Författare: Per Björgell

Kategorier
Akutsjukvård, emergency Gynekologi Infektion Internmedicin Kardiologi Kirurgi Lungmedicin Onkologi Thoraxkirurgi

Malign effusion – Pleuravätska, perikardvätska, tamponad

ICD 10: C388 Malign tumör i hjärtat, mediastinum och pleura med övergripande växt

  • Effusion (från lat effusio; hälla ut, utflöda) innebär att det finns vätska i pleura eller i perikardiet.
    Malign effusion uppkommer då en malignitet orsakar vätskeutträdet, till skillnad från t ex en blödning eller en virusorsakad perikardit.
  • Vid generaliserad cancer, som det oftast rör sig om, drabbas patienten av en tilltagande ansträngningsdyspné, och har oftast en samtidig, uttalad trötthet. När besvären blir snabbt tilltagande söker patienten. Ofta har patienten noterat tilltagande besvär sista 1-2 månaderna.
  • Överväg diffdiagnostiskt en lungemboli (malignitet + dyspné)
  • Lungcancer (oftast män) och bröstcancer (oftast kvinnor) svarar för uppemot 50-60% av de maligna effusionerna
  • Även coloncancer, prostatacancer, och lymfom är några andra cancerformer som ibland ger maligna effusioner
  • Vid snabbt progredierande effusion kan enstaka patienter utveckla en akut hjärttamponad med typiska symtom (hypotension, dyspné, takykardi, utspända jugulariskärl på halsen, dämpade hjärttoner och ev pulsus paradoxus (under inspiration försvinner radialispulsen perifert, men man hör hjärtat i stetoskopet under tiden). Se hjärttamponad!

Effusion hö pleura
Kvinna 75 år. Söker pga dyspné. Stor unilateral högersidig malign effusion efter tidigare bröstcancer. Hjärtförstoring.
Case courtesy of A.Prof Frank Gaillard rID: 24290 radiopaedia.org
Sida pleuraeffusion
Sidobilden från stor unilateral högersidig malign effusion efter tidigare bröstcancer.
Case courtesy of A.Prof Frank Gaillard rID: 24290 radiopaedia.org

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-kontroll
  • EKG (visar ev takykardi och low voltage pga vätskan)
  • Labprover: Stort rutinstatus med hematologi, elektrolyter, leverstatus, infektionsprover, koagulation, möjligen D-dimer (kan bli falskt positivt (cancer, ålder, ev infektion), men högt värde indikerar ändå misstanke om lungemboli)

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Dämpning över en lunga basalt innebär kliniskt minst 0,5 liter pleuravätska
    • Med ultraljud på akuten kan man enkelt visa vätska på lungorna, liksom perikardvätska/tamponad
    • Gör rtg cor, pulm
    • Beställ via röntgen en pleuratappning, som görs ulj-ledd. Man kan också lägga in en pleurakateter vb. Är det första gången som patienten tappas skicka även pleuravätska för cytologi
    • Lägg in patienten!
    • Vid nyupptäckt cancer: Beställ CT thorax + CT buk inneliggande. Är det redan gjort ganska nyligen och planering klar, så räcker oftast bara rtg pulm + remiss för tappning
    • Vid återkommande effusion av perikardvätska kan man överväga att göra ett perikardiellt fönster, som en slutlig lösning

    Anamnes och status

    • Noggrann anamnes kring utvecklingen av aktuella symtom och bakomliggande grundsjukdom
    • Finns misstanke om ev djup ventrombos (ensidig bensvullnad etc) och lungemboli?
    • Infektionstecken?
    • Dämpning basalt på ena eller båda lungor?
    • Tecken på tamponad (se ovan)?
    • Visar vitalparametrarna avvikelser?

    Diffdiagnoser

    • Lungemboli
    • Akut hjärtsvikt
    • Pneumoni
    • Progredierande lungmetastaser
    • Pleuravätska av andra skäl. (Vid en känd malignitet är dessa diagnoser sammanfattningsvis ovanliga: Viruspleurit, bakteriell pleurit, hypothyreos, strålningsutlöst effusion, autoimmuna sjukdomar, läkemedelsbiverkningar, uremi och div andra perikardsjukdomar)
    • Lymphangitis carcinomatosis (tumörspridning via lymfvägarna i lungorna, oftast vid adenocarcinom)
    • Lungödem
    • Sarkoidos, tuberkulos
    • Hjärtmetastaser
    • Endokardit

    Tips

    • Det är utmärkt att ha en ultraljudsapparat på akutmottagningen. Det går snabbt och man förstår vad det handlar om.

    Se även



    Updated 2021-06-10. Established 2014-10-07. Originally published 2016-11-15, ©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Infektion Internmedicin Intoxer Kardiologi Lungmedicin

Akut lungödem vid hjärtsvikt

ICD 10:  J819 Lungödem

  • Patienten kommer allmänpåverkad, akut, ofta med bubblande andningsljud
  • Ångest
  • Lösa rassel, ev skummande fradga (vitt skum ur munnen)
  • Kallsvettig, ofta cyanotisk vid ambulansens ankomst
  • Snabb hjärtrytm
  • Akut hjärtsvikt kan utlösas av en akut hjärtinfarkt, försämring av kronisk känd hjärtsvikt, aortastenos, komplicerande multisjukdomar
  • Lungödem kan orsakas av andra tillstånd än hjärtsvikt, se diff diagnoser nedan!

