fall, t ex ung kvinna som tar p-piller men nästan ingen DVT-misstanke: Tag D-dimer och skicka hem pat om den är negativ (< 0,25)
    • Om patienten bedöms ha en möjlig DVT (svullet ben): Gör flebografi eller ultraljud över benets vener. Lite olika traditioner på olika sjukhus. Flebografi är referensmetoden, men ulj ersätter allt oftare.
    • Om misstänkt DVT och samtidig malignitet: Se här!
    • Om undersökningen visar trombos: Ge antikoagulantia till patienten. Lågmolekylärt heparin (LMWH) följt av warfarin har blivit andrahands-behandling, och ersätts nu snabbt av NOAK (nya perorala antikoagulantia) enbart, eller LMWH följt av NOAK. Båda behandlingsvarianterna är effektiva och lär förekomma ett antal år framåt. Välj en av nedanstående behandlingsvarianter:

    • 1. NOAK* - Förstahandsval
    • 1A. Ge 1 tabl rivaroxaban (Xarelto) 15 mg på akutmottagningen (1x2) (men inget LMWH).
      *Alternativa NOACs (apaxiban, dabigatran) kommer efter tabellen nedan.
    • Fortsätt behandlingen med tabl rivaroxaban (Xarelto) 15 mg, 1x2 i 3 veckor, därefter tabl Xarelto 20 mg, 1x1. Rivaroxaban absorberas snabbt med maximal koncentration efter 2-4 timmar. Ska tas med lite mat för bästa absorption.

    • Eller:
      2. Lågmolekylärt heparin och warfarin
    • Denna kombination är inte längre förstahands-behandling, även om den fungerar väl.
    • Börja gärna behandlingen med dalteparin om patienten bedöms ha en samtidig symtomgivande lungemboli.
    • LMWH, t ex Inj dalteparin (Fragmin) 25 000 IE/ml, dos 200 IE/kg kroppsvikt ges 1 gång dagligen subkutant, se tabell nedan, max engångsdos är 18.000 E (fortsätt då med 2-dos). Skriv recept för cirka 5-7 dagar framåt.
    • Tabl warfarin (Waran) 2,5 mg, enligt ordination, i ca 6 månader (ev 5 månader för en distal DVT och 6 mån för recidiv eller helbenstrombos). Beakta ev kontraindikationer, ej till gravida pat. Kontrollera labsvar före behandlingsstart. Ge första dosen av LMWH och Waran på akutmottagningen. Waran första dagen: 3 st á 2,5 mg kl 17, andra dagen 3 st á 2,5 mg. tredje dagen 2 st á 2,5 mg eller enligt ordination.
    • Fortsatt Waran-behandling ordineras sedan via AK-mottagningen om cirka 2-3 dagar. Faxa remiss dit. Recept på 250 tabl Waran.

    • Dosering av dalteparin, (Fragmin)

      Vikt (kg) Dos Förfylld endosspruta (25 000 IE/ml)
      46-56 10 000 IE 0,4 ml
      57-68 12 500 IE 0,5 ml
      69-82 15 000 IE 0,6 ml
      83-90 18 000 IE 0,72 ml

      *Alternativa NOAK-regimer
    • 1B. Tablett apixaban (Eliquis) 5 mg, 2x2 i en vecka, därefter 1x2 under totalt 6 månader. Enkelt, men var försiktig vid nedsatt njurfunktion. Beakta ev övriga kontraindikationer. Informera AK-mottagningen på samma sätt med remiss, som vid LWMH + warfarin.

    • *Eller,
    • 1C. Tabl dabigatran (Pradaxa) för perioden i sin helhet. Första 5 dygnen tillsammans med något LMWH (steady state tar några dar). Ge kapsel Pradaxa 150 mg 1x2, reducera för äldre till 110 mg x 2.

    • Behandlingstid vid djup ventrombos
    • Behandla 6 månader oavsett utbredning (minimum 4-5 mån vid distal DVT). Efter 2-3 tidigare DVT eller 1-2 LE (PE) rekommenderas livslång behandling.
    • Överväg alltid koagulationsutredning och ev malignitetsscreening med kontroll av fysikaliskt status, anamnes, labstatus och rtg pulm. Malignitetsutredning kan ske i ett senare skede hos ordinarie läkare. Remiss!

