Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Internmedicin Intoxer Pediatrik

Alkoholintoxikation, etanolintoxikation

ICD 10:
Y910 Lindrig alkoholintoxikation
Y911 Måttlig alkoholintoxikation
Y912 Svår alkoholintoxikation
Y913 Mycket svår alkoholintoxikation
Y91.9 Alkoholpåverkan, som ej specificeras på annat sätt (Misstänkt alkoholpåverkan UNS)

  • Alkoholförgiftning, eller -intoxikation, är beroende av dos och vanan av alkohol vid intaget. Dessutom är känsligheten individuell.
  • Alkoholförgiftning drabbar vanligen tonåringar eller yngre vuxna som har druckit för mycket på en kort stund (halsat en flaska, etc). 1-1,5 flaska 37cl sprit som dricks snabbt kan leda till döden (60-90 mmol/L).
  • Ibland rör det sig om blandintoxikationer (alkohol + ecstacy; alkohol + bensodiazepiner, eller med kokain, metamfetamin, amfetamin, heroin, tramadol, GHB, och så vidare)
  • Ibland kan patienten lukta av alkohol, men vara medvetandepåverkad av annan orsak, t ex trauma med skallskada. Alkoholdoft måste alltså inte innebära alkoholförgiftning!

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-kontroll viktig! Anteckna tiden, pat kan vara i sjunkande tillstånd.
  • Kontrollera särskilt fri luftväg, andning, temperatur, cirkulation och tecken på yttre skador
  • Tag intoxprover enligt rutin (alkohol, metanol, salicylsyra och paracetamol), B-glukos (gärna med snabbprov), och vanligt labstatus Hb, CRP, LPK, Na, K, kreatinin, leverstatus, ev koagulation.
  • Sätt iv nål och ett dropp, Ringer-Acetat eller NaCl.
  • Mät etanol i alkometer om möjligt!
  • Filt på!
  • Gärna ett EKG!
  • Håll patienten under uppsikt. Koppla gärna upp mot övervakningsutrustning.

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Diskutera med ambulans- och akutpersonal vad som kommit fram om aktuell intox. Repetera ABCDE-läget.
  • Finns tecken på trauma? Överväg behov av CT-undersökning.
  • Finns svar på B-glukos och Hb ännu? Behandla hypoglukemi eller blödning!
  • 1 promille, eller 1 g/l, innebär S-Etanol 21,7 mmol/l. Alkoholen bryts ned i blodet med cirka 0,1 g/kg/tim eller med 0,15 promille/timme. De flesta dödsfall är förknippade med >80-90 mmol/L etanol.
  • Om patienten är djupt sederad eller i koma - tag en blodgas. Kontakta IVA-jouren för diskussion om vårdplats.
  • Ge en injektion av tiamin, 100 mg im (Tiacur, Tiamin, Neurobion) till varje patient där missbruk kan övervägas, eller i anslutning till akut glukostillförsel.
  • Överväg även andra toxiska alkoholer (etylenglykol, metanol, isopropanol) vid uttalad acidos!
  • MEN, även (etyl-) Alkohol-ketoacidos (AKA) kan inträffa (inte så känt), vilket kännetecknas av en metabol acidos med förhöjda ketoner (beta-hydroxybutyrat), förhöjt anjon-gap (>14), ev lågt glukos, och dehydrering.
    Det blir resultatet av svält, kräkningar och bildning av ketonkroppar via fettsyror och hämmad glukoneogenes, samt av att alkohol metaboliseras till acetoacetat och ättiksyra.
  • AKA drabbar främst alkoholiserade personer och behöver vanligen inte övervägas när en "icke-missbrukare" har druckit för mycket.
  • En alkoholförgiftad patient läggs in vid allvarlig medvetandepåverkan, IVA vid koma. Behandlingen är i huvudsak konservativ med observation och symtomatisk behandling. Vid enbart lättare berusning får patienten ofta nyktra till på en brits på akutmottagningen.
  • Följande komplikationer kan behöva behandlas i allvarliga fall: Lungödem (ge furosemid), hypoglukemi (ge glukos och tiamin-inj), Kramper (ge diazepam, vid hypoglukemi glukos), arytmier (främst förmaksflimmer), AKA (ge glukos och dropp efter tiamin-inj), svår acidos pH<7,10 (ge Tribonat eller bikarbonat).
  • I allvarliga fall med höga serumkoncentrationer eller vid svår allmänpåverkan: Hemodialys är effektivt och kan tillgripas i särskilda fall. Även så kallad "Prisma-dialys" kan användas (Prismaflex), som ofta finns på intensivvårdsavdelningar. Den kan ge en kontinuerlig venovenös dialys (CVVHF) via en central dialyskateter (CDK).

Diffdiagnoser till alkoholintoxikation

  • Förgiftning av toxiska alkoholer: Metanol, etylenglykol, isopropanol
  • Hypoglykemi (jämför HUSK MIDAS)
  • Annan intoxikation, se Intoxikation, akut. Hit hör inte sällan paracetamol, bensodiazepiner, sömntabletter, antidepressiva, antiepileptika, tramadol, partydroger, GHB, neuroleptika, opioider, morfinplåster.
  • DKA, diabetes-ketoacidos, luktar aceton och kan förväxlas med alkoholdoft. Kontrollera alltid B-glukos. (Dessutom kan en alkoholintox ge hypoglukemi).
  • Hyperosmolär hyperglukemi
  • Neuroinfektioner (encefalit, meningit)
  • AKA, alkohol-ketoacidos, vid kroniskt alkoholmissbruk, där också toxiska effekter av beta-hydroxybutyrat kan förekomma. Se ovan.
  • Traumatiskt orsakad medvetslöshet (skalltrauma, buktrauma med blödning, etc)
  • Stroke (med eller utan alkoholkonsumtion)

Kliniska råd och kommentarer

  • Försök att värdera patienten: Uppenbart alkoholiserad (presentation, klädsel etc), troligen eller möjligen alkoholiserad, eller omvänt troligen känslig för alkohol (barn, kvinnor, asiater).
  • Var liberal med Tiamin-injektioner!
  • Den högsta etanolkoncentration jag har sett var en etablerad missbrukare som kom gående in på akutmottagningen, som visserligen sluddrade, men han hade drygt 7 promille i blodet (154 mmol/L). Tala om individuell känslighet!