Tidiga åtgärder, personal och team

  • RÖD prioritet (prio 1), hämta läkaren direkt!
  • ABCDE-kontroll, här föreligger ett C-problem
  • EKG omgående! och koppla till telemetri
  • Förbered CPAP
  • Sätt nål, gärna 2 st
  • Stort labstatus, inkl Troponin (TnT eller TnI)
  • KAD när det är något stabilare
  • Inläggning HIA, AVA, eller IVA (ICU)

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Ge först 1-2 doser nitroglycerinspray Nitrolingual eller Glytrin, (0,4 mg/dos). Har snabbast effekt!
  • Pat föredrar sittande läge, eller halvsittande hjärtläge
  • Ge syrgas (näsgrimma, mask, eller CPAP 7,5 cm-10 cm H20)
  • CPAP är att föredra om patienten accepterar det och är vaken, det pressar tillbaka lungödemet
  • Sedera tidigt, inj Morfin 10 mg/ml, 5 mg iv
  • Inj furosemid (Furix) 10 mg/ml, 40 mg iv
  • Kontrollera EKG:et. Tecken på hjärtinfarkt? Räkna med underliggande hjärtinfarkt tills motsats bevisas. Kalla ev kardiologjour! PCI?
  • Tag en blodgas!
  • Sätt dropp i långsam-medel takt, Ringer-acetat 1000 ml, motverka tryckfall
  • Avvakta läkemedelseffekter några minuter
  • Patienten bör bli bättre efter 5-20 min på given behandling

    • Vid behov lägg till
  • Ytterligare 1 nitrospray 0,4 mg, men endast om bltr > 90-100 mmHg
  • Ytterligare 40-80-120 mg furosemid (Furix) iv (Vad visade blodgasen, acidos? kreatinin?)
  • Om Furix ger dålig effekt kan acidos eller njurinsufficiens vara orsak. Vid acidos ge inf Tribonat 300 ml iv vid pH <7,20 eller BE > -10
  • Inj Teofyllamin 23 mg/ml, ge 10 ml långsamt (1 ml/min, ospätt), än mer långsamt vid lågt blodtryck. Ofta med god effekt, har positiv inotrop, bronkolytisk och diuretisk verkan. Teofyllamin är en blandning av etylendiamin och teofyllin, teofyllinet aktiva substansen.
  • Inj Digoxin 0,25 mg/ml, 2 ml iv, (samt om 4 tim 1 ml ytterligare)
  • Öka trycket i CPAP till max 15 cm H2O, förutsatt att patienten uppskattar behandlingen, det hjälper ofta. Man kan också överväga behandling i NIV eller respirator. Diskutera med narkos- eller IVA-jour om patienten är lämpad för IVA-vård.
  • Diskutera pat med kardiologjouren om ej förbättrad
  • Överväg inotrop behandling i aktiva fall när ovanstående behandlingar är otillräckliga: Levosimendan (Simdax) 2,5 mg/ml: Blanda Simdax 2,5 mg/ml, 5 ml, till 500 ml glukoslösning 50 mg/ml (5%). Koncentrationen är nu 0,025 mg/ml.
  • Laddningsdos Simdax ges i infusionspump som infusion under 10 min med hastigheten 100 ml/tim (motsvarar 6 ug/kg vid vikt 70 kg), därefter underhållsdos, ca 10-15 ml/tim. För exakta doser justera enligt FASS efterhand. Simdax har positiv inotrop och kärlvidgande effekter

Diffdiagnoser

Andra diagnoser än lungödem Andra orsaker till lungödem än primär hjärtsvikt eller hjärtinfarkt
  • Lungemboli
  • Sepsis
  • Övervätskning (på avdelning som regel). Vätska ur patienten!
  • Aortastenos
  • Inhalation av toxiska ämnen (lungskada)
  • Intoxikation (intag av div ämnen)
  • Pulmonell hypertension
  • Takykardi eller takyarytmi som får stå länge
  • Anemi
  • AV-shunt
  • Thyreotoxikos

Se även




Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Infektion Internmedicin Lungmedicin

KOL, akut exacerbation 

ICD 10:
J441 Kroniskt obstruktiv lungsjukdom med akut exacerbation, ospecificerad
J449 Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, ospecificerad

From edupics.com
From edupics.com
  • KOL-exacerbation är vanligt på akutmottagningen! Det kan ibland komma flera KOL-larm varje dag på en medelstor akutmottagning.
  • Huvudsymtom KOL: Dyspné, hosta, slembildning!
    Exacerbation av KOL: Ökad dyspné, ofta takypné, mer hosta eller produktiv hosta. Ofta färgat sputum (grönt, gult)
  • Patienten larmar ofta hemifrån och hämtas i dåligt skick av ambulans, inte sällan med SaO2 kring 60-70%. De har fått något att inhalera på vägen in, Combivent eller liknande, och lite syrgas 1/2-1 liter/min.
  • Vid akut försämring av KOL finns ofta en utlösande infektion, en KOL-exacerbation.
  • Patienter med avancerad KOL har oftast (till skillnad från astma) en ständigt nedsatt andningsfunktion, om än med varierande inslag av reversibilitet. Lungfunktionen blir snabbt försämrad redan av små förändringar (ansträngning, hjärtsvikt, infektion etc)
  • Största andelen KOL-patienter röker eller har varit rökare! Mer än 300 miljoner människor globalt sett har KOL.

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-status är viktigt. Ofta RÖD prioritering! (Prio 1)
  • Var särskilt uppmärksam om patienten visar oro, har svårigheter att tala och visar tecken på utmattning
  • Vitalparametrar: Läget är allvarligt vid hög andningsfrekvens över >30/min, puls >100 och saturation i sjunkande, SaO2 <90%
  • Ge syrgas om SaO2 <90%, men försiktigt för att inte utlösa en kolsyranarkos. Undvik att gå högre än till 91% saturation!
  • Tag rutinblodprover, inkl LPK och CRP, och blododlingar. Temp?
  • Sätt nål!
  • Artärblodgas (acidos? hypoxi? hyperkapni? högt laktat?) Obs! Stäng inte syrgasen under provtagningen!
  • Kontrollera tidigare journal, som ofta ger upplysningar av värde, uteslut allergier mot läkemedel.
  • Röker patienten fortfarande?