    Riskfaktorer och predisponerande faktorer

    • Hereditet (koagulopati)
    • Tidigare DVT
    • Malignitet (aktiv cancer)
    • Immobilisering (t ex äldre patient som inte rör sig, någon som legat sjuk ett tag, som opererats nyligen, längre buss- eller flygresa, patient med pares, etc)
    • Graviditet
    • P-piller
    • Gipsbehandling
    • Större kirurgi (buk, bäcken, ortopedi m fl)
    • Större trauma sista 3 mån
    • Kroniska sjukdomar (infektion, hjärt-lungsjukdom, nefros, inflammation)
    • Fetma
    • Polycytemi
    • Trombocytos
    • Brännskada

    Wells score för trombos

    Riskfaktor Poäng
    Aktiv cancer (inom 6 månader) 1 p
    Vadomfång 3 cm större jämfört med andra benet (10 cm under tuberositas tibiae) 1 p
    Utspända vener (i det symtomatiska benet, ej varicer) 1 p
    Pittingödem (i det symtomatiska benet) 1 p
    Tidigare haft DVT 1 p
    Helbenssvullnad 1 p
    Ömhet över djupa kärlsträngar 1 p
    Paralys, pares eller färsk gipsbehandling nedre extremitet 1 p
    Immobilisering > 3 dagar, större kirurgi sista 12 veckorna 1 p
    Annan diagnos minst lika trolig, obs, -2 poäng -2 p
    SUMMA: = -2 till +9 poäng
    Tolkning
    • Misstänk DVT vid 2-3 poäng eller mer!
    • 1-2 poäng innebär måttlig risk för DVT (17%)
    • 2 poäng innebär 28% risk
    • >2 poäng (53%) hög sannolikhet för DVT

    Diffdiagnoser

    Vanliga diffdiagnoser
    • Bakercysta (fråga patienten om tidigare knätrauma eller knäproblem, utan det är det ingen Bakercysta)
    • Troboflebit (dvs omfattar ej det djupa systemet)
    • Venös insufficiens (åderbråck, hemangiom mm)
    • Pittingödem (bilateralt i nästan alla fall)
    • Muskelblödning (spontan eller känd)
    Mindre vanliga diffdiagnoser
    • Erysipelas (mer rött och varmt än svullet, välavgränsat, feber)
    • Hälseneruptur (mer distalt och i regel påtagligt)
    • Muskelbristning (lokaliserad smärta, ev substansdefekt, tydligt trauma)
    • Kompartmentsyndrom (nästan alltid känt, rejält trauma; tilltagande smärta och blekhet distalt, se dito)
    • Malignitet i lilla bäckenet som stasar det ena benet (lymfom, ovarialcancer, prostatacancer m fl)
    • Fraktur
    • Artäremboli (kallt ben med smärta, inga pulsar)
    • Eksem (hydrostatiskt eller nummulärt eksem lurar några)
    • Svår hjärtsvikt i kombination med ensidig venös insufficiens kan ge ett tjockt helben, som liknar en trombos. Men nästan alltid finns då en svullnad även på andra sidan, fast lite mindre.

