Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Barnkirurgi Gynekologi Infektion Internmedicin Intoxer Kardiologi Kärlkirurgi Kirurgi Neurologi ÖNH Ortopedi Pediatrik Thoraxkirurgi Trauma Urologi

ABCDE-kontroll

  • ABCDE innebär ett strukturerat omhändertagande av en akutpatient
  • Nedanstående text kan betraktas som en sammanfattning. För detaljer, se separata avsnitt kring varje begrepp, A, B, C, D, eller E, (länkar nedan)
  • ATLS står för "Advanced Trauma Life Support", ett koncept kring hantering av traumapatienter, men kan tillämpas oavsett besöksorsak i alla akuta sammanhang
  • Vid problem eller försämring under pågående bedömning av ABCDE: Börja alltid om från början, först A och sedan B, osv. Anledningen är att om man till exempel inte får luft i en patient (A), så är det inte meningsfullt att jobba exempelvis med cirkulationen (B). Enda egentliga undantaget är att man kan behöva stoppa en massiv blödning, t ex en skada i a. femoralis, först!

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Vid trauma: Utlös traumalarm enligt lokala PM
  • Mindre trauma (1-3 skadade) handläggs oftast primärt av de jourläkare som är på plats, i första hand kir jour eller akutläkarjour
  • Stort traumalarm innebär att en eller några patienter kan vara allvarligt skadade, eller att händelsen omfattar många personer
  • Vid stort trauma utlöses stort traumalarm, som oftast innefattar kir/akut-läkare, ort jour och narkos/IVA-jour
  • Förbered patienten för omhändertagande vid trauma (kläder av, större labstatus inkl blodgruppering och bastest, ev EKG, dubbla nålar)
  • Hämta/starta ulj-apparaten för ev FAST-kontroll

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

ABCDE-kontroll för prioritering

  • Vid ett "vanligt" akutbesök utförs ABCDE-kontroll som ett underlag för bedömning av vitalparametrar. Det behövs i synnerhet inför prioritering, dvs då patienten inte kan handläggas genast
  • ABCDE-kontrollen kompletteras med anamnesen, dvs patientens vitalhistoria, aktuella mediciner, och liknande uppgifter
  • Resultatet används sedan för prioritering av patienten från högsta prioritet, "röd" (omedelbart) till "orange", "gul" och "grön" (kan vänta), exempelvis med prioriteringssystemet RETTS.
 
Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Ortopedi

Akuta axelsmärtor, med eller utan trauma

ICD 10:
M255B Ledvärk UNS i axelled,
M796B Smärta ospecifik i axelled

Axelsmärta är ett vanligt symtom
  • Kan bero på exempelvis degeneration, inflammation, infektion, trauma, referred pain och många andra tillstånd (se Diffdiagnoser nedan nedan)

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Bekräfta ev traumatisk skada
  • ABCDE-status inkl temp
  • EKG vid samtidig bröstsmärta
  • Labstatus som innefattar Hb, inflammation och infektion (Hb, CRP, LPK, neutr)
    Tillägg av hjärtmarkörer vid samtidig bröstsmärta, amylas och leverstatus vid samtidig buksmärta
  • Röntgen axel
Skulderleden
Skulderleden From en.wikipedia.org

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Inriktas efter diagnos (se Diffdiagnoser)
  • Beträffande trauma sök på respektive diagnos!
  • Axlar tar tid att läka, 2 veckor - 6 mån beroende på orsak
  • Ge smärtstillande
  • Sjukgymnastik och träningsprogram
  • Kontroll (ev utredning) hos ordinarie läkare efter 2-4 veckor i oklara fall

Anamnes och status

Anamnes
  • Tidigare axelbesvär, övriga sjukdomar
  • Aktuell medicinering
  • Allergi mot läkemedel?
  • Aktuella besvär. Debut. Moment som gör ont eller förvärrar.
  • Ramlat, eller repetitivt trauma?
  • Ont på fler ställen? Haft feber?Status:
  • Inspektion, palpation
  • Aktiv rörlighet: Testa rörelseomfång, ange rörligheten i grader. Finns painful arc? Impingement? Tendinitsymtom? Degenerativa/inflammatoriska tillstånd är vanliga, inkl impingementsymtom
  • Passiv rörlighet: Lättare, oförändrat?
  • Distalstatus i armen ua?
  • Syns aktuella röntgenförändringar?