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Lugna patienten, det är ofta fördelaktigt. Säg att ni ska prata mer när pat är lite bättre! Ofta hörs ronki eller krepitationer vid stetoskopi, och man noterar ett förlängt expirium.
  • Ge syrgas så att SaO2 hamnar på högst 91-92%. Undvik kolsyraretention/-narkos. Försök hålla syrgasen på 0-0,5-1 liter/min vid uppgifter om tidigare benägenhet till retention. Vissa retinerar, andra inte.
  • Ibland får man initialt acceptera att patienten retinerar lite och är sömnig, bara för att kunna uppnå knappt 85% SaO2. Flödet av syrgas kan då vara 1-3 liter/min tillfälligt.
  • Ge inhalation med ipratropium + salbutamol, dvs inhalation Combivent (alt Ipramol, Sapimol m fl) 2,5 ml (på luft eller syrgas, beroende på tillståndet). Låt patienten inhalera på nytt, även om pat just fått inhalera i ambulansen (dvs skapa en fraktionerad behandling!)
  • Tag blodgaser om inte redan utfört!
  • Ge steroider, betametason (Betapred), tabl 0,5 mg 6-12 tabl i en dos. Orkar patienten inte svälja ge inj Betapred, 4 mg/ml, dos 4-(8) mg iv.
  • Vänta några minuter här, anfallet brukar ge sig efterhand.
  • Håll uppsikt över patienten, varning för utmattning. Om inte bättre lägg till inj teofyllin (Teofyllamin 23 mg/ml), ge 10 ml iv långsamt (1 ml/min). Förlora inte tid på onödiga spädningar, det kan ges direkt, dock sakta.
  • Kontrollera resultatet av tidigare blodgaser, tag nya i svåra fall.
  • Vid misstänkt nedre luftvägsinfektion kolla att blododlingar har tagits och sätt in Bensylpenicillin 1-3g iv på akuten (vänta inte). Bensylpc fungerar väl nästan alltid, även om man ska "växla mellan antibiotika".
  • Om patienten medverkar prova gärna med CPAP 7,5-15 cm H2O
    • . (Den "vanliga" inställningen på akuten och i ambulansen är 7,5 cm). Kan ge påtaglig förbättring!
  • Ge vb ytterligare inhalation Combivent 2,5 ml
  • Lägg in de patienter som är eller har varit allmänpåverkade, eller om t ex labstatus ger indikation om allvarlig infektion. Rtg pulm tillför sällan något akut som man inte redan vet (såvida inte annan diagnos övervägs).
  • Överväg att diskutera med IVA-jour om patienten är mycket dålig eller oförbättrad på 30 min. Patienten måste ju placeras och vårdas någonstans. Men KOL innebär palliativ vård och det kan försämra möjligheten till en IVA-plats. Alternativet är i så fall en akutvårdsavdelning (AVA) eller lungavdelning. Helst avdelning där NIV (även kallad BiPAP eller NIPPV) är tillgänglig. En oförbättrad patient har oftast behov av NIV-behandling eller av en ventilator.
  • Försök ta reda på durationen av aktuell försämring, och om något särskilt utlöste anfallet
  • Överväg andra diagnoser! Är det möjligen något annat än KOL? Se diff diagnoser nedan!
  • Om pat återgår till hemmet, dvs förbättrats väl, sänd remiss till ordinarie läkare för uppföljning.
  • Se till att patienten tar sina mediciner. Överväg peroral korttidsbehandling med tabl Betapred 0,5 mg eller Prednisolon 5 mg, dos för båda 6x1 i 5 dagar (30 st)

Diffdiagnoser

    Pneumoni (infektionsastma är vanligt, finns även feber, hosta?)
  • Lungemboli (Plötslig andnöd utan ronki? Tecken på trombos?)
  • Akut hjärtsvikt (Benödem, ansträngningsdyspné, successiv försämring hemma, EKG-förändringar?)
  • Lungödem (fuktiga rassel, akut hjärtsvikt)
  • Större mängd pleuravätska (Dämpning? Restriktiva besvär, cancer, hjärtsvikt)
  • Lungcancer (successiv försämring, hemoptys, viktnedgång)
  • Astma (blir frisk mellan anfallen och lever då ett normalt liv)
  • Pneumothorax, spontan (t ex yngre patient utan känd astma, emfysem-patient? trauma?)
  • Pneumothorax, tension (ventilpneumothorax ses främst efter ett trauma som ger ventil, t ex knivstick, eller efter bronkruptur vid trafikolycka eller liknande)
  • Övre luftvägshinder med stridor? (epiglottit, pseudokrupp, främmande kropp, akut laryngotrakeit, bilateral recurrenspares)


    • Mindre vanligt eller ovanligt
  • Uttalad anemi (hyperventilation)
  • Arytmi (snabbt förmaksflimmer kanske vanligaste diff diagnos)
  • Hjärttamponad (syns v jugularis?)
  • Bronkiektasier (restriktiv lungsjukdom, hemoptyser, stora mängder sputum och kroniska besvär)
  • Cystisk fibros (med trolig infektion)
  • Aspergillos (nedsatt immunförsvar)
  • Yrkesrelaterad astma (Arbetsplats? Bomull, mjöl etc)
  • Difteri
  • Distal tumor i luftvägarna
  • Fibroserande alveolit
  • Allergisk alveolit (t ex någon som röjt bland gammal ved)
  • Tuberkulos
  • Sarkoidos
  • Stendammslunga (silikos)


Updated 2019-06-17. Originally published 2016-11-15, ©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Internmedicin Lungmedicin ÖNH Thoraxkirurgi

Vena cava superior-syndrom (Stokes krage)

ICD 10: I871 Kompression av ven

Stokes krage
Vena cava superior (VCS)-syndrom (Stokes krage)
  • Successivt tilltagande tillstånd, i regel inte urakut. Gul-orange prio (2-3).
  • Ser ut som att man har knäppt skjortkragen för hårt (Stokes krage). Besvärligt obstruerande tillstånd, oftast vid mediastinal malignitet men även vid trombos eller mekaniskt tryck, som innebär försämrat återflöde i vena cava superior (VCS).
  • Lungcancer och lymfom vanligaste orsaker
  • Även vid lungmetastaser
  • Leder till ödem i ansiktet med ansiktsrodnad, ofta värst morgontid
  • Ödem på hals och armar
  • Kärldilatation på halsens och bröstkorgens vener (syns tydligt)
  • Stämbandspares kan förekomma
  • Även Horner’s syndrom kan ibland uppträda

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Kontrollera ABCDE, särskilt att fri luftväg föreligger
  • Syrgas vid SaO2 <90%
  • EKG om färskt EKG saknas
  • Labstatus Hb, CRP, LPK, PK, elektrolytstatus

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Ge 8 mg betametason (Betapred) per os (16 tabl) eller iv (2 ml) vid akut andnöd/stridor
  • Ge furosemid (Furix), 40 mg iv (minska vätsketrycket)
  • Syrgas efter behov
  • Patienten ska läggas in
  • Gör CT thorax/buk, angio (lungröntgen vid tillgänglighetsproblem)
  • Angiografin bekräftar diagnosen