    Kliniska råd och kommentarer

    • Tag gärna hjälp av en kollega första gången vid bedömning av misstänkt DVT. Det är lätt att göra fel kring information och behandling, uppföljning och eventuella kontraindikationer.
    • Jag brukar inte använda Wells score, den känns klumpig, men är å andra sidan välbeprövad och anses tillförlitlig. Däremot letar jag efter ungefär samma saker. Kom ihåg att en pat med DVT kan ha smalt ben utan svullnad (inte så vanligt), medan andra (många) har ett ensidigt tjockt ben utan att ha DVT. Att slå lite i sidled mot vadmuskulaturen ger mycket. Normalt ska det "dallra" fint, men vid trombos upphör detta tidigt. Ömhet över kärlen ska sitta rakt under underbenet, alltså utmed mitten av underbenets dorsala sida; inte utmed sidorna (sällan uttryck för DVT). De som har haft en trombos tidigare och känner igen symtomen, har i regel en ny trombos även om inget "syns" utanpå. Det räcker med 15 mm ökat vadomfång över vadens tjockaste del, jämfört med andra sidan, för att misstänka DVT.
    • Patienter med känd malignitet svarar ofta dåligt på warfarin. Välj 6 mån behandling med LMWH i första hand, t ex med Fragmin, Innohep eller Klexane. Studier som jämför ren LMWH-behandling vid cancer versus NOAK saknas ännu.
    • Omvänt, om en patient utvecklar DVT/LE trots behandling med warfarin, utgå då från att patienten har en malignitet och hitta den!
    • En större meta-analys på nästan 20.000 patienter varav 1200 hade cancer, visar att rivaroxaban kan betraktas motsvarande effektiv och säker som kombinationen warfarin/LMWH. Det gäller även dabigatran, vars säkerhetsprofil dock är mindre klarlagd.
    • Tänk på att lokalt tryck i vaden kan ge ett försämrat venöst återflöde. Blödning missuppfattas därför ibland som en trombos. Leta efter ordet "trombos" eller ännu hellre "trombostoppen" i remissvaret. Kontakta röntgenavdelningen om svaret är otydligt. Annars riskerar man ge patienten antikoagulation, som i sin tur ökar blödningen i vaden.

    Se även



    Updated 2020-07-09. Originally published 2017-10-09, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Ortopedi

    Gipstider vid frakturer och immobilisering vid luxationer

    ALLMÄNT

    Vid akuta frakturer används oftast gips för immobilisering.
    Läkningstid för vuxna och barn: Barn brukar läka frakturer någon eller några veckor fortare än vuxna. De flesta barnfrakturer läker på 3-4 veckor (nedre extremiteten ej inräknad).
    Läkningstiden är beroende av frakturtyp, ålder, samt patientens nutritions- och hälsotillstånd, varför tiderna nedan måste ses som allmänna riktlinjer.

    Gipstiderna nedan gäller frakturer, som är "klara" (icke-dislocerade som inte kräver insats, eller åtgärdade med öppen/sluten reposition och ev osteosyntes) och således färdiga för läkning. Tar inte upp detaljer här kring operation, frakturdetaljer, eller rehabilitering (se respektive avsnitt vb). Obs perifert status vid undersökningarna, inkl känsel, motorik, cirkulation och lokalt utseende.

    Läkningstid vid frakturer i övre och nedre extremiteter:

    Gipstider och läkningstider

      ÖVRE EXTREMITETEN
      Klavikel: Vuxna och barn läkningstid cirka 3v. Collar´n´Cuff-förband för avlastning.
      Scapula: Collar´n´Cuff-förband, cirka 2 veckor

      Överarmsfrakturer:
      - Collum chirurgicum humeri: Röntgenkontroll om 1 vecka. Immobiliseras 2-(4) veckor efter behov mot smärta, t ex med Collar´n´Cuff-förband. Rörelseträning så snart det är möjligt.
      - Skaftfraktur i humerus: Återbesök efter 1 vecka, med röntgen och gipsbyte (U-gips) eller övergång till ortos. Därtill Collar´n´Cuff under första månaden, sedan armbågsträning. Total läknings- och fixationstid cirka 8 (8-10) veckor.
      - Suprakondylär humerusfraktur: Barn. Inläggning. Ny röntgen och kontroll efter 1 vecka. Totalt cirka 3-4 veckor med dorsal gipsskena i 90 grader, och Collar´n´Cuff. Se avsnitt suprakondylär humerusfraktur.