Klinisk beskrivning

Klinisk beskrivning
Som framgår av diffdiagnoserna finns det många tillstånd som kan ge smärtor i axeln.
  • Försök att ta reda på huvudproblemet
  • Är det en smärta, en instabilitet, eller en rörelsesvårighet?
  • Kom smärtan i samband med trauma? (Uteslut skelettskada, rtg axel)
  • Gör det främst ont vid vissa rörelsemoment? (Något sitter i kläm, inflammation, misstänk impingement, kapselskada, rupturer och AC-ledsartros)
  • Gör det ont hela tiden? (Kontrollera lab, rtg axel, uteslut skelettskada och infektion, inkl udda diagnoser t ex malignitet)
  • Ibland finns en (färsk/äldre) skelettskada även om patienten förnekar trauma! (Rtg axel)
  • Kan patienten sova trots sina besvär? (Om nej, överväg impingement, ibland finns annat skelettengagemang, kolla rtg!)
  • Föreligger impingement kan operation vara lämplig, eftersom besvären annars ofta blir kvar. Dessutom bör man diskutera igenom olämpliga arbetsmoment på arbetsplatsen.
  • Vid impingement finns ofta även en rotatorcuffruptur (ofta den primära händelsen) och det kan vara kliniskt svårt att avgöra om sådan föreligger eller ej, men det framkommer i samband med operationen.

Diffdiagnoser

Trauma
De vanliga frakturerna och luxationerna
  • Klavikelfraktur
  • AC-ledsluxation
  • Axelledsluxation (inkl recidivlux, subluxation)
  • Collum chirurgicumfraktur
  • Tuberculum majusfraktur
  • Labrumskador (broskkanten på cavitas glenoidale; anteroinferiort Bankart-skador, chipfrakturer, och superiort sk SLAP-tears)

Rupturer, distorsioner och kontusioner
  • Distorsion i skulderled
  • Rotatorcuffsruptur, (partiell, total)
  • Ruptur av supraspinatus (partiell/total)
  • Ruptur av infraspinatus/teres min (partiell/total)
  • Ruptur av subscapularis (partiell/total)Ovanligare, efter trauma
  • Skaftfraktur humerus
  • Patologisk fraktur vid tumör (kan vara debutsymtom)
  • Felläkning av fraktur
  • Utebliven läkning/ pseudartros i axelled/överarm
  • Fördröjd frakturläkning
  • Stressfraktur i axelled/överarm
  • Osteonekros efter tidigare skada
  • Fraktur efter implantatkirurgi
  • Mekaniska komplikationer till axelledprotes
  • Infektion och inflammatorisk reaktion orsakad av inre ledprotes
  • Problem från amputationsstump, axelled/överarm (neurom, infektion, nekros, ödem etc)

Artriter
Ses ibland
  • Gikt
  • Pyrofosfatartrit i axelled
  • Septisk artrit i axelleden
  • Reaktiv artrit (t ex efter gastroenterit)
  • Reumatoid artrit
  • Psoriasisartrit
  • Ledutgjutning i axelled
Ovanligare
  • Tbc-artrit i axelled
  • Villonodulär synovit i axelled
  • Artrit, övriga, ospecifika
  • Akut hematogen osteomyelit

Artros och artrosartrit
  • Primär artros i axelled (periodvis med artritinslag)
  • Posttraumatisk artros
  • AC-ledsartros (ganska vanligt; lokal ömhet)

Lokalt kring axeln
  • Bursit (t ex subakromialt)
  • Tendinit (t ex supraspinatus)
  • Muskelruptur (t ex supraspinatus)
  • Senruptur (t ex biceps långa sena)
  • Ledvärk UNS
  • Myalgi (inkl PMR och fibromyalgi)
  • Smärta ospecifik i axelled/överarm

Stelhet + smärta:
  • Diabetes axel
  • Glenohumeral arthros
  • Frozen shoulder

  • Ovanligare
  • Trycksår (sängliggande patient)
  • Instabil axelled
  • Kontraktur i axelled (t ex vid hemipares)
  • Fri kropp i axelled
  • Ankylos
  • Fibrös dysplasi
  • Solitär bencysta
  • Osteochondritis dissecans