    • Fortsatt behandling
  • Akut tumörspecifik terapi (cytostatika eller akut strålbehandling)
  • Vid t ex obehandlad småcellig lungcancer kan cytostatika ge snabb regress
  • Nedläggning av stent kan vara ett gott alternativ
  • Symtomfrihet viktigast

Diffdiagnoser

  • Malignitet
  • Mediastinalfibros
  • Aortaaneurysm
  • Om ingen av ovanstående diagnoser är en akut eller kronisk trombos i VCS trolig
  • Struma (ger dock vanligen ingen generell stas uppåt)


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Gynekologi

Postkoital antikonception

ICD 10: Z303 Postkoital antikonception

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Kontrollera tid för oskyddat samlag (högst 3-5 dygn sedan, se nedan)
  • Uteslut/bekräfta graviditet före behandling, tag U-HCG

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Engångsbehandling peroralt med ulipristal (risk 1,4%) eller levonorgestrel (risk 2-3%) ges så snart som möjligt, enligt nedan:
  • Akutpreventivmedel för användning inom 120 timmar (5 dygn) efter oskyddat samlag eller efter misslyckad preventivmedelsanvändning:
    Tabl ulipristal (ellaOne) 30 mg, 1 (en) tablett i engångsdos.
  • Postkoital antikonception för användning inom 72 timmar (3 dygn) efter oskyddat samlag eller efter misslyckad preventivmedelsanvändning:
    Tabl levonorgestrel (Levodonna, NorLevo eller Postinor) 1,5 mg, 1 tabl i engångsdos


    • Efter behandling
  • Efter behandlingen får patienten mens inom cirka 1 vecka av väntad mens. Om den uteblir efter 3-4 veckor, vid smärta eller blödning bör man kontrollera nytt gravtest.
  • Efter postkoital antikonception rekommenderas användande av en lokal barriärmetod (t ex kondom, pessar, spermiedödande medel) tills nästa menstruation börjar.
  • Obs att en ev extrauterin graviditet (X) kan fortgå trots behandling
  • Vid annan osäkerhet eller vid graviditetssymtom bör graviditetstest utföras på nytt för att utesluta graviditet.


    • Alternativa behandlingar
  • Sätt in en kopparspiral inom 120 timmar = 5 dygn (Leder till graviditetsfrekvens endast 0-0,2 per 100 kvinnor, vilket därmed är det mest säkra akutpreventivmedlet). Anses lämplig då man får ett fortsatt preventivmedelsskydd och är särskilt hos överviktiga kvinnor lämpligare än oral regim
  • Mifepriston i engångsdos 25 to 50 mg, (T. Mifepristone 200 mg) motsvarar ungefär ulipristal, dock saknas registrerad indikation i Sverige
  • Den sk Yuzpe-regimen med etinylestradiol och levonorgestrel i kombination har i studier visat sig sämre är behandling enbart med levonorgrestrel. Rekommenderas därför inte.


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Ortopedi Trauma

Scaphoideumfraktur

ICD 10: S620 Fraktur på os scaphoideum (i hand) + W0199
Ytterligare W-koder

  • Trots att scaphoideumfraktur är den vanligaste bland karpalbensfrakturer, så är det en fraktur som inte sällan missas.
  • Viktig differentialdiagnos till radiusfraktur vid fall mot utsträckt hand!

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-status vid fallskada mot hand med höggradig energi
  • Ordna akut röntgen, men låt läkaren se patienten först om ömheten innebär misstänkt scaphoideumfraktur. Den sitter mer över handryggens radiala sida, snusgropen, än över handleden. Det kan göra ont om man pressar axialt mot tummen. Rtg handled + specialbilder scaphoideum (eller MR eller CT scaphoideum)
  • Grön prio (4). Kan sitta i väntrum.

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • I typfallet är patienten en yngre man som fallit mot den utsträckta handen, inte sällan mot radiala delen av proximala handflatan.
  • Ömhet vid palpation över scaphoideum, inte minst om man palperar med tumme och pekfinger från vardera sidan av handen. Benet ligger över fossa tabatiére (snusgropen), palpation där ger smärta. Radialdeviation av handleden, eller dorsalextension kan utlösa smärta, liksom axial kompression av tummen mot scaphoideum.
  • Rtg handled + specialbilder scaphoideum (eller CT/MR scaphoideum)
  • Scaphoideumgips anläggs vid kvarstående misstanke om scaphoideumfraktur, även om rtg utfaller negativt. Frakturen syns inte alltid genast!
  • Gipstekniken varierar lite, men en cirkulärgips ska gå över mellanhanden och knogarna, upp över 90° vinkel i armbågen, och halvvägs upp på överarmen. En enklare, men för patienten rörligare gips, innebär att gipset läggs upp mot armbågen och pressas lite proximalt från vardera sidan så att rotationen starkt begränsas. Tummen ska i båda fall vara fri och rörlig från IP-leden, den proximala falangen gipsas däremot.
  • Nya specialbilder scaphoideum (eller CT scaphoideum) tas om 2-3 veckor, med samtidigt återbesök till Ort mottagningen. Antingen avgipsas patienten då (rtg ua), eller också får pat (vid positivt fynd) behålla gipset (eller få nytt gips då) sammanlagt 3 månader med kontrollrtg efter 1 månad.
  • Distala frakturer brukar läka bäst. Vid sådan kan man lägga första rtg-kontrollen till 6 veckor inkl omgipsning (någon gång avgipsning med efterföljande elastisk binda).
  • En liten hake på scaphoideum kan ibland slås av, som enda skada. Kallas tuberositas eller tuberculum (ossis scaphoidei). Behandla 2 veckor med scaphoideumgips.
  • Vid korrekt omhändertagande av färsk scaphoideumfraktur får man god läkning i drygt 90% av fallen.