      Armbågsfrakturer:
      - Humeruskondylfrakturer: Oftast barn. Dorsal gipsskena i 90 grader 2-3 veckor.
      - Capitulum humerifraktur: Vuxna. Vid konservativ behandling dorsal gipsskena i 3-4 veckor. Om öppet reponerad med skruvar eller stift mobiliseras armbågen direkt.
      - Collum radiifraktur: Mest barn. Dorsal gipsskena i 90 grader under 3-4 veckor.
      - Caput radiifraktur: Mest vuxna. Dorsal gipsskena eller Collar´n´Cuff högst en vecka. Sedan rörelseträning.
      - Olecranonfraktur: Konservativt i dorsal gipsskena, 45 grader: 3-4 veckor.
      Efter öppen reposition stabiliserad med K-trådar kan man använda armen efter förmåga och behöver inte gips.

      Om armslingor: Vid skador från axel till armbågen behövs ofta en armslinga för att avlasta tyngden av gipset och för att stabilisera. Collar´n´Cuff (halsrem mot/med handledsslinga) finns i många utföranden. Varianter kallas ibland Vietnam-slinga, strap-arm-sling (U-formad runt halsen), eller Puttiplatt-bandage (med underarmen i en "väska", nackband med 2 fästen i "väskan", och band som fixerar armen mot kroppen - lite klumpigare men stabilt), med flera namn.

      Underarmsfrakturer:
      - Armbågens frakturer: Se stycket ovan.
      - Underarm: Skaftfrakturer, läkningstid cirka 8-16 v.
      - Barns kompressionsfrakturer (även kallade torusfrakturer eller buckle fractures) behandlas med distal skena i 2-3 veckor, är stabila, ingen efterkontroll.
      - Barns greenstickfrakturer gipsskena i 3-4 veckor (såvida inte mycket dislocerade).
      - Radius, skaftfraktur: Gips någon vecka, därefter ortos, totalt 12-16 v.
      - Ulna, skaftfraktur: Gips någon vecka, därefter ortos, totalt 10-14 v.
      - Galeazzifraktur (radiusfraktur + distal luxation av caput ulnae): Helarmsgips 90 grader efter öppen reposition, skruvar och platta, för vuxna 6 veckor. Barn 4-6 veckor, kan oftast reponeras slutet med ev stift. Röntgenkontroll 10-12 d. vid Galeazzi.
      - Monteggiafraktur (ulnafraktur + luxation av caput radii): Helarmsgips i 4-6 veckor efter öppen eller sluten reposition, samma för barn och vuxna.

      - Distal radiusfraktur: Efter reposition återbesök med röntgenkontroll om 7-10 dagar. Gipstid: Vuxna (3)-4 v. Barn 3-(4) v.
      Läkningstid: 4-6 v.

      Handfrakturer:
      - Scaphoideumfraktur: Särskild scaphoideumgips som är en cirkulärgips av underarmen, upp över handryggen och över tummens basfalang. Röntgenkontroll 3, 6 och 12 veckor. Pseudartrosrisk. Gipstid i regel 3 månader (eller något längre).
      Frakturens lokalisation har betydelse: Ju mer distal fraktur, desto snabbare läkning (distala 1/3 6-8 v., mellersta 1/3 8-12 v., proximala 1/3 12-24 v.).
      - Metacarpale I (Bennets fraktur): Gipsskena i 6 v, eventuellt efter stiftning/öppen reposition.
      - Metacarpale V (omvänd Bennetfraktur): Gipsskena 6 veckor.
      - Övriga metacarpalfrakturer Volar gipsskena fungerar bra, men knäcks lätt (ofta ungdomar eller aktiva vuxna) och får då läggas om på nytt, ibland kan man ha ortos istället. Läkningstid 3-4 veckor. "IQ-frakturer" (subcapitulära frakturer i metatarsalia - knytnävsslag): Volar gipsskena 3 veckor.
      - Falanger: Okomplicerat 2-3 veckor. Proximala falangen läker dock långsamt, kan ta 5-6 veckor. Fingrar bör inte immobiliseras mer än 3 veckor (om möjligt).

      - Tummen bör inte immobiliseras mer än 5 v (om möjligt). Läkningstid efter ligamentkirurgi: 6 veckor.