Distala orsaker
  • Ulnarisentrapment
  • Radialisentrapment

Referred pain
  • Lever och gallvägar (hö axel)
  • Hjärta (smärta bröst och axel)
  • PMR, polymyalgia rheumatica
  • Pleurit
  • Lungsjukdomar
  • Från tumör
  • Pankratit, pankreascancer (vä axel)

Instabilitetskänsla
  • Instabilitet i axelleden
  • Instabilitet i acromioclavikularleden
  • Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Infektion Lungmedicin ÖNH Pediatrik

    Chlamydophila pneumoniae

    ICD 10: J069 Akut övre luftvägsinfektion, ospecificerad (Övre luftvägsinfektion UNS)
    J160 Klamydiapneumoni

    • Denna bakterie kallades ursprungligen TWAR efter två isolerade stammar, Taiwan (TW-183) och Acute Respiratory (AR-39). Så småningom visades att det var en klamydiaart och bakterien fick namnet Chlamydia pneumoniae, så småningom artnamnet Chlamydophila pneumoniae och så ska det heta på odlingssvaren numera.
    • Bakterien ger övre luftvägsinfektioner (snuva!!), rethosta och lättare pneumonier. Man brukar hitta bakterien i NPH-odlingar (eller via PCR) hos barn som en av tre bakterier (därtill pneumokocker och H. influenzae).
    • Infektionstiden kan vara ganska lång, 1-2 månader och ger ibland trötthet som besvär utöver hosta, sinuit, heshet, halsont eller snuva.
    • Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • I första hand information till patienten, men ingen antibiotikabehandling, särskilt inte till snuviga småbarn
    • Långdragna besvär hos vuxna (2 mån) eller återkommande luftvägssjuklighet hos småbarn kan vara skäl för att behandla.
    • Vid ev behandling: I första hand maktrolid, erytromycin (Ery-Max, Abboticin m fl) eller i andra hand tetracykliner, t ex doxycyklin (Doxyferm, Doxycyklin m fl), 10 dagars behandling för respektive sort
    • Diffdiagnoser

      • De båda andra luftvägsbakterierna som står för hosta, snuva och i högre utsträckning otiter är Streptococcus pneumoniae (S. pneum.) dvs pneumokocker, samt Haemophilus influenzae (H. infl.). I dessa fall kan antibiotikabehandling bli aktuell på grund av kraftigare virulens.
    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Gynekologi Obstetrik

    Begynnande förlossning

    ICD 10: Z349 Övervakning av normal graviditet, ospecificerad

    • Ibland är det osäkert för både personal och blivande mamma om förlossningen håller på att sätta igång
    • Normal graviditetslängd är 37+0 till 41+6 (veckor och dagar)
    • Inför start av förlossningen har mamman ofta förvärkar, särskilt efter tidigare graviditeter, värkar som kan vara svåra att skilja från inledningen på en normal förlossning.
    • Förlossningen inleds med spontan debut av sammandragningar av uterus, "värkar", som bearbetar och dilaterar cervix. Först är det kanske en halvtimme mellan sammandragningarna, men sedan blir de mer regelbundna mot var 10:e till var 5:e minut. Då betraktas förlossningen vara igång.
    • När värkarbetet är fullt igång varar en sammandragning omkring en minut, eller drygt, och kommer tillbaka efter 1,5-2 min med jämna intervall
    • Under öppningsskedet dilateras cervix och utplånas, samtidigt som barnets huvud tränger ned i förlossningskanalen. Det kan gå fort och det kan gå långsamt, men handlar oftast om 8 tim för en förstföderska eller 4 tim för en omföderska.
    • När slemproppen avgår kan kvinnan få en övergående slemmig och kanske lite blodig flytning, det är normalt.
    • Nästa stadium är utdrivningsskedet som innebär perioden från full dilatation till barnets framfödande.
    • Slutligen följer efterbördsskedet som innebär perioden från partus till placentas avgång, cirka 0-2 timmar.
    • Vattenavgång, fostervatten, kan avgå tidigt eller sent. Ibland inleds förlossningen med vattenavgång (cirka 10%), för andra går vattnet senare under processen. Fostervatten är klart eller lite rosafärgat.
    • Om man är hemma, mår bra, och får vattenavgång utan egentliga värkar kan man vänta med att åka in några timmar, eller efter nattens utgång, om alla kontroller har varit ua och fostrets läge är normalt (huvudet ned och fixerat)
    • Har inget hänt efter några timmar bör man åka in för kontroll. Och har förlossningen kommit igång, så blir det också uppenbart att man måste åka in. Lagom brukar vara att åka till förlossningen när det är två-tre minuter mellan värkarna. Men det gäller främst en förstföderska. En omföderska kan öppna sig mycket fort, varför det kan vara klokt att åka in lite tidigare, kring 5 min mellan värkarna. Men man måste ta hänsyn till hur fort det gick förra gången också.
    • Vid högt eller rörligt huvud, enligt senaste kontroll, ska pat åka in direkt till Förlossningen för värdering.
    • Kvarstår denna bedömning (vattenavgång och rörligt huvud) ska förlossningsjouren ta ställning efter CTG, ev ulj-kontroll för läget. Sängläge för patienten, såvida cervix inte är sluten.