    • Operationsfall (öppen reposition)
  • Ad latusförskjutning >1-2 mm
  • Diastas >1 mm
  • Utveckling av pseudartros (främst vid midje- eller proximala frakturer). Op blir aktuell cirka 4 mån efter utebliven läkning
  • Frakturer som inte påvisats direkt utan först efter 1 månad
  • Midcarpal artroskopi kan användas för att fixera en akut scaphoideumfraktur vid utbredda ligamentskador (ligamentskador ses i 25% av scaphoideumfraktur)

Diffdiagnoser



Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Ortopedi Trauma

Distal radiusfraktur, Colles fraktur

ICD 10:
S525 Fraktur på nedre delen av radius (Colles fraktur) + W0199
S526 Fraktur på nedre delen av både ulna och radius
W0099 Fall i samma plan i samband med is och snö
W0199 Fall i samma plan genom halkning, snavning eller snubbling
W1999 Fall, ospecificerat (Fall genom olyckshändelse UNS)
Ytterligare orsakskoder

  • Denna radiusfraktur, Colles fraktur, är den VANLIGA handledsfrakturen med ett dorsalbockat fragment, dvs patienten har fallit framåt och tagit emot med handen.
  • Ofta ses även fraktur genom proc styloideus ulnae (60%). Mer sällan även kombinerade distala skador av såväl radius som ulna.
  • Man ser ofta att det är en handledsfraktur redan när patienten är på väg in och avlastar den frakturerade handleden med motsatt hand
  • Distala radiusfrakturer är vanligast av alla frakturer och svarade i en större review för 17,5% av alla frakturer under ett löpande år. Förhållandet män:kvinnor var 31:69. Distal radiusfraktur är den vanligaste osteoporosfrakturen dessutom, och inträffar vid medelåldern 55 år (jämför höftfraktur vid medelåldern 80 år).

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-status om oklart varför pat fallit
  • Erbjud smärtstillande medel
  • Ev skena (av smärtskäl) så länge
  • I regel grön prioritet (4). Kan vänta i väntrum.
  • Ordna röntgen av handleden
  • Informera patienten om att det kommer att ta några timmar (rtg x 2, gips, etc), i regel ingen inläggning.

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Svullnaden och felställningen finns dorsalt med en stegformad kontur (handen står pga dorsalbockningen högre än underarmen (step-up sign), kallas även gaffelfelställning) eller bajonettfelställning.
  • Kontrollera distalstatus!
    • Varför föll patienten? (Stroke? Sedativ medicinering?)
  • N. medianus kan någon enstaka gång ta skada. Oftast beror det på svullnaden och ev symtom kommer då successivt efter skadan. Vid en nervskada eller nervavslitning, kan bortfallssymtom noteras direkt vid händelsen.
  • Ordinera smärtstillande vid behov. Föreslå högläge av armen (reducerar smärta och svullnad)
  • Röntga handleden! (Rutinmässigt inte rtg hand, men lägg till rtg/CT scaphoideum/naviculare vid ömhet över fossa tabatiere eller vid axiell ömhet mot tummen)
  • Frakturen behandlas oftast med sluten reposition, se nedan, samt gips i 4 veckor (till barn med greenstick-fraktur räcker oftast 3 veckor, dessutom behöver man många gånger inte reponera frakturen, den kompenseras).
  • Åter ort mott för frakturkontroll och röntgen om 1 vecka.
  • Ibland behövs recept på smärtstillande, men bästa smärtlindringen får man av gipsbandaget (immobiliseringen). Uppmuntra högläge och att patienten använder alla leder från axel till fingrar. Akut åter om tilltagande smärtor under gipset (lämna gipsinformation). Undvik mitella.
  • Använd gärna ortopedmottagningens lokala arbetsterapeut och eller sjukgymnast, omgående till de patienter som behöver undervisning och stöd.
  • Överväg remiss för osteoporosutredning och ev insättning av någon bisfosfonat, t ex alendronsyra (Alendronat, Fosamax, m fl). Kräver viss utredning och instruktion, ej lämpligt på akutmottagningen.
  • Om frakturen är instabil eller komminut behövs operation eller extern fixation med t ex Hoffman-instrumentarium eller Distal Radius Fixator (Synthes). Vid extern fixation har man vanligen 4 skruvar fästa i ett metatarsalben (2 st) respektive radius (2 st)). Inläggning och akutoperation kan därmed bli aktuellt (narkos - fasta).
  • Beträffande lokalanestesi och reposition, se nedan!

Åtgärder

Lokalbedövning
  • Ofta reponerar man efter lokalbedövning i frakturhematomet från dorsalsidan. Det brukar gå bra och är ofta smidigast för både patient och läkare. Kontraindikation: Öppen fraktur, svår nedsmutsning. Lite olämpligt till mindre barn, där sedering eller narkos kan behövas.
  • Vid lokalbedövning letar man sig in i frakturhematomet, aspirerar (i regel) blod som kvitto på läget, och injicerar sedan sakta cirka 8-15 ml 1%-ig bedövning (lidokain, Xylocain 10 mg/ml) utan adrenalin.
  • Se här ett exempel, möjligen lite slarvigt, från Youtube där man också får se kollegan reponera.
  • Ett alternativ till bedövning i frakturhematomet är att ge sedering och smärtstillande, t ex 2,5-5 mg diazepam (Stesolid) iv och 3-10 mg morfin iv. Då blir patienten trött, och även efteråt, så någon annan får köra patienten hem. Andningshjälpmedel ska finnas tillgängliga, t ex mask och blåsa.
  • Man kan också lägga en Bier-anestesi, dvs en regional intravenös blockad, som fungerar mycket bra. Men det tar längre tid och är lite omständligt. Ibland släpper personalen på röntgen ut trycket i manschetterna, vilket absolut inte är meningen, för då kan man få reaktioner på lokalanestesin. Dessutom kan man inte reponera på nytt.
  • Narkos är en ytterligare möjlighet, särskilt till barn eller vid svåra instabila frakturer, liksom öppna frakturer.
Sluten reposition
  • Vid Colles fraktur har man ett dorsalvinklat fragment, som ska dras ut och läggas tillbaka i rätt läge. Dessutom finns ofta en dorsal förskjutning och en radial förkortning, som ska korrigeras.
  • Den radiala förkortningen ger intryck av att ulna sticker ut i leden. Det kallas ofta "ulna +" (ulna plus) och brukar anges i mm. Att korrigera den radiala förkortningen är viktigt vid reponeringen, kanske det viktigaste av allt.
  • Använd medhjälpare som anlägger motdrag ovan armbågen. Dra i tumme och pekfinger med aktiva handen, patientens övriga fingrar med den andra handen. Drag ut det distala fragmentet i längsriktningen, sakta och jämt i 1-2 min, ricka lite på frakturfragmentet så att det lossnar från den proximala sidan. Akta huden som ofta är tunn.
  • När segdragningen känns lagom, dvs den radiala förkortningen är borta, så är det dags att bocka tillbaka fragmentet (som är dorsalbockat) volart. Tryck (med tumme och pekfinger) frakturfragmentet på plats och försök eliminera dorsalfelställningen och förkortningen. Handen hålles sedan lite ulnardevierad, vilket gynnar läget för det reponerade distala radiusfragmentet.
  • Böj handleden något volart, 20°-30°, inte mer. Det kan skada n medianus. Håll kvar handen ulnardevierad.
  • Gipsa nu i detta läge, med bibehållen dragning i radiala fragmentet och med handen ulnart volarflekterad. Gipsa med dorsal gipsskena från MCP-lederna till armbågen. Håll kvar i önskat läge medan gipset stelnar.
  • Skicka patienten på rtg-kontroll efter reponering. Kontrollera då att ulna+ är borta, (dvs att ad latus felställningen är borta, och om möjligt (ofta inte) med normal radial volarbockning om 10-11°, se rtg-sidobilden).
  • Man kan acceptera 0°-10° graders dorsalvinkling (max 20°), ulna+ om 1-2 mm, eller hak i ledytan om 1-2 mm, men inte mer.
  • Vid oacceptabelt läge behöver handleden reponeras om på nytt, mer troligt ha extern fixation (Hoffman-instrumentarium), alternativt opereras öppet.
  • Uppmana patienten att använda alla rörliga leder många gånger varje dag - från fingrarna upp till och med axeln, gärna remiss till arbetsterapeut eller sjukgymnast.
  • Lämna muntliga och skriftliga gipsinstruktioner
  • Återbesök till Ort mott (frakturmottagningen) om 1 vecka