      NEDRE EXTREMITETEN
      Bäcken inklusive acetabulum - se nedan.
      Höftfrakturer: Vid konservativ läkning (inte vanligt) av collum femoris: 12 veckor
      Femurdiafysfrakturer: Vid konservativ läkning (inte vanligt för vuxna) av femurskaftet: Vuxna 12 veckor. Barn i sträck: Små barn (toddlers) 4 veckor, upp till 10-års ålder 6 veckor och äldre barn 8 veckors sträck. Därefter 3-4 veckor med markerade steg, sedan belastning.

      Knäfrakturer:
      - Patellarfraktur: Tvärgående (dislocerade) och komminuta frakturer opereras ofta med cerklage, och om stabilt kan patienten mobiliseras successivt direkt, utan gips.
      Vid odislocerad tvärfraktur kan knäet gipsas över 4-6 veckor, axiell belastning tillåts, samt quadricepsträning.
      Längsgående frakturer utan dislokation kan få elastisk binda och mobiliseras direkt, läker på 3-4 veckor.
      - Femurkondylfraktur: Kraftigare frakturtyp som i regel opereras. Tidig mobilisering efter op, med stegmarkering. Full belastning tidigast efter 12 veckor. Vid konservativ behandling knäkappa 4 veckor och sedan övergång till ortos. Full belastning efter cirka 12 veckor. - Tibiakondylfraktur: Nedpressning av laterala eller mediala tibiakondylen hos äldre, snedtramp. Osteoporosfraktur. Gips i 6 veckor och läkningstid cirka 3 månader. - Eminentiafraktur (avslitning av eminentia intercondylaris), alternativ till ruptur av främre korsbandet. Konservativ behandling (partiell fraktur) innebär gips med knäkappa i 4-6 veckor. Efter operation (vid betydande eller komplett dislocerad eminentia) knäkappa i 4-6 veckor.

      Underbensfrakturer:
      - Tibia och tibia/fibula-frakturer: Gipstid vuxna, 4-6 veckor med initialt avlastande helbensgips, och när frakturen är väsentligen stabil (upprepade röntgenkontroller var 2-3 vecka) därefter övergång till viktbärande gips, exempelvis med PTB-gips, eller till ortos. Total behandlings- och läkningstid 12-(20) veckor för vuxna.
      Mycket komplicerade tibiafrakturer med extern fixering hos vuxna hade i en studie 9-10 mån total läkningstid.
      Barn: Tibia- och fibulafrakturer slutbehandlas ofttast med helbensgips i sammanlagt 6-(10) veckor. Ett alternativ är att gå över till TPB-gips efter 3 veckor, olika uppfattningar finns härvidlag.
      En särskild form är "The toddler's fracture som är en ganska vanlig pediatrisk fraktur, en odislocerad spiralfraktur i tibia. Immobiliseras med underbensgips, ortopediskt plastgips, eller stövel i 4 veckor. Därefter är nästan alla frakturer är läkta och kan belastas.
      - Fibulafraktur: Ren fibulaskada brukar läka på 4-6 veckor. Tibia är bärande nog, varför belastning är möjlig. Elastisk binda och kryckkäppar. Av smärtlindrande skäl kan underbensgips övervägas under 2-3 veckor.

      Fotledsfrakturer: Högläge, fasta tills att fortsatt behandling är beslutad. - Grovreponering, och dorsal välpolstrad gipsskena vid luxationsfraktur, före röntgen!
      - I enklaste fall (odislocerade laterala/mediala malleolarfrakturer nedom syndesmosen) konservativ behandling med underbensgips, stegmarkering, kryckkäppar, och klinisk kontroll om 10-14 dagar med röntgen. Totalt, underbensgips i 6 veckor.
      - De flesta fotledsfrakturer behöver opereras, vanligen med skruv, eller skruv och platta, därtill ibland märlor och stift, eller hybridfixator. Kontroll med röntgen, och byte av gips, efter 2-3 veckor, eventuell övergång till bygelortos. Efter 6 veckor avgipsning, ny röntgen, successiv belastning och full belastning efter 10-16 veckor (ca 3-4 månader) utifrån läkningsförloppet.
      - Barn immobiliseras 4-6 veckor efter reposition, med eller utan operation. Lägeskontroll med röntgen efter 1 vecka och 6-månaderskontroll.