     

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • En erfaren sjuksköterska bör ta telefonsamtalet eller göra triage på plats
    • Ta reda på patientens identitet och tel nr. Prata om den aktuella graviditetens förlopp, tidigare förlossningar och graviditeter, räkna ut aktuell graviditetsvecka och -dag med graviditetssnurran (Pregdate, eller linknande).

    •  
      Graviditetssnurra
      Graviditetssnurra Pregdate bordsmodell
    • Varför kontaktar patienten? Smärtor? Blödning? Vattenavgång? Allmän oro? Förlossningsstart? Haft normala fosterrörelser? Misstänkt preterm förlossning?
    • Kontrollera ett CTG på förlossningsenhet, annars diskutera barnets beteende, sparkmönster etc
    • Vid misstänkt vattenavgång kan man på mottagningen använda detektionstest för vattenavgång, t ex Clearblue, eller kontrollera pH-värdet i den misstänkta vattenavgången med vanlig u-sticka eller lackmuspapper (fostervatten är alkaliskt, pH 7,0-7,7). Gyn-us kan också vara klargörande.
    • En allmän regel är att ta emot den oroliga patient som faktiskt kontaktar! Koppla in läkaren om det behövs ett ytterligare ställningstagande. Glöm inte heller att vissa sjukhus är överbelastade och saknar plats för patienten. Andra personer, särskilt norrut, kan ha lång transportsträcka, tänk på det.

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Det mest naturliga och vanligaste är att kvinnan hänvisas till sitt närliggande BB.
    • Läkaren blir i högre utsträckning konsulterad, om vb arbetar utanför en förlossningsavdelning, för ett allmänt ställningstagande.
    • Hjälp till i bedömningen om patienten bör åka in till förlossningen eller ej. En graviditet från vecka 22-23 hör till obstetriken, (innan dess handläggs pat vanligen via gyn akuten vb).
    • Kom ihåg att vissa tillstånd är specifika för gravida kvinnor, t ex HELLP-syndrom, preklampsi, akut buk, osv, varför förlossningen bör vara inkopplad när det gäller svårvärderade symtom. Jag skriver detta eftersom problemet tyvärr är återkommande, t ex att pat söker för huvudvärk, får göra en CT (som var helt onödig), allt medan hennes graviditetstoxikos utvecklas och slutar med fördröjd diagnos och komplikationer
    • Undvik onödiga palpationer och instrumentell spekulumundersökning. Möjligen kan man testa misstänkt fostervatten t ex i binda mot ett pH-papper. Överlåt annars under normala former till BB och obstetriken!
    • Skynda på handläggning och (ambulans-)transport vid onormala tillstånd, som exempelvis onormal blödning i sen graviditet, svåra smärtor som inte stämmer med begynnande förlossning, feber och allmänpåverkan, minskade fosterrörelser, misstänkt tidig vattenavgång.
    • Om det blir en plötslig förlossning på plats, dvs det är inte någon begynnande förlossning utan ett långt gånget utdrivningsskede, då kan det vara bättre att förlösa lugnt och mysigt på plats, än att skicka iväg föräldrarna i bil under längre transport. Ring förlossningen om tid finns, så kan ni bestämma vad som blir bäst. Jag har varit med om detta några gånger och sådana förlossningar går i regel bra!
    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Kirurgi