Instabila radiusfrakturer

Frakturen kan bli instabil vid
  • Ålder över 60 år
  • Initial dorsalbockning >20°
  • Komminuta frakturer, särskilt i distala fragmentet
  • Intraartikulära frakturer
  • Betydande dislokationer i frakturområdet
  • Samtidig fraktur på ulna


  • Ju mer instabil fraktur, desto större anledning att externfixera eller operera från början!

Diffdiagnoser

  • Distorsion - vanligaste diffdiagnosen!! Smärta, svullnad, men fri mobilisering!
  • Distal radiusfraktur, visserligen, men det är istället en Smiths eller Bartons fraktur.
  • Scaphoideumfraktur
  • Chauffeur’s fraktur, innebär avsprängd processus styloideus radii, dvs yttersta hörnet på radius. Reponeras i lokalanestesi. Kallas även Hutchinson´s fraktur.
  • Lunatumluxation (kräver ganska kraftigt extensionstrauma)
  • Mb Kienböck eller lunatummalaci (avaskulär nekros i os lunatum), som leder till degeneration av lunatum, ibland med fraktur och artros. Ibland fall för operation.
  • Jättecellstumörer kan förekomma i distala radius och ger typiskt krepitationer som av äggskal vid palpation. Ovanligt.
  • Malignitet (distala maligniteter är mycket ovanliga)

Key points

  • Vanligaste frakturen av alla frakturer!
  • Kvinnor - dubbelt så många som män
  • Gips i (3)-4 veckor, klinisk kontroll efter 1 vecka inkl röntgen

Se även

  • Distal radiusfraktur, Smiths fraktur
  • Distal radiusfraktur, Bartons fraktur

Vårdnivå

Sjukhus, akutmottagning

Kategorier
Akutsjukvård, emergency Internmedicin Kirurgi Neurokirurgi Neurologi

Hjärnmetastaser, akuta symtom

ICD 10:
C793 Sekundär malign tumör (metastas) i hjärnan och hjärnhinnorna
C794 Sekundär malign tumör (metastas) i andra och icke specificerade delar av nervsystemet;
D439 Icke specificerad lokalisation av tumör av osäker eller okänd natur i centrala nervsystemet
G936 Hjärnödem
R908 Andra specificerade onormala fynd vid radiologisk diagnostik avseende centrala nervsystemet

  • Huvudvärk hos patienter med känd tumör ska alltid följas upp och handläggas noga!
  • Patienten kommer vanligen till akutmottagningen på grund av ett akut symtom, exempelvis expressiv dysfasi, eller nytillkommen motorisk pares
  • Ibland är symtom av hjärnmetastaser första tecknet på en malignitet. Ibland finns kända hjärnmetastaser, och patienten kommer då pga akut försämring eller nya symtom.

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Kontrollera ABCDE, i detta fall särskilt D-problem (tal, motorik, känsel)
  • Labstatus, rutin inkl LPK, CRP, glukos (inför steroidbehandling)
  • EKG (bra att ha före steroidstart)
  • Patienten behöver i regel läggas in, ordna plats och bår med mjuk madrass under väntetiden.