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Antikoagulation Infektion Internmedicin Kirurgi Koagulation Onkologi Ortopedi Pediatrik

Behandling av DVT och PE vid cancer/malignitet

Se även

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    Aktuell kommentar (oktober 2017) om behandling av tromboembolism (VTE) hos patienter med malign sjukdom:

    Huvudbudskap: Behandla patienten i 6 månader (eller tills vidare) med lågmolekylärt heparin vid samtidig malignitet. (För- och nackdelar av NOACs är ännu inte tillräckligt kartlagda).

  • Det är sedan länge känt att vitamin-K antagonister (warfarin) inte är tillräckligt effektiva vid kombinationen av VTE och malignitet. Mekanismerna är inte fullständigt klara. Därför används lågmolekylärt heparin (LMWH) hela behandlingstiden istället. Behandlingen fungerar väl, men kräver dagliga injektioner vilket skapar kostnader och vissa besvär för patienten.
  • Aktuella LWMH-preparat: Dalteparin (Fragmin), enoxaparin (Klexane) och tinzaparin (Innohep).
  • Värdet av nya orala antikoagulantia (NOACs) vid malignitet undersöks i ett antal aktuella, men inte avslutade studier.
  • De resultat som hittills föreligger utgör i regel material från redan gjorda studier, där cancersjuka patienter utgör en delmängd.
  • NOACs ger bättre resultat än warfarin, och medför dessutom något lägre blödningsrisk.
  • Det är ännu inte övertygande visat att NOACs skulle vara bättre än LMWH vid kombinerad VTE och malignitet.
    Därför rekommenderas fortfarande LMHW vid lungemboli eller DVT, och rekommenderad behandlingstid är 6 månader, eller tills vidare vid upprepade VTE-tillstånd.


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Gynekologi Kirurgi Obstetrik

Kräkningar under graviditet

ICD 10:
Hyperemesis gravidarum O210 Lätta graviditetskräkningar
O211 Graviditetskräkningar med ämnesomsättningsrubbning (dehydrering mm före v 22)
O212 Kräkningar i sen graviditet (e v 22)
O218 Annat specificerat kräkningstillstånd som komplikation till graviditeten (t ex gastroenterit)
O219 Graviditetskräkningar, ospecificerade (UNS)

Hyperemesis gravidarum syftar på att den gravida kvinnan har kräkningar "utöver det normala" vid en graviditet, exempelvis i tidig fas. Kvinnan söker i regel för att antingen få hjälp mot sitt illamående, som kan vara svårt, eller för att bli sjukskriven då det är omöjligt att gå till jobbet...
Definitionen på hyperemesis är egentligen att kräkningarna är så intensiva att hospitalisering är nödvändig, samt att det gäller graviditetens första halva, inklusive frånvaro av annan sjukdom.
Illamående
Illamående är vanligt tidigt i graviditeten

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Kontrollera ABCDE, åtminstone puls, bltr och andningsfrekvens, liksom SaO2 och temp.
  • Notera SM och BP, ev BPU. Aktuella besvär utöver illamåendet?
  • Kapillärt Hb och CRP vid lätta besvär.
  • Vid rejäla besvär tag istället venösa prover, liksom alltid vid kräkningar under senare delen av graviditeten: Hb, CRP, LPK, Na, K, kreatinin, B-HCG, T4, TSH, leverstatus i sen graviditet. Spara ett urinprov för ev analys.
  • Goda råd, utan läkemedel:
    Info om att tillståndet vanligen är självbegränsande under första trimestern.
    Börja dagen med frukost på sängen, t ex en rostad macka med juice, Ät lite, men ofta
    Ät frukt till mellanmål
    Undvik sådant som ger illamående (kaffe, starka kryddor, sprit, tobak)
    Ta en promenad varje dag
    Berätta för kolleger om illamåendet, så kan det vara lättare att bära.

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Gyn-anamnes, tidigare grav, abort, paritet. Aktuella besvär? Somatiskt frisk? Ev medicinering, allergi?
  • Debut, duration och karaktär av illamåendet?
  • Emesis i tidig graviditet är oftast av benign karaktär. Kan pat försörja sig med vätska och andra tillstånd är osannolika föreslås i rimliga fall sjukskrivning 4 veckor, om den gravida kvinnan inte kan klara jobbet, samt medicinering enligt nedan endast om pat så önskar (eget beslut)
  • Alla de nyare antiemetiska preparaten (typ ondansetron) saknar godkännande och är kategori B-C.
  • Följande är gamla beprövade medel mot illamående (Graviditet: Kategori A), nackdelen är att man blir trött: Tabl Lergigan Comp (prometazin, efedrin) 1x1-2(-4) (Koffein som ingår (=Comp) är kategori C, dock väl beprövat) Tabl Postafen 25 mg, 1x1-2 (meklozin) Tabl Tavegyl 1 mg, 1x2 (klemastin) Pyridoxin 25 mg x 3 har visats bättre än placebo mot hyperemesis, ge förslagsvis 1/2x3 av Pyridoxin Recip 40 mg.
  • Uteslut mola hydatidosa med ett ulj
  • Lägg in och vätska upp med Ringer-Acetat om så skulle behövas

  •   Kräkningar under sen graviditet
  • Någon gång fortsätter det benigna illamåendet och kräkningarna vidare, sent fram under graviditeten, och har fortfarande benign karaktär. För att se det så krävs att kvinnan kräks måttligt, mår bra i övrigt, och kan fungera i vardagen.
  • Kvarstående hyperemesis gravidarum till sen graviditet är inte bra, eftersom det skapar dehydrering, svält och ibland ketoacidos därav. Behandlingen inriktas på att hålla mamman hydrerad, nutrierad och få kontroll över eventuella syra-basrubbningar och elektrolytstörningar
  • Vid nydebuterade kräkningar under sen graviditet misstänk icke-graviditetsrelaterad sjukdom, medicinsk eller kirurgisk, som orsak till kräkningarna
Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Gynekologi Infektion Internmedicin Kirurgi Neurologi Obstetrik Onkologi Ortopedi Pediatrik Urologi

Akut misstänkt/påvisad malignitet

ICD 10: Z031 Observation för misstänkt malign tumör; Z039 Observation för icke specificerad misstänkt sjukdom eller icke specificerat misstänkt tillstånd (Så länge maligniteten inte är specificerad, välj annars om möjligt specifik diagnos)

Förslag på lämplig handläggning av en akutpatient med misstänkt, eller just påvisad malignitet
Gammal, hand i hand