    Kolecystit, akut

    ICD 10:
    K810, Akut kolecystit

    • Gallsten eller grus från gallblåsan obstruerar utflödet av galla, vilket skapar en inflammation i gallblåsan - kolecystit
    • Klassisk triad = 1+2+3 (smärta, inflammation, Murphys tecken pos):
    • (1) Patienten har konstant ont i höger hypokondrium (ev mot epigastriet)
    • (2) Förhöjt CRP och förhöjda vita, LPK. I regel ses viss ökning av S-Bil (20-60 umol/l, även utan gallstas) och ofta ALP-stegring.
    •  (3) Murphys tecken positivt
    • Illamående, ofta kräkning
    • Feber (30%)
    • Omkring 1/3 av patienterna har varken feber eller leukocytos.

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Kontrollera ABCDE som vanligt, (enstaka patienter är septiska)
    • Prover: Hb, CRP, LPK, leverstatus, pankreasamylas, elektrolytstatus, blodgrupp
    • Fasta
    • Inf Ringer-Acetat, 1 liter på 2-4 timmar, mer vid septiskt förlopp
    • Grundregel: Lägg in patienten
    • Vid en lättare akut kolecystit (avseende status, hittillsvarande förlopp, labprover) kan patienten undantagsvis avvakta hemma (ev med antibiotika) och följas upp efter 1-3 dagar.

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Inläggning med dropp, avlastning (fasta)
    • Akutremiss Ulj LGP (lever, gallvägar, pankreas - dagtid).
    • Ulj är betydligt bättre än CT buk för kolecystitdiagnos, men vid samtidig malignitetsmisstanke har primär CT buk ett värde
    • Lungröntgen om basal pneumoni hö misstänks, inte annars

    •   Dålig eller påverkad patient insättes på:
    • Inj piperacillin/tazobactam (Piperacillin/Tazobactam) 4g x 3 iv
    • Vid pc-allergi: Inj trimetoprim-sulfametoxazol (Eusaprim 16 mg/80 mg) 10 ml x 2 iv

    •   Eventuell operation
    • Akut kolecystektomi (inom 2-3 dagar), förstahandsrekommendation, eller
    • Elektiv kolecystektomi (efter 6 veckor eller senare)
    • Vid kolestas kan man sätta drän via ulj (rtg-avd) om ingen akut-op planeras
    • Kolecystektomin utförs ofta laparoskopiskt, men kan även göras öppet.
    • Akut operation är mindre lämpligt under 4-10:e dagen efter debuten. Vävnaderna är då mer inflammerade. Det blir mörjigt, och därför är det bättre avvakta om möjligt.
    • Alla vill eller kan inte bli opererade. Då håller man patienten fastande, ger dropp, smärtstillning och antibiotika.
    • Lättare fall kan ofta hanteras hemma med smärtstillande och peroralt antibiotikum, t ex ciprofloxacin, men pat bör remitteras vid försämring, samt för ställningstagande till senare operation.

    Status

    • Pat är vanligen inte allmänpåverkad
    • Ingen ikterus
    • Patienten har ont, spänner vid palpation under hö arcus, ofta lokalt muskelförsvar
    • Murphys tecken nästan alltid positivt, dvs när man palperar under hö arcus leder smärtan reflektoriskt till hämning av en påbörjad inandning
    • Mjuk i buken i övrigt som regel
    • Lungorna auskulteras ua
    • Vid samtidig utstrålning mot bröstet och hö axel (referred pain) noteras normalt EKG
    • Patienten kan enstaka gånger bli allmänpåverkad och septisk, med hög feber, exempelvis vid gallstas, utdraget förlopp före ankomst, nekros, perforation av galla till buken, peritonit, etc