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Hjärnmetastaser är cirka 10 gånger vanligare än primära hjärntumörer. De ger symtom när hjärnvävnaden destrueras, förskjuts eller blir ischemisk av kärlpåverkan. Även ökat intrakraniellt tryck ger symtom. Metastaserna kan orsakas av i stort sett alla maligniteter, men särskilt ofta vid lungcancer, bröstcancer, och melanom.
  • Hjärnmetastaser ger vanligen symtom 6-24 mån efter primär cancerdiagnos
  • Vanliga symtom: Akuta kramper, fokala bortfall av motorik eller sensibilitet, kranialnervspåverkan, huvudvärk (ospecifik), psykisk eller kognitiv försämring, ändrad gångstil, halvsidig påverkan, stroke-symtom från blödning i metastaser, embolier (koagulopati), eller lokal ischemi.
  • Påvisa hjärnmetastaserna akut med rtg CT hjärna, vanligen utan kontrast (detaljer visas på MR senare).
  • Finns någon akut volympåverkan? Sidoförskjutning över medellinjen? Synligt ödem kring metastaserna? I så fall behöver hjärnans svullnad minska
  • Ge steroider genast och reducera ödemet!
  • Tabl betametason (Betapred) 0,5 mg, 16 x 3 (8 mg x 3)
  • Ge motsvarande iv om patienten inte kan svälja (2 ml Betapred, 4 mg/ml, iv)
  • Ge tabl Omeprazol (Omeprazol, Losec) 20 mg, 1x1
  • Följ B-glukos x 6 initialt
  • Patienten ska normalt läggas in för utredning och behandling av aktuellt hjärnödem. Beställ även MR hjärna, med och utan kontrast, samt EEG (subklinisk EP-aktivitet).
  • Ett akut mål är att undvika inklämning av hjärnan! Var uppmärksam på sådana symtom, kanske främst sjunkande medvetandegrad (se nedan). Notera att LP är kontraindicerat!
  • Fortsatt utredning syftar till att klarlägga ursprunget till dessa metastaser, samt ev onkologisk behandling.
  • Det kan vara lämpligt att beställa CT thorax och CT buk om fallet är nytt, eller om det var länge sedan primärtumören följdes. Kompletterande utredningar görs via avdelningen, inte på akuten.
  • När hjärnödemet minskat efter några dagar är det dags att reducera dosen av betametason successivt till lägsta underhållsdos. Steroiderna ger som regel biverkningar i dessa doser, ökad aptit, humörsvängningar åt båda håll, muskelsvaghet, högt blodsocker, skelettpåverkan, osv
  • Om patienten redan står på 24 mg betametason per dygn? Öka till 32 mg (8 mg x 4)
  • Skicka över CT-bilderna till neurokirurgen.
  • Vid akut tryckökning med hotande inklämning diskutera med neurokir och bakjour, glöm inte att ge steroiderna omgående. Hyperventilation (helst som intuberad) eller Mannitol-dropp är också en möjlighet vid hjärnödem, men diskutera helst med neurokirurgen. Båda metoderna ger endast kortvarig effekt, timmar, därefter återkommer symtomen.
  • Vid enstaka metastas, 1, 2 eller 3 möjligen, kan neurokirurgi vara ett alternativ i enstaka fall. I övrigt gäller främst symtomatisk, palliativ behandling. Strålbehandling mot hela hjärnan vid multipla hjärnmetastaser kan någon gång vara aktuell.

Anamnes och status

Anamnes
  • Nuvarande och tidigare sjukdomar, socialt status?
  • Aktuell medicinering
  • Aktuella besvär som föranlett dagens akutbesök?
  • Hur hastigt har de aktuella problemen debuterat?
  • Finns tidigare känd malignitet? Tecken på intracerebral tryckökning?
  • Morgonkräkningar?
  • Allmän benägenhet för illamående och kräkningar?
  • Trötthet, medvetandepåverkan (RLS, GCS), personlighetsförändring?
  • Huvudvärk?
  • Kramper?

Symtom
  • Papillödem vid oftalmoskopi? (Behöver inte alltid ses)
  • Blickpareser?
  • Motoriska/sensoriska, ofta fokala bortfall?
  • Komplett neurologiskt status inför fortsatta åtgärder
  • Tecken på begynnande inklämning? Dit hör akuta gångrubbningar och balanssvårigheter, sjunkande medvetandegrad (notera RLS!), tilltagande blickpareser, papillödem, illamående med kräkningar, nackstyvhet. Sent i förloppet kan man sedan finna högt blodtryck och låg puls.
  • Normal hjärtauskultation? Förekomst av blåsljud?
  • Finns onormala resistenser eller lymfkörtlar?
  • Vanligt inläggningsstatus i övrigt!

Diffdiagnoser

  • Hjärntumör, primär
  • Lymfom
  • Förkalkning
  • Stroke (blödning, infarkt)
  • Infektion (hjärnabscess)
  • Hyponatremi (joker på akutmottagningar, därmed inga metastaser)



Kategorier
Akutsjukvård, emergency Kirurgi

Hematemes, Övre gastrointestinal blödning

ICD 10: K920 Hematemes
K922 Gastrointestinal blödning, ospecificerad

  • Hematemes innebär blodig kräkning. Den kan bli svart av magsyran, "kaffesumpskräkning", alternativt rödbrun vid färsk eller snabb blödning
  • Ibland är blödningen så snabb att rött blod även kommer per rektum (hematoschezi). Annars blir det vanligen en svart avföring, melena.
  • Man kan utveckla chock vid en övre GI-blödning (ovanligare vid nedre GI-blödning), därför - få stopp på blödningen! Patienten ska alltid läggas in vid övre magblödning!
  • Behandlingsprincip: PPI, blödningskontroll, gastroskopi, övervakning.
  • För större, påtaglig blödning talar förekomsten av rött blod i kräkning eller V-sond, takykardi, svimning, lågt bltr, Hb-värde <80 g/l och behov av infusion för att hålla upp blodtrycket. För en mer begränsad blödning talar kaffesumpskräkning.

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Kontrollera omedelbart ABCDE-status
  • Patienten ska alltid läggas in vid övre gastrointestinal blödning, risk för reblödning eller icke avstannad sådan.
  • Vid Massiv blödning se särskilt avsnitt
  • Avsnitt finns också om Blödningschock
  • Provtagning: "Stort status" med koagulationsprover, blodgruppering, bastest
  • EKG när tillfälle bjuds
  • Sätt V-sond! (Avstå vid större svårigheter att sätta den. Då kan man ge något motilitetsstimulerande istället, även som tillägg, t ex metoklopramid (Primperan), 10 mg iv, eller erytromycin (Ery-Max, Abboticin) 1g iv (60 kg och uppåt))

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    Initialt
    • Ge syrgas vid behov, <90%, 10-15 l/min
    • Sätt 2 grova nålar
    • Ge 2 liter Ringer-acetat snabbt, (undvik att ge mer)
    • Vid stor blödning eller lågt Hb <90 g/l beställ 2-4 enheter blod
    • Vid stor blödning överväg 2 enheter 0-neg blod i väntan på bastestat blod.
    • Håll Hb kring (70)-90. Övertransfundera inte. Risk för reblödning då. Om blodtransfusionen inte höjer Hb-värdet så blöder patienten fortfarande, samma sak om vitalparametrarna försämras trots given vätska.
    • Vid kända eller misstänkta esofagusvaricer eller känd leversjukdom, ges vasopressinanalog, se nedan, (Glypressin eller Octostim)
    • Vid blödande, eller misstänkt blödande ulcus ge PPI, t ex inj Pantoloc 40 mg iv x1, eller 40 mg Nexium x2 iv. Ibland kan man vänta med PPI tills efter gastroskopin.
    • Vid cirkulatorisk allmänpåverkan meddela bakjour och narkosjour (t ex puls >100, resp >28/min och bltr <100)
    • Bestäm om ytterligare blodkomponenter, t ex plasma, bör beställas (4-4-1-principen se Massiv blödning)
    • Spola V-sonden fram och tillbaka med vanligt vatten, sondspruta, tills det klarnar.
    • Beställ akut gastroskopi omgående! (ibland kan man vänta tills påföljande dag om blödningen avstannat och pat är stabil)
    • Vid svår blödning tag pat till OP eller IVA (diskutera!)
    • Står patienten på antikoagulantia? Läkemedel som kan reverseras?(Det gäller främst Waranbehandling, som kan reverseras med ett protrombinkomplexkoncentrat, Ocplex eller Confidex)
    • Kontroll av cirkulationsstatus! Ischemi på EKG?
    • Kontroll per rektum (färskt blod?, melena?)
    • Bukstatus (ofta tämligen normalt, mjuk buk)