      Fotfrakturer:
      - Dislocerade frakturer och frakturluxationer akuta operationsfall. Underbensgips, klack, (4)-6 veckor.
      - Tarsalbensfraktur, Odislocerade frakturer läker på cirka 4-6 veckor.
      - Calcaneusfraktur tar längre tid och kräver ofta operation. Efter operation övergång till bygelortos efter 1 vecka och sedan 2-3 månaders avlastning. Därefter successivt ökande belastning i stabil sko med fotinlägg.
      Konservativ behandling kan innebära avlastastning 4 veckor med gipsskena eller genomskuren gips, därefter bygelortos 1 månad. Sedan försiktig stegmarkering och successivt mot full belastning efter 3:e månaden i stabil sko med fotinlägg.
      Talusfraktur och ibland som luxationsfraktur, får genomskuren underbensgips i spetsfot, 4 veckor, och därefter underbensgips i normalläge ytterligare 4 veckor. Ökande belastning successivt och full belastning efter 4 veckor. Total behandlingstid med eller utan operation: 3 mån.
      - Lisfranc-skada med frakturer och/eller luxationer: Stabila skador kan behandlas med avlastning och underbensgips i 6 veckor, klinisk stabilitetskontroll efter 3 veckor. Instabila skador opereras i regel och får därefter underbensgips med klack i 6 veckor. Läkningstid minst 6 veckor.
      - Metatarsalfraktur, läkningstid: Enklare fall elastisk binda eller stabil sko, läker på 3-4 veckor. Vid dislokation (och efter ev op) underbensgips med klack under (4)-6 veckor.
      Jonesfraktur: Basen av os metatarsale V: Underbensgips och stegmarkering under 6 veckor. Därefter successiv belastning under 4 veckor.
      Stressfraktur, (även kallad "hairline fracture"), läker ibland på 3-4 veckor, ofta dock 6-8 veckor. Elastisk binda eller vid större besvär underbensgips med klack i 2-3 veckor.
      - Tåfrakturer II-V läkningstid: 3-4 veckor i stadig sko, eller 2-tå-förband. Nästan aldrig operation.
      - Stortåfraktur (dig I): Läker i regel fint. Vid större dislokation med ledskada, ibland op och då cirka 4 veckors gips med klack.

      BÅL, RYGGRAD och BÄCKEN
      - Halsryggsfrakturer: Halskrage ska användas under initial transport på spineboard, och röntgen (CT Halsrygg). Vid kotpelarskada viktigt skilja mellan stabila och instabila frakturer. Främre kotkompressioner kan vara stabila om inte alltför uttalade. Vinklade eller dislocerade frakturer/luxationer är i princip instabila. Ibland frakturer med neurologisk skada, överväg steroidbehandling.
      Instabila frakturer behandlas (+/- operation) med halosträck under 2-(3) månader med kliniska kontroller och röntgenvärdering var 14:e dag, samt med kontroll av skruvarna (kan gå igenom kraniet, försiktighet!).
      Stabila frakturer behandlas med hård halskrage i 6-8 veckor, provokationsröntgen därefter, och om stabilt fortsatt mjuk halskrage efter behov.
      - Thorakolumbala frakturer: - Kotkompressioner av osteoporos är vanliga. Patienten vanligen äldre, utan neurologiska bortfall. Kan behöva läggas in för mobilisering och medicinering. Läkningsförloppet hos äldre ofta 6-10 månader.
      - Kotkompressioner och andra frakturer orsakade av trauma kan ha olika utseende (kotkroppsfraktur, främre/bakre kompression, skador på bågar, utskott, leder och ligament) med och utan neurologisk skada. Som i halsryggen skilj mellan stabila och instabila frakturer. Stabila frakturer behandlas med mobilisering, sjukgymnastik, ev korsett eller ortos. Instabila frakturer läggs in, plant läge, log-roll (stockvändning) vid behov. Operation övervägs vid tecken på progress. CT och MR vid progress, överväg också steroidbehandling vid medullär skada. Postoperativa kontroller med röntgen görs efter 6 veckor, 4-6 månader och 12 månader. Revbensfraktur: Läkningstid 4-5 veckor