    Klinisk beskrivning

    • Patienten insjuknar ofta inom några timmar med konstant, molande smärta i höger hypokondrium, ibland ut mot epigastriet, även smärta över bröstryggens högra sida, hö axel kan förekomma.
    • Illamående, ofta kräkning, samt feber (30%)
    • Förhöjt CRP och förhöjt LPK, ofta viss bilirubinstegring oavsett gallstas eller ej (<60 μmol/l)
    • Förekomst av gallsten, symtomatisk eller asymtomatisk, är mycket vanligt i befolkningen (10-20%)
    • När gallsten eller grus från gallblåsan obstruerar utflödet skapas en inflammation i gallblåsan - en kolecystit. Inflammationen kan sedan leda till en sekundär infektion. I 40-60% är odling av galla positiv. Det rör sig då om vanliga tarmbakterier, främst E. coli, Klebsiella spp., Pseudomonas aeruginosa och Enterobacter bland Gram-negativa, samt Enterococcus spp. och Streptococcus spp. bland Gram-positiva, därtill även anaeroba bakterier.
    • 2 av 3 har tidigare haft gallstensbesvär, 1/3 debuterar med akut kolecystit som första symtom
    • En klassisk triad är, som nämnts i inledningen, kombinationen av kontinuerlig smärta, lab-tecken på inflammation, samt pos Murphys tecken
    • Murphys tecken innebär att när man palperar under hö arcus leder smärtan reflektoriskt till att en inandning avbryts, patienten kommer av sig
    • Akut kolecystit är vanligast i medelåldern eller hos äldre
    • Nästan alla med kolecystit har gallstenar som fastnat i eller obstruerar gallblåsehalsen (ductus cysticus), kolecystit utan stenar kallas akalkulös kolecystit (ca 5%, se nedan)
    • Ibland når gallstenarna ned i ductus choledochus, det kan ge gallstas och risk för kolangit
    • Den inflammerade gallblåsan kan efterhand bli sekundärinfekterad med risk för sepsis
    • Kan även gå i nekros och perforera med gallperitonit som följd, om än ovanligt

    Akalkulös kolecystit

    • Innebär kolecystit utan gallstenar, har växlande etiologi alltifrån lindrigare gallgrus (sludge) till mer komplicerade diagnoser som trauma, brännskador, vaskulit, sepsis, njursvikt, efter stor kirurgi, diabetes, ateroskleros m fl tillstånd
    • Svarar för 5-(10)% av alla kolecystiter
    • Bredspektrumantibiotika och akut kolecystektomi rekommenderas
    • Ulj gallvägar bör upprepas om akut kolecystektomi inte blev aktuell, efter 4-6 v efter akalkulös kolecystit för att utesluta gallvägsmalignitet

    Gallstas

    • Vid gallsten i ductus choledochus kan gallstas uppstå, liksom gallstensorsakad pankreatit. Då finner man förhöjda leverprover (Bil, ALP, GT, ASAT, ALAT) och pankreasenzymer (pankreasamylas, lipas)

    S-kolesterol

    • Det finns inget samband mellan utveckling av gallsten och nivån av S-kolesterol

    Kliniska råd och kommentarer

    • Man gör lite olika vid olika kir-kliniker i Sverige. Blir det en akut operation närmaste dygnen behövs ofta inget antibiotikum. De som inte opereras akut, utan först elektivt i efterskott, bör få antibiotika ganska frikostigt, eftersom cirka hälften av patienterna har bakteriell överväxt i gallblåsan. Det finns vetenskapligt stöd för värdet av antibiotikabehandling.

    Inläggning

    • Det kan uppstå komplikationer, även hos en initialt ganska opåverkad patient med kolecystit. Grundtipset är därför att alla kolecystitpatienter ska läggas in.

    Diff diagnoser

    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Barnkirurgi Kirurgi

    Cancer i gallvägarna

    ICD 10: C249, Icke specificerad lokalisation av malign tumör i gallvägarna

    • Översikt om cancer i gallvägarna, som kan ge akuta symtom
    • För respektive diffdiagnoser, klicka på länkarna nedan!

    • Cancer i gallvägarna är ovanligt:
    • Gallblåsecancer svarade för 170 fall i Sverige under 2013
    • Cancer i övriga gallvägar (utanför levern, ductus choledochus, mfl lokalisationer) 237 fall 2013

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • ABCDE-kontroll
    • Komplett labstatus inför inläggning, hematologi, inflammation, lever, pankreas, elektrolyter, koagulation
    • Sätt nål och 1l Ringer-Acetat, pat är ofta intorkad
    • Patienten har ofta ont. Ordna smärtlindring vb!
    • Ordna plats för inläggning