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Patienten söker med symtom, där anamnes, status eller undersökningar har lett till misstanke om malignitet
  • Kontrollera alltid ABCDE-status, patienten kan vara påverkad av sin grundsjukdom, t ex genom tillkomst av lungemboli eller sepsis
  • Se till att ha en komplett uppsättning av blodprover, så att fortsatt behandling är möjlig. Beroende av vilken sjukdom det gäller, men man vill alltid ha ett grundläggande labstatus (Hb, SR, CRP, LPK, diff, Na, K, kreat, leverstatus, och PSA (män), blodgruppering, bastest, samt vid malignitet Kalcium/Albumin eller fria Ca++ -joner, gärna också en elfores (P-proteiner)).
  • Därtill behövs ofta olika tumörantigen eller specifika prov, som får bestämmas för respektive grundsjukdom, men de kan man ta på avdelningen.
  • Vid anemi ta de vanliga markörerna vid blodbrist (Hb, index inkl MCV, diff, retikulocyter, haptoglobin, järn, ferritin, TIBC, homocystein, B12 och folat)
  • Vid misstänkt infektion ta också relevanta odlingar, t ex blododlingar x2, NPH-odling, U-odling

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Först och främst, ta väl hand om patienten! Det finns mycket oro kring aktuella symtom och en sannolik cancerdiagnos därtill gör inte saken bättre. Försök att visa empati. Hjälp till med smärtstillning. Lös de akuta problemen och fixa kontakter, så att patienten kommer vidare i systemet.
  • Tala om för patienten att allt inte är cancer (t ex vid en misstänkt kolit), eller omvänt att lungröntgen ger misstanke om en tumör, men att först bilderna kanske ska granskas eller kompletteras, osv
  • Någon patient måste läggas in, kanske opereras eller få antibiotika. Andra måste gå hem så länge.
  • Be inremitterande börja utreda, om så inte varit fallet (se nedan).
  • Allting kan tyvärr inte lösas på en akutmottagning. Eftersom akuta sjukdomar handlar om akut inträffade sjukdomar och skador, eller påtaglig försämring av en grundsjukdom, så måste vissa patienter gå hem i väntan på åtgärd.
  • Akuta försämringar (t ex svår smärta) eller akuta tillstånd (feber, ileus, anemi etc) måste åtgärdas akut.
  • Ibland kan ett undersökningsfynd (knölig prostata) och ett labvärde (högt PSA och förhöjt CRP) vara vägen till dubbel förtur till mottagningen (urologmottagningen i detta fall)
  • Omvänt ska inremitterande läkare (vanligen pats allmänläkare) först göra viss utredning och sortering innan patienten sänds till en akutmottagning. Och det är sällan akut, utan sköts bättre direkt via en specialistmottagning. Inremitterande ska inte skicka in patienter med "Tolv kg viktminskning. Malignitet?". Tvärtom ska vederbörande ta anamnes, göra noggrant status och ta lab-prover, som redan så långt börjar ge vägledning. Därefter behövs kanske en lungröntgen och en coloskopi. Då kan man ringa och skynda på i det enskilda fallet, istället för att skicka in på en akutmottagning. Det bara försämrar genom att fler läkare blir inblandade.
  • Finns en tydlig diagnos/riktning är det lämpligt att ringa en kollega på mottagande enhet, samt skriva en formell remiss! Då är risken liten för att patienten ska tappas bort.
  • Handläggningen blir beroende av patientens grundtillstånd och specialitetens möjlighet att ta hand om patienten just nu.
  • Ett gott råd är att ta kontakt med berörd specialitet, då kan man ofta få en mycket snar mottagningstid, alternativt komma överens om en akut inläggning.
  • Låt bli att sticka i knölar för att göra "din egen" cytologi. Bättre att specialisten får känna först, sticka sedan och göra det på riktat sätt. Ibland vill man göra t ex scintigrafi först och finnål sedan. Då vill man inte ha ett stort hematom ivägen....
  • Om det är röntgenavdelningen som skickar ned patienten på akutmottagningen därför att en tidsbeställd rutin-us har visat en malignitet, så är det mycket bättre att den inremitterande läkaren själv får ta hand om problemet. Så ska det inte gå till, men det förekommer (avvikelse!). Hjälp patienten vidare till sin egen läkare om så är möjligt.
  • En akut inläggning fredag eftermiddag tillför sällan särskilt mycket, såvida patienten inte är akut sjuk (operation, blodtransfusion, antibiotika). Det kan vara väl så bra att söka påföljande måndag istället, om tillståndet så medger.
Kategorier
Akutsjukvård, emergency Ortopedi

Acromioclavikularledsluxation (AC-lux)

ICD 10: S431 Luxation i akromioklavikularled + W0199

  • Ses ibland efter trauma mot axeln, även efter fall mot utsträckt arm
  • Skadan sitter långt lateralt och buktar fjädrande utåt
  • Besvär aktivt, passivt och lokalt över AC-leden
  • God prognos på sikt, såväl med konservativ som operativ åtgärd

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-status vid trafikolycka (fler skador?)
  • Kontroll distalstatus
  • Röntgen klavikel
  • Collar'n'Cuff
AC-lux grad III
AC-lux grad III. Case courtesy of Prof Frank Gaillard, et al., radiopaedia.org

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Åttaförband eller Collar'n'Cuff under 1-2 veckor
  • Smärtstillande läkemedel
  • Direkt mobilisering så snart smärtan tillåter (några dagar)
  • Återbesök hos egen läkare om 3-6 veckor och om då inte acceptabelt begynnande läkning, remiss för artroskopi (ACJ excision & subakromiell dekompression).
AC-Subluxation
AC-Subluxation. Case from Wikiradiography.net
AC-ledsluxation, typ 4
AC-ledsluxation, typ 4. 100% dislokation, Klavikeln dislocerad bakåt From shoulderdoc.co.uk with the kind permission of Prof Lennard Funk

Diffdiagnoser

  • Distorsion mot AC-leden (klinisk bed, eller rtg ua)
  • Distorsion med ligamentskador kring AC-leden (ledsvullnad, vidgad AC-led)
  • AC-subluxation
  • Distal klavikelfraktur (Allman typ I, II, III) där typ I har ringa dislokation, typ II tältar, och typ III är intraartikulär och främst ger sena besvär
Kategorier
Akutsjukvård, emergency Ortopedi Trauma

Suprakondylär humerusfraktur

ICD 10:
S424 Fraktur på nedre delen av humerus (inkl Suprakondylär humerusfraktur)
W0199 Fall i samma plan (Övriga, se Orsakskoder pga olycksfall (V, W, X, Y))

Utgör 7% av barnfrakturerna och är den vanligaste armbågsfrakturen hos barn.