      • Efterhand
    • En stabil patient med avstannad blödning kan ligga på vanlig avdelning om Hb är >90-100. KAVA är oftast lämplig avdelning initialt.
    • Patienten ska behålla sin V-sond tills gastroskopin utförs och ska vara fastande
    • Behöver patienten ligga på IVA? (Svårt hålla trycket, blöder, påverkad)
    • Ny Hb-kontroll om 2-4 timmar beroende av blödningsgraden, även nykontroll av leverstatus och koagulationsfaktorer efter större blödning.
    • Vid etylproblem och/eller nedsatt leverfunktion tänk på möjligheten av att utveckla tilltagande leversvikt och leverkoma efter 1-2 dygn. Ge gärna laxativum, t ex dospåse Movicol 1 påse x 3, eller mixt Laxtulos 20 ml x 2.
    • Vid leverproblem ge antibiotika iv: Pip-Taz (Piperacillin-Tazobactam 4g x3 iv, eller Ciprofloxacin 400 mg x 2 iv, eller enligt PM på kliniken.
    • En vasopressinanalog är indicerad vid blödande varicer: Ge terlipressin (Glypressin, 1mg/ampull) 2 mg x 6 iv. i 2 dagar, minska sedan enligt FASS. Alternativt ges desmopressin (Octostim 15 ug/ml) 1,5 ml till 75 kg kroppsvikt (0,3 ug/kg), upprepa 1-2 ggr närmaste dygnet.
    • Även en somatostatinanalog kan användas vid blödande esofagusvaricer, oktreotid (Oktreotid, Sandostatin) 25 mikrogram per timme som kontinuerlig intravenös infusion under blödningsperioden, följd av 2-3 dagars efterbehandling med samma dos (eller längre). Ofta 5 dagars behandling totalt.

    Diffdiagnoser

      Diff till blödande ulcus (vanligast)
      • Hemorragisk esofagit
      • Hemorragisk gastrit
      • Blödande esofagusvaricer (ofta alkoholmissbruk)
      • Mallory-Weissblödning


        • Bidragande faktorer
      • Ofta antikoagulantiabehandling (ASA, klopidogrel, NOAK, Waran)
      • NSAID-behandling

      Kliniska råd och kommentarer

      • Patienten ska sluta blöda inom kort, timmar, det åtgärdas vb med gastroskopi. Lyckas inte detta är patienten kandidat för antingen akut öppen kirurgi eller coiling via angiografi.
      • En Cochrane-studie har jämfört olika behandlingsalternativ mot tranexamsyra (Cyklokapron), som inte tillförde något till resultatet. Man fann inga signifikanta skillnader mellan tranexamsyra och placebo versus blödning, kirurgi, eller transfusionsbehov.
      • Det kan ha ett värde att sedera patienten lite vid alkoholism, blödande esofagusvariser och samtidig abstinens.


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Ortopedi

Klavikelfrakturer, vuxna och barn

ICD 10: S420 Nyckelbensfraktur + W-kod, t ex W199 Fall, ospecificerat

Tidiga åtgärder, personal och team

  • ABCDE-status vid kraftigt våld
  • Erbjud smärtstillande
  • Prio grön (4)

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Klavikelfrakturer läker nästan alltid, risken för pseudartros endast 3%
  • Behandling efter förlossning: Ingen åtgärd. Läker fint.
  • Barn <1 år: Ingen åtgärd. Möjligen lite stöd, fixation av armen mot sidan några dagar. Mix paracetamol (Panodil, Alvedon) vb.
  • Barn >1 år: Om bara liten skada ingen åtgärd. Ev fixation mot bålen (av smärtskäl) eller Collar´n'Cuff i 1-2 veckor, eller 8-förband. Mix paracetamol (Panodil, Alvedon) vb
  • Större barn och vuxna: Av smärtskäl Collar'n'Cuff 1-3 veckor (undvik att fixera axeln <1 vecka hos äldre patienter, stelnar lätt), alternativt åttaförband. Paracetamol (Panodil, Alvedon)/vuxna Tramadol vb.
  • Åttaförband (8-förband) eller motsvarande slynga istället för Collar'n'Cuff används ibland för att strama upp axelpartiet i smärtlindrande syfte (dra inte åt alltför hårt, för cirkulationens skull, viss trombosrisk)
  • Läkningstid (medel) är 9 veckor (8-12), men egentliga besvär kvarstår endast (2)-4 veckor i normalfallet.


    • Operation
  • Vissa författare menar att typ II-frakturer (enl Allman) läker sämre och bör opereras primärt (= dislocerade frakturer direkt medialt om coracoclavicularligamenten, alltså långt lateralt, ofta med tältning av huden)
  • Det finns en tendens att operera något mer liberalt numera, gäller främst mediala och laterala frakturer.
  • Data talar för något bättre funktionella resultat efter operation med intern fixation, och något lägre risk för pseudartros (i och för sig redan låg vid konservativ behandling)


    • Komplikationer
  • Vid större felställning kan viss kosmetisk defekt uppträda
  • Kärlskada kan föranleda öppen reposition
  • Samma gäller för plexus brachialisskada (avvikande distalstatus), särskilt vid fraktur i proximala tredjedelen (ibland uttryck för en traktionsskada)
  • Vid flerfragmentfrakturer med påtaglig dislokation kan öppen reposition övervägas
  • Pseudartros och kvarstående smärta kan förekomma


error: Alert: Content is protected !!