    GGallblåsecancer, avancerad
    Gallblåsecancer, avancerad

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Patienten har ofta ont. Ge 3-10 mg morfin sc vid behov! Initiera lämplig smärtbehandling på avdelning.
    • Se till att patienten inte är dehydrerad, 1-2 l Ringer-Acetat
    • Blir det diskussion om ev placering pga ikterus, så är ett fall som detta akutkirurgiskt, och man finner förhöjt S-Bil, S-GT, och S-ALP som tecken på stas.
    • Ordna plats för inläggning, för smärtstillning, ev avlastning av gallvägar (ikterus?)
    • På avdelning vb TNM-diagnostik, staging och ställningstagande till ev kirurgisk eller palliativ behandling

    Klinisk beskrivning

    Gallblåsecancer
    • Carcinom i gallblåsan är en aggressiv cancerform, som har ett ganska snabbt förlopp, såvida inte tidigt upptäckt
    • Tidig kirurgi är enda behandlingen, men bara 10-30% har kirurgiskt tillgänglig sjukdom, eftersom den ofta är symtomfri inledningsvis
    • Gallblåsecancer debuterar genom att ge smärta och symtom, som liknar gallstensbesvär i hö hypokondrium och utstrålning bakåt ryggen
    • Labprover väsentligen normala i det tidiga förloppet, ofta först genom stigande bilirubin. Tumörmarkörerna CEA och CA 19-9 inte effektiva i tidiga skedet, och har lite dålig sensitivitet kring 50-80%
    • Efterhand viktnedgång och aptitlöshet, senare ev ikterus och ascites
    • Kan ibland bete sig som en kolangit med smärta, feber och frossa
    • Sprids till levern och peritoneum
    Riskfaktorer för gallblåsecancer
    • Gallsten (inte sällan symtomatiska stora stenar)
    • Gallblåsepolyper >10 mm och i synnerhet >15 mm (mindre polyper är som regel benigna)
    • Förkalkning i gallblåsans vägg, mucosan, (porslingallblåsa)
    • Kronisk infektion i gallblåsan (t ex Salmonella typhi)
    • Anläggningsrubbningar kring papilla Vateri
    • Kvinnor:män = 3:1
    Kolangiocarcinom
    • Cancer i gallgångarna, kolangiocarcinom, debuterar ofta med gallstas, dilaterade gallvägar, och vanligen utan smärta
    • Tidigt i förloppet ses ibland isolerad ALP-stegring
    • Dilaterade gallvägar på ulj
    • Ljus avföring och mörk urin
    • Pga ikterus finns ofta klåda och hudexkoriationer
    • I hälften av fallen finns en palpabel gallblåsa (Courvoisiers tecken)
    • Hepatomegali brukar föreligga, då den icke obstruerade leverloben hypertrofieras
    • Ascites kan finnas med carcinomatos i peritoneum
    • CT av gallvägar, ev med ERCP, kolangiografi eller MR, ger diagnos
    • En hepaticojejunostomi ger en temporär avlastning av patientens ikterus hos ca 90%
    • Kolangiocarcinom har sin topp vid 50-80 års ålder, något fler män än kvinnor, svarar för uppemot en fjärdedel av alla hepatobiliära maligniteter och har ökat sedan 70-talet
    • Perihilärt lokaliserad tumor i 2/3 av alla fall
    • Spridning sker utmed gallvägarna, till levern, kärlen och peritoneum

    • Riskfaktorer för kolangiocarcinom
      • Rökning
      • Obesitas
      • Hög alkoholkonsumtion
      • Hyperthyreos
      • Kronisk pankreatit
      • Ulcerös kolit
      • Primär skleroserande kolangit
      • Gallgångsadenom
      • Papillom i gallvägarna
      • Carolis sjukdom (sällsynt hereditär sjukdom med dilaterade gallgångar)
      • Kronisk infektion i gallvägarna
      • Hepatiter
      • HIV
      • Cirros

      Diffdiagnoser

    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Barnkirurgi Infektion Internmedicin Intoxer Kirurgi Obstetrik Onkologi

    Kolestas, gallstas, stasikterus – Översikt

    ICD 10: K710 Toxisk leversjukdom med kolestas; R179 Icke specificerad gulsot K802 Gallsten utan kolecystit
    • Gallstas uppstår då utflödet av galla hindras.
    • Orsakas ofta av sludge (gallsnor), gallsten eller tumör