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Om det kommer ett barn med (oftast) felställd armbåge efter fall mot utsträckt arm: Kontrollera distalstatus, och sätt upp barnet med RÖD PRIORITET (prio 1). Visserligen inte livshotande, men armens tillstånd kan vara/bli kritiskt!
  • Kontrollera översiktligt ett ABCDE-status!
  • Håll barnet fastande. Räkna med inläggning vid synlig felställning!
  • Förbered för ev tillfällig dorsal gipsskena
Suprakondylär humerusfraktur
Suprakondylär humerusfraktur hos 6-årig pojke som fallit framåt mot armen. Man ser också ett främre och bakre "fat pad sign" (lite mörkare partier invid distala humerus).
Case courtesy of Dr Benoudina Samir, Radiopaedia.org. From the case rID: 50191

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Om ett barn (oftast <7 år) har fallit mot utsträckt arm, och armbågen ter sig felställd är det ofta en suprakondylär fraktur. Det rör sig nästan alltid om extensionsfrakturer. Därmed ligger det proximala humerusskaftet framåt mot kärlen, och frakturfragmentet bakåt.
  • Håll barnet fastande.
  • Vanligen finner man en tydlig svullnad och synlig felställning, instabil. Proximala delen kan ha en skarp frakturkant som kan skada kärl och nerver, därför är distalstatus mycket viktigt, både före och efter reposition. God perifer cirkulation det viktigaste initialt avseende kärlen (titta och känn puls, eller varm hand).
  • Kontrollera distalstatus - sensibilitet, motorik och cirkulation (finns radialispuls?)
  • Finns puls, vilket faktiskt är det vanligaste, kan man fixera armen med en liten dorsal gipsskena inför röntgen och bedömning, men ordna röntgen omgående!
  • Överväg även diffdiagnoserna, vid felställning kanske främst kvarstående armbågsluxation med medial epikondylfraktur (oftast skolbarn), eller en olecranonfraktur, vilket inte är så vanligt bland barn.
  • Man kan alltid vid behov dra försiktigt i armens längsriktning vid nerv- eller cirkulationspåverkan. Kontrollera därefter distalstatus igen. Saknas radialispuls försök verifiera cirkulationen med en pulsoximeter.
  • Om cirkulation saknas gå direkt till op (genomlysning, reposition, fixering med perkutana stift, ev med sedering/narkos).
  • Efter varje åtgärd ny kontroll av cirkulationen. Om fortfarande ingen cirkulation behövs oftast en akut, öppen reposition (kärl/fraktur)
  • Vid ringa felställning (extension <20 grader, väsentligen ingen rotation, samt sidofelställning <10 grader (valgus/varus) behandla konservativt med gipsskena. Gips i 90 grader från överarmens mitt till och med handleden i 4 veckor. Lägeskontroll med rtg efter en vecka. Kolla distalstatus efter gipsning innan barnet går hem.
  • >Vid större felställning men med god cirkulation lägg in barnet med fortsatt täta kontroller av den perifera cirkulationen. Då får man göra sluten reposition i narkos, stifta, och om fortfarande instabilt göra öppen reposition och fixering. Dorsal gipsskena, undvik även compartmentsyndrom!
  • Postoperativt gips/fixation under cirka 3-4 veckor med efterföljande klinisk kontroll.

Diffdiagnoser

Vid armbågen:
  • Distorsion eller kontusion av armbågen
  • Pigluxation (Nursemaid's Elbow) (under produktion)
  • Suprakondylär humerusfraktur
  • Armbågsluxation
  • Caput radii-fraktur
  • Collum radii-fraktur
  • Olekranonfraktur
  • Radial kondylfraktur
  • Ulnar kondylfraktur
  • Epikondylfrakturer (radial/ulnar)

Se även

Kategorier
Akutsjukvård, emergency Ortopedi Trauma

Axelledsluxation

ICD 10: S430 Luxation i skulderled; W6499 Exponering för andra levande mekaniska krafter (själv utlöst), eller W1999 Fall, ospecificerat
  • Två typer - främre respektive bakre luxation
  • Främre luxation utgör 95% av axelluxationerna och är den vanligaste luxationen bland lederna
  • Bakre luxation (2-4%), är således ovanligt, ses vid våld framifrån-bakåt (trauma) eller som komplikation till ett krampanfall (bakre muskulatur dominerar). Då ligger caput bakom cavitas och kan vara svår att identifiera, dvs lätt att missa. Komplettera med axial bild eller CT om misstanken kvarstår

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Efter trauma eller EP-anfall gör full ABCDE-kontroll
  • Ordna röntgenremiss (vä axel) genast, så blir repositionen lättare. Om bakre lux misstänks skriv gärna det, så tas en axialbild också
  • Puls och bltr före ev reposition med analgesi
  • Patienten fastar tills att reposition eller beslut om ev narkos är klart
  • Förtur till läkaren när första röntgensvaret är klart
  • Sätt iv nål inför reposition
Axelledsluxation främre
Axelledsluxation främre. Axelledsluxation främre. Case courtesy of Dr Jeremy Jones, rID: 7133 , Radiopaedia.org
Fler bilder längre ned!