      Bäckenfrakturer:
      - Större bäckenringskador (open book m fl), med eller utan instabilitet, kräver ofta extern bäckenram som får sitta minst 6 veckor och upp emot 12 veckor, därefter successiv träning. Frakturer stabiliseras på 6-8 veckor.
      - Fraktur i ramus inferior eller ramus superior ossis pubis: Ofta äldre som fallit. Stabila frakturer. Smärtstillning, mobiliseras direkt efter förmåga. Läker på ett par veckor.


      - Acetabulumfrakturer: Kan vara förenade med höftledsluxationer. Kanterna på acetabulum läker på 6-8 veckor. Läkningstiden är densamma för luxation som efter öppet reponerade kanter, 6-8 veckor, därefter kryckkäppar med försiktig markering ytterligare 6 veckor.
      Central acetabulum-frakturluxation (caput går igenom), akutfall, löses oftast med total höftledsplastik, annars 10-12 veckors läkningstid i sträck.

      ÖPPNA SKADOR
      Öppna frakturer och ledskador tillhör den akuta ortopedin och ska prioriteras. På akuten tas odling från såret, grövre partiklar tas bort/spolas vid behov, insättes antibiotika, vanligen 2 g kloxacillin (Ekvacillin) iv och fortsättningsvis 2g x 3 iv. Tetanusprofylax, bakjoursdiskussion, fastande patient, och tidig operation. Grovreponera frakturer genom att dra i längsriktningen om cirkulationen hotas (t ex öppen fotledsfraktur med foten helt felställd). Gör det genast med ett drag, hellre än att vänta på smärtstillning/narkos, etc.