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Man bör alltid röntga före reposition. Undantaget kan vara främre recidivluxation utan något egentligt trauma. Vissa fall är dock kombinerade med fraktur (frakturluxation) och det finns ansvarsärenden där oenighet uppstått om det var traumat eller läkaren som orsakade frakturen. Därför bra att ha en röntgen från början.
  • Röntgen visar den vanligen främre luxationen, ganska ofta en Bankartskada (se klin beskrivning), eller en Hill-Sachs-fraktur (var 3:e framåtluxation, en posterolateral eller dorsal impressionsfraktur i caput humeri, som tryckts in mot glenoidens kant). Bankartskadan kan utvidgas till en Bankart-fraktur ("bony Bankart") om en bit av glenoiden följer med vid skadetillfället.
  • Vid operation av recidiverande luxationer kan man finna Hill-Sachsfrakturer i 75% och Bankartskador i 40%.
  • Ibland ses även en skada i tuberculum majus.
  • Rtg kan i vissa fall påvisa en frakturluxation (se nedan, ska op).
  • Man ska alltid röntga efter reposition! (Även om det "känns bra" måste man kunna visa att patienten lämnade akuten med leden i reponerat läge)

  •   Reposition av främre luxation:
  • Kolla att mask och Rubens blåsa finns närliggande (vid ev andningsuppehåll)
  • Tala om för patienten att det inte går att köra bil hem på egen hand
  • Ge smärtstillning ca 5-10 min före repositionsförsök med t ex inj ketobemidon (Ketogan Novum, 5 mg/ml) 5 mg iv (eller 5-10 mg Morfin iv), samt diazepam (Stesolid® novum 5 mg/ml) 5-10 mg iv.
  • Man kan lägga till lokal anestesi in i ledhålan, 10-20 ml Carbocain 10 mg/ml ges mot glenoiden subakromialt, men jag tycker personligen inte att det tillför så mycket och avstår därför. I litteraturen ska det dock i lyckade fall kunna ersätta sedering och fungera som singelbehandling.
  • Det finns flera metoder. Jag upplever det är lättast med patienten på rygg eller i halvsittande läge. Ofta kan man jobba mjukt och fint utan särskilt stora åthävor. Caput ligger an mot thorax och ska ut och ned lite grand. Därför drar man sakta men konsekvent i armens längsriktning med armen lätt abducerad, samtidigt som man utåtroterar försiktigt (ett utåtroterande mothåll) och framåtflekterar något. Om det går att reponera, så brukar det lyckas så här, och man känner en liten knäpp (eller hör!) när caput hoppar tillbaka. Och det kräver inget våld, ger inga perifera skador.
  • Man kan alternativt låta patienten ligga på mage med armen hängande ned och därmed töja musklerna lite av armens tyngd eller med extra sandsäck, eller lägga patienten på golvet med den egna foten i armhålan och motdrag i armens längsriktning, eller låta patienten sitta på en stol med armen över ryggstödet. Men jag gillar inte dessa tekniker primärt, och tycker att det som regel bara blir mer besvärligt och våldsamt.
  • Går det inte att reponera så får man antingen ge mer smärtstillning och muskelavslappande diazepam (med ventilationsberedskap), eller sätta upp patienten för reponering i narkos. Det blir oftare aktuellt när pat har väntat länge (>4-5 timmar), eller då patienten är mycket muskulös och vältränad.
  • Det går lättare att reponera om muskelmassan är måttlig och patienten kommer direkt, liksom (i regel) om patienten får recidiverande luxationer. Omkring hälften av yngre vuxna (<25-30 år) drabbas av recidiv. Journalen brukar ge information om vaken reposition kommer att lyckas eller ej.
  • Efter reposition kolla att pat kan abducera, annars misstänk cuffruptur och sätt pat åter för kontroll inom 2 veckor. Ska helst åtgärdas inom 3-4 veckor i så fall.
  • Alltid efterföljande kontrollröntgen!
  • Efter reposition stabilisera axelleden under några dagar (äldre patienter) till 1-2-(4) veckor (yngre patienter) med Collar´n'Cuff (slynga runt halsen och handleden som håller axeln i läge). Ju äldre patient, desto kortvarigare, annars stel axel...
  • Vid upprepade recidiv kan stabilitetsoperation genomföras (icke-akut, t ex Putti-Platt), lämpligt till yngre personer.
  • Äldre patienter (>40 år i detta sammanhang) har oftare kapselskador (i 20-40%) och bör få sjukgymnastik och återbesök för kontroll om 2-3 veckor (bör kunna lyfta armen över horisontalplanet, uteslut impingementsymtom)
  • Om röntgen visar en collum chirurgicumfraktur i kombination med axelledsluxation (frakturluxation) lägg in och op-anmäl patienten. Kräver som regel operation.
  • N. axillaris kan skadas med pares av m deltoideus som följd (svårt att abducera aktivt) samt känselbortfall lateralt på överarmen strax nedom axelleden

  •   Reposition av bakre luxation:
  • Misstänk bakre luxation när någon blir påsprungen eller tacklad hårt framifrån mot axeln, eller efter epileptisk kramp eller elektriskt olycksfall. Lätt att missa på röntgen, axial bild eller CT kan underlätta. Svårt att kliniskt se bakifrån, särskilt om patienten är lite fet.
  • Ett ökat avstånd mellan glenoidens kant och humerus ledyta, mer än 6 mm är ett "positive rim sign", dessutom finns oftast en omvänd (anterior) Hill-Sachsfraktur med impression i caput humeri, vilken syns som en kant parallell med cavitas glenoidalekanten, "through line sign".
  • För reponering av bakre luxation måste patienten vara väl smärtstillad och muskelavslappad, dels för att det gör lite mer ont och dels pga större muskelförsvar. Se analgesidoser ovan.
  • Patienten ligger på rygg. Ha medhjälpare som håller emot. Dra i armens längsriktning med armen intill kroppen (adducerad). För caput försiktigt på plats. Var noga med att inte utåtrotera, eftersom det kan utlösa eller förvärra en fraktur i caput humeri.
  • Om manövern inte lyckas, eller om röntgen visat en impressionsfraktur i humerus, kompletteras den axiella dragningen med dragning lateralt åt uppe i axelhöjd (ev kollega som bistår), så att man alltså försiktigt lyfter ut caput över glenoidkanten.
  • Alltid efterföljande röntgen!
  • Efter reposition kolla att pat kan abducera, annars misstänk cuffruptur och sätt pat åter för kontroll inom 2 veckor. Ska helst åtgärdas inom 3-4 veckor i så fall.
  • Efter reposition stabilisera axelleden under några dagar (kortvarig fixation till äldre patienter) till 1-2-(4) veckor (3-4 v för yngre patienter) med Collar´n'Cuff

Anamnes och status

  • Förstagångsluxation eller recidiv?
  • Tidigare frisk?
  • Allergi, läkemedel?
  • Aktuellt förlopp, hur gick det till?
  • Lokalt status (lätt inåtroterad och abducerad arm; passiv och aktiv rörelsesmärta; typiskt utseende) och distalstatus ua
  • Cor, pulm, bltr inför ev narkos

Klinisk beskrivning

    • Två typer - främre respektive bakre luxation.
    • Främre luxation utgör 95% av axelluxationerna och är den vanligaste luxationen bland olika leder (45%).
    • Incidensen är cirka 17 fall per 100,000 invånare och år
    • Uppkommer ofta efter fall framåt mot armen, eller i samband med abducerande utåtrotation (armen kastas utåt-bakåt, t ex inför ett tennisslag), någon gång av slag bakifrån.
    • Främre luxation är ofta uppenbar och lätt att se genom att skuldrans kontur slutar i vinkel tvärt mot överarmen (över kanten på acromion). Caput humeri dras medialt-kaudalt och ligger nedom klavikeln. Patienten håller gärna armen stilla, lätt inåtroterad och abducerad, och har nedsatt rörlighet.
    • Vid det första luxationstillfället uppkommer ofta en labrumskada (Bankart-skada, anteriort inferiort). Labrum är den stadiga kant som omger och fördjupar ledpannan, cavitas glenoidale, och består av kraftigt kollagen (här möts periost, brosk, synovia och ledkapsel). Många av de främre luxationerna är recidiv av tidigare luxationer med labrumskador. Bankartskadan kan utvidgas till en Bankart-fraktur (sk "chip-fraktur", även kallad "bony Bankart") om en bit av glenoiden följer med vid skadetillfället. De flesta av dessa är små och ändrar sällan primärt beslut om konservativ behandling.
    • En Hill-Sachs-fraktur (inträffar i var 3:e första framåtluxation, är en posterolateral eller dorsal impressionsfraktur i caput humeri, som tryckts in mot glenoidens kant).
    • Vid recidivluxationer är leden mer instabil, varför ibland bara små utåtrotationer kan räcka för att utlösa luxationen. Omvänt blir det ofta lättare att reponera (långt ifrån alltid), särskilt om det inte hinner gå för lång tid mellan luxation och reposition. Särskilt yngre patienter (<30 år) har recidivbenägenhet. Äldre har ofta lite stramare vävnader och därmed lägre recidivrisk.
 
  • Bakre luxation (5%) ses vid våld framifrån-bakåt (trauma) eller som komplikation till ett krampanfall (bakre muskulatur dominerar). Då ligger caput bakom cavitas och kan vara svår att identifiera, dvs lätt att missa. Komplettera med axial bild eller CT om misstanken kvarstår. Den bakre luxationen kan vara subakromiell (98%), undantagsvis subglenoidal eller subspinös (under spina scapulae).
  • Undantagsvis kan även vertikala luxationer inträffa, superior (erect) respektive inferior luxation (svarar för <1% tillsammans).

Diffdiagnoser

  • Ingen luxation
  • Collum chir-fraktur
  • Kapselskada
  • Muskelbristning
  • Klavikelfraktur

Kliniska råd och kommentarer

  • Den som är van vid analgetika och sedation kan, för att vinna tid (för både patient och läkare) byta (obs, efter dosjustering) Ketogan eller Morfin mot alfentanil (Rapifen), och byta Stesolid mot midazolam (Midazolam, Dormicum), eller endast propofol (Propofol-Lipuro, Diprivan), ev efter diskussion med anestesijouren. Ger därmed kortvarigare rus.
Ant shoulder dislocation
Axelledslux hö med typisk kant och en vinkel på ca 120 grader. Modified from slideshare.net.
Bankart lesion
Bankart lesion. Case courtesy of Dr Maulik S Patel, rID: 10089radiopaedia.org
Hill-Sachs-fraktur. Case courtesy of  Dr Maulik S Patel, rID: 9659, radiopaedia.org
Hill-Sachs-fraktur. Case courtesy of Dr Maulik S Patel, rID: 9659, radiopaedia.org
Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Gynekologi Infektion Obstetrik Pediatrik

Zika

ICD 10: A928 Annan febersjukdom orsakad av virus överförda av myggor
  • Uppdatering 2016-11-21: Se ovan diffdiagnoserna.
  • Zika-viruset har blivit aktuellt under 2015-2016 på grund av ett större utbrott med risk under graviditet för fosterskador, bl a med mikrocefali.
  • Aktiv virusöverföring kan för närvarande ske i Centralamerika, Karibien, Sydamerika, Oceanien (Fidji, Samoa och Tonga m fl), och på Cap Verde. Omfattningen tycks störst i Sydamerika, inte minst i Brasilien.
  • Rese-associerade fall har rapporterats från ett antal ytterligare länder
  • CDC har en sida, Zika Travel Information, med aktuell reseinformation kring zika.

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Någon nationell rekommendation inför resor finns inte i Sverige. En gravid kvinna bör dock av naturliga skäl undvika resor till områden med pågående utbrott av Zika. Resan går kanske att senarelägga eller avstå från.
  • Om resan ändå ska genomföras är det viktigt att kvinnan skyddar sig mot myggbett, och även använder kondom vid sex.
  • Om en patient söker med misstänkt zika-infektion bör ett akutbesök och provtagning ordnas, särskilt i samband med graviditet.
Provtagning
  • Skicka proverna till lokalt mikrobiologiskt lab, (därifrån ev vidare till Folkhälsomyndigheten). Serumrör med eller utan gel + urinprov (gäller första sjukveckan). Märk med "blodsmitta" och ange vistelse, hemkomst, ev insjuknandetid eller inga symtom, graviditetslängd, tidigare tropiska infektioner och begär tel svar
  • Provtagning av asymtomatiska gravida bör ske 2 veckor efter vistelse i virusaktiva områden, därefter tas ytterligare ett prov om 2 veckor (konvalescensserum).
  • Provtagning vid misstänkt sjukdom tas med PCR inom första veckan efter insjuknandet (blod + urin). Vid provtagning för både PCR och serologi tas 2 serumrör. Vid provtagning senare i förloppet utnyttjas serologisk diagnostik, som ovan, med ett första blodprov följt av ytterligare ett blodprov om 2 veckor.