      LIGAMENTSKADOR och LUXATIONER
      - Allmänt: En ligamentskada läker på 6 veckor, typexempel fotledsdistorsion.
      - Whiplash-skador (utan synlig fraktur på CT halsrygg) kan behandlas med hård halskrage i 2 veckor, därefter provokationsröntgen av halsryggen. Vid fraktur då, nytt ställningstagande, annars fortsatt behandling med mjuk halskrage och rehabprogram.
      - Axelledsluxation: Lättare att reponera så tidigt som möjligt. Förstagångsluxation röntgas, liksom luxation med trolig fraktur, före reposition. Ny röntgen efter reposition.
      Collar´n´Cuff i 1 vecka i princip till alla, recidivluxation kan slippa. Äldres axlar bör inte ha mer än 1 veckas fixering, blir snabbt stela. Återbesök om 10-14 dagar för kontroll av rotatorcuffen.
      - Armbågsluxation: Kontrollröntgen efter reposition och inom 1 v. Dorsal gipsskena 2 veckor i 90-100 grader + pronerad hand. Luxation i kombination med (åtgärdad) armbågsfraktur får dorsal gipsskena med pronerad hand under 2-3 veckor.
      - Pigluxation: Efter reposition börjar barnet använda armen ganska snabbt. Om inte åter om 1-2 dagar för ev nytt försök. Kontroll av röntgen ska vara negativ. Ingen fixering.
      - Fingerluxation: Lättast att reponera direkt. Drag i fingrets längsriktning samtidigt som du hälsar på patienten, så är det klart sedan. Annars röntgen, ledningsanestesi, reposition. Efter repositionen (kontrollröntga alltid) tvåfingerförband 1-2 veckor och rehabträning under 4 v.
      - Mallet-finger: Ge en malletskena (extenderande plastskena mellan distala och mellersta falangen) dygnet runt under (6)-8 veckor. Natt-skena därefter har visats inte tillföra något, så det behövs ej. Om ej bra efter 2-3 mån ev indikation för operation. Acceptera 10 graders flexion (så blir det i regel).
      - Höftledsluxation: Förstagångsfall kan vara svårare att reponera än vid recidiv på grund av strama förhållanden. Protesluxation inte heller ovanligt i sammanhanget (men endast <1% av höftproteser luxerar), samma behandling. Förbered patienten på ev narkos och håll fastande. Röntga höften. Vaket repositionsförsök i god smärtstillning/sedation, annars reposition i narkos (lättare). Efterföljande kontrollröntgen. Vid reluxationer ordineras ofta ortos en period, om inte luxationerna upphör övervägs reoperation.
      - Knätrauma med hemartros och neg röntgen:Punktera och töm knäet. Avlasta med kryckkäppar i 1-2 veckor, endast stegmarkering, återbesök till ort mott om 2 veckor för ny bedömning.
      - Patellarluxation: Lateral luxation ganska vanligt hos tonårsflickor med ökad ledlaxitet, eller vid grunda förhållanden. Reponeras oftast spontant när benet extenderas, recidivtendens kan kräva op.
      Ibland kvarstående luxation på akutmottagningen, och då puttar man (tidigt i undersökningen) försiktigt i medial riktning samtidigt som knäet extenderas något. Om patienten håller emot lägg lite bedövning och försök igen. Elastisk binda, ev kryckkäppar, mobilisera direkt.
      Vid traumatisk patellarluxation, oftast i medial riktning, kan kombinerade frakturer förekomma. Leta efter kondylskador eller fri kropp i knäleden. Töm hemartros. Eventuell fraktur styr behandlingen, annars tidig mobilisering som ovan.
      - Fotledsluxation: Vid fotledsfraktur kan fotleden luxera (luxationsfraktur) med svår felställning som måste reponeras genast (före röntgen) för cirkulationens skull. Lägg dorsal gipsskena, välpolstrad och viktigt med högläge. Fasta. Akut operationsfall. Därefter blir det gips 6 veckor, ibland mer.
      - Luxation av peroneus longus- och brevis-senorna (även kallade fibularis-senorna) kan inträffa vid traumatisk hyperextension av fotleden. Senorna känns då ovanpå laterala malleolen. Kan gipsas 6 veckor om repositionen håller senorna på plats, men ofta krävs annars öppen reposition före gipsning.
      - Mellanfotluxation: CT på svullen mellanfot! Lisfranc´s led kan drabbas av både frakturer och luxationer, se ovan samt Lisfranc-skada, kräver ofta operation, fixering, och efterföljande underbensgips med klack i 6 veckor. Ofta segt förlopp över månader.

      GIPSKOMPLIKATIONER
    • Ta av gipset vid symtom!!
    • Trycksår
    • Hud- eller sårinfektioner
    • Osteomyelit (efter öppen fraktur)
    • Kompartmentsyndrom (vanligast i vaden eller underarmen)
    • DVT, djup ventrombos
    • Lungemboli
    • Perifera av tryck neurologiska eller cirkulatoriska sequelae


    • LÄKNINGSPROBLEM efter inträffad fraktur
    • Försenad läkning (delayed union), t ex på grund av annan sjukdom.
    • Utebliven läkning (non-union), kan kräva (re)operation med bentransplantat
    • Pseudartos, utveckling av ledliknande struktur i frakturen som inte läker. Kan kräva (re)operation med bentransplantat.
    • Felaktig läkning, malunion. Frakturen läker, men med felställning.



    OMGIPSNING, indikationer
    • Minskad svullnad - behov av omgipsning efter 1-2 veckor (hänger löst). Det brukar sammanfalla med klinisk röntgenkontroll och återbesök på ortopedmottagningen.
    • Andra skäl till omgipsning:
    • Våt gips
    • Trasig gips
    • Omgipsning vid (signal om möjlig komplikation):
    • Skavningskänsla
    • Svullnad som ökar
    • Nytillkommen smärta
    • Smärta som tilltar
    • Svår klåda
    • Kyla, parestesier, nedsatt känsel distalt
    • Orimlig blekhet eller cyanos distalt,
    • Passiva rörelser gör ont
    • Dålig doft från det gipsade området
    • Akut dyspné
    • Feber, frossa och besvär från det gipsade området


    Updated 2020-06-03. Originally published 2017-03-16, ©Per Björgell