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • De vanligaste symtom som noteras vid Zika är influensaliknande med feber, huvudvärk, utslag, ledvärk och konjunktivit. Dessa besvär är ganska lika de som ses vid denguefeber och chikungunya, och som sprids av samma myggor.
  • Vid positivt zika-test hos gravid bör hon remitterras till spec-MVC, för ulj-bedömning, och vid fynd av cerebrala förkalkningar eller mikrocefali bör amniocentes övervägas
  • Kvinnor/par som önskar graviditet, och som har rest i område där zikavirus sprids, bör avvakta graviditetsförsök 1 månad efter hemkomst
  • Om manlig partner har eller har haft zikaliknande symtom, eller om infektion har konfirmerats, bör undvika oskyddat sex 6 månader framåt

Klinisk beskrivning

  • Zika-sjukdomen (Zika) orsakas av Zika virus, ett Flavivirus (enkelsträngat RNA-virus) känt sedan 1947 från Uganda, som primärt sprids med Aedes-myggor, således en artropodburen smitta. Även sexuell överföring är möjlig (uppåt 1/2 år framåt).
  • Inkubationstid 2-7 dagar efter myggbett, max 12 dagar
  • Specifik antiviral behandling saknas.
  • Som nämnts ovan kan Zika ge feber, ett makulopapulärt exantem, artralgier, huvudvärk, och konjunktivit, men förloppet är ofta milt eller helt asymtomatiskt, och pågår endast dagar till en vecka efter myggbettet.
  • Allvarlig sjukdom är sällsynt, men Guillain-Barrés syndrom kan komplicera (flertal fall beskrivna). Även meningoencefalit har rapporterats hos äldre person, myelit och hemipares hos 15-åring. Zikavirus kan således även skada CNS hos vuxna
  • Ev smitta ger sannolikt bestående immunitet.
  • Provtagning är möjlig första veckan efter symtomdebut med RT-PCR (reverserad transskriptas PCR), och senare med serologier (akutfas/konvalescens-sera). Se ovan om detta. Korsreaktioner mot dengue och gula-febervirus m fl flaviviroser kan förekomma
  • Uppdatering 2016-11-21: WHO jobbar vidare med problematiken kring zika (se nedan). Sedan 2015 har 67 länder och områden rapporterat överföring av Zikavirus. Brasilien har haft en större andel gravida kvinnor som fött barn med mikroencefali, liksom den högsta incidensen bland de olika länderna i fråga. Mikroencefali har rapporterats från 28 länder. Incidensen av GBS har ökat i 19 länder eller områden. Den globala spridningen har minskat, men zikaproblemet bedöms kvarstå. Behandling saknas ännu.

Diffdiagnoser

  • Denguefeber
  • Chikungunya
  • Influensa
  • Andra viroser
Kategorier
Akutsjukvård, emergency Ortopedi

Öppen fraktur

ICD 10: Välj i första hand enligt Orsakskoder vid olycksfall
I andra hand använd: T1421 Fraktur i icke specificerad kroppsregion, öppen

  • En "öppen fraktur" innebär att det föreligger en fraktur som står i förbindelse med penetrerad hud - det kan gälla ett litet spetsigt fragment som gjort ett genomstick av huden, eller ett stort öppet sår med mjukdelsskador och synliga benändar.
  • Det kan vara en skada inifrån och ut, eller utifrån och in.
  • Se bilder nedan

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-kontroll
  • Öppna frakturer och öppna ledskador tillhör den akuta ortopedin och ska prioriteras på akutmottagningen (förslagsvis ORANGE prioritet! (prio 2) eller högre).
  • Intagningsstatus: Lägst Hb, Na, K, kreat, CRP.
  • Sätt nål och spola rent eller sätt dropp (NaCl, Ringer-acetat)
  • Hämta kamera för dokumentation vid större skada
  • Räkna med inläggning och ordna vårdplats

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Vid ett multitrauma gäller ABCDE som vanligt! Säkra andning och cirkulation först, halskrage vid behov, stoppa blödningar, etc, och ta sedan hand om den öppna frakturen!
  • Målsättning: Rädda liv och skadad extremitet, grovreponera (rough repositioning), eller lägg tillbaka frakturen i hyggligt läge (re-align), rengör och undersök läget, täck såret snarast, stabilisera, tidig antibiotikabehandling, slutligen definitiv kirurgi.
  • Om cirkulationen är hotad, benbitar sticker ut, (eller stor felställning föreligger): Grovreponera frakturen genom att dra i längsriktningen (t ex öppen fotledsfraktur med foten helt felställd). Gör det genast med ett jämt drag, hellre än att vänta på smärtstillning/narkos, etc, för att undvika ischemi och infektion.
  • Stoppa pågående blödning i den öppna frakturen, men undvik att instrumentera blint i såret!
  • Gör en preliminär typning (I-III) av den öppna frakturen, se Klinisk beskrivning nedan.
  • Beställ blod om så behövs! Se Massiv blödning!
  • Ge smärtlindrande behandling! T ex inj Morfin 5-10 mg iv.
  • På akuten tas odling från såret, ett utgångsprov (omdiskuterat värde).
  • Tvätta av huden kring såret med steril koksaltlösning i riktning från såret. Grövre partiklar tas/spolas bort vid behov. Kontaminerad skada åtgärdas primärt med ett spoldropp om 1-2 liter. (Lämna öppet och täck med NaCl-fuktade kompresser och inte alltför hårt förband runt om.
  • Stabilisera och immobilisera extremiteten med temporär gipsskena eller annan skena. Se till att det är välpolstrat runt om. Immobiliseringen är också smärtstillande. Kontrollera perifert status igen!
  • Öppna frakturer blir lätt infekterade. De svåraste, öppna frakturerna (typ III, se nedan) drabbas obehandlade av infektion i mjukdelarna i cirka 25-50% av fallen (mest S aureus). Därför ska man antibiotikabehandla tidigt:
  • Sätt in antibiotika, vanligen först 2g kloxacillin (Ekvacillin) iv och fortsättningsvis 2g x 3 iv (förloppet avgör fortsatt behandlingstid) (Barndos kloxacillin 80-100 mg/kg kroppsvikt och dygn, iv fördelat på 4-6 doser).
  • Vid penicillinallergi ge istället klindamycin (Dalacin 150 mg/ml) 600 mg (4 ml) 3 gånger dagligen. (Barndos klindamycin 25-40 mg/kg och dygn, uppdelat på 3 iv doser).
  • Ge tetanusprofylax, vid behov. Har man fått sina 4 grundvaccinationer (spädbarn + 10 år) räcker det fram till 40 års ålder. Efter en 5:e booster (efter 40 års ålder) behövs normalt inte ytterligare vaccinationer. Booster: 0,5 ml diTeBooster ges im som engångsdos (till barn >5 år och vuxna).
  • Skicka patienten på röntgen av den öppna frakturen (ge antibiotika först!)
  • Håll patienten fastande inför operation
  • Öppen fraktur innebär i regel omgående bakjoursdiskussion och behov av tidig operation. (Ibland väljer man att antibiotikabehandla första dygnet och sedan åtgärda).

Anamnes och status

  • Anteckna yrke, familj, tidigare sjukdomar, aktuell händelse och tidsförloppet, aktuella läkemedel, ev allergi mot läkemedel.
  • Vad gäller status dels allmän undersökning, dels noga aktuella förhållanden före åtgärd, nedsmutsning, djup i såret, aktuell blödning, perifert status (känsel, cirkulation). Motorik ofta svårare att testa vid större öppen skada.

Klinisk beskrivning

Öppna frakturer brukar klassificeras enligt Gustilo et al [J Trauma,1984;24(8):742-6] i tre nivåer (Typ I, II och III). Det är främst de intraoperativa fynden som avgör vilken typning som blir aktuell (gäller främst typ III-skador).
  • Typ I: Öppen fraktur, ren, och såret mindre än 1 cm.
  • Typ II: Öppen fraktur, större sår än 1 cm, inga stora mjukdelsskador
  • Typ III: Öppen fraktur, antingen flera fragment, större mjukdelsskada, eller traumatisk amputation. Omkring 50% av alla typ III-skador är komminuta frakturer. Typ III indelas i 3 subgrupper:

  • Typ IIIa: Komminuta eller segmentella frakturer, tillräckligt med ben för läkning, och kan förslutas utan större svårighet.
  • Typ IIIb: Uttalade mjukdelsskador och tydlig exposition av ben och periostskada, ofta med massiv kontamination. Svårt få vävnad för att primärt kunna täcka skadan (ofta krävs rotation eller lambå).
  • Typ IIIc: Alla öppna frakturer med artärskada som kräver kirurgisk reparation.

  • Den fortsatta behandlingen [Gustilo, ovan] innefattar akut operation, noggrann debridering och riktigt riklig irrigation, med såret lämnat öppet; frakturstabilisering; fortsatt antibiotikabehandling; upprepad debridering efter 24-48 timmar efter skadan, och dagligen därefter vid behov; samt fördröjd primär eller sekundär slutning av såret 5-7 dagar efter skadan. Ofta har man använt delhudstransplantat för att kunna täcka såret.

Se även



Kategorier
Akutsjukvård, emergency Kirurgi

Aortadissektion, buk

ICD 10:   I710 Dissektion av aorta

  • Spontan aortadissektion i buken är tämligen ovanligt, men kan förekomma.
  • Det ska man överväga vid plötsligt påkommande, intensiv svår smärta i buk och bakåt ryggen, stjärten, när man samtidigt inte finner någon omedelbar förklaring från bukorgan eller pulserande resistens.
  • Tillståndet feltolkas lätt som njurstensanfall, kan komma och gå som ett sådant dessutom.
  • Rupturerat aortaaneurysm är en betydligt vanligare aortasjukdom i buken, se annat avsnitt Abdominellt aortaaneurysm (AAA).
  • Tidiga åtgärder, personal och team

    • Kontroll av vitalparametrar, ABCDE, samt ev åtgärder dito
    • Stort labstatus inkl koagulation, troponin, och njurfunktioner
    • Utlös larm vb
    • Tag EKG
    • Jämförande blodtryck i armar och ben bilateralt

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Kontrollera om patienten har ett akut bukstatus (spänd, öm, tarmljud)
    • Finns palpabel pulserande resistens (aneurysm), eller ej?
    • Finns palpabel puls i ljumskarna?
    • Bortfallssymtom distalt?
    • Kan patienten gå ordentligt? (Astasi - oförmåga att stå normalt (eller att gå, abasi)?)
    • Finns hållpunkter för njursten (u-blod, ålder, ensidiga besvär, aktuell stenproblematik)?

    •   Kvarstående misstanke om aortadissektion i buken:
    • Urakut CT buk/thorax med kontrast (även thorax för att utesluta thorakal-abdominell dissektion). Vänta INTE på S-kreatinin för att göra undersökningen (det får lösas senare)
    • Vid dissektion: Kontakta thoraxjouren. Handlägg patienten som vid en thorakal aortadissektion, dvs sänk höga blodtryck och överväg en innesluten blödning ("contained bleeding") vid lågt tryck.
    • Operation: Om aktuell - EVAR, endovaskulär aortareparation, eller öppen laparotomi med graft

    Klinisk beskrivning

    • Medianålder kring 60 år (små material, de yngre aktuella vid bindvävssjukdomar)
    • Dissektion som utgår från bukaortan, nedom njurartärerna, är ovanlig, men hittas allt oftare. Anses historiskt svara för 2-4% av aortadissektionerna, resterande 96-98% utgår från thorax.
    • Vid aortadissektion i buken uppstår av trycket snabbt ett falskt lumen i aneurysmet, vilket ger tidiga kliniska symtom
    • Initialt kan dissektionen skapa diffusa symtom, men övergår vid genombrott i plötsliga och svåra buksmärtor, som strålar ut i ryggen/flanken ned mot höfterna
    • Astasi - oförmåga att stå eller gå normalt
    • Ospecifikt bukstatus, men ingen pulserande resistens
    • Distala bortfallssymtom från benen/skinkan (bortfall pulsar i ljumske eller distalt, nedsatt känsel, pareser, nekros) kan förekomma om dissektionen tränger undan den perifera cirkulationen i iliaca communis eller den infrarenala delen av aorta
    • Distal embolisering kan förekomma
    • Dissektion i buken kan också vara den distala fortsättningen av en thorakal-abdominell aortadissektion (se Aortadissektion, thorax) och då har patienten oftast smärtor i bröstryggen och ned i buken samtidigt
    • En aortadissektion kan också inträffa ur ett befintligt, icke-rupturerat bukaortaaneurysm (som kanske inte är känt). Trauma svarar för ca 15%, iatrogena orsaker 7%, men spontan dissektion i 78% och nästan alla söker akut när dissektionen inträffar.
    Riskfaktorer:
    • Hypertoni (viktigast)
    • Rökning
    • Bindvävssjukdomar (Marfan´s syndrom, Ehlers-Danlos syndrom, m fl)
    • Kranskärlssjukdom, IHD
    • Bicuspida aortaklaffar
    • Coarctatio aortae och andra aortasjukdomar
    • Buktrauma
    • Fetma
    • Graviditet
    • Iatrogent

    Diffdiagnoser



    error: Alert: Content is protected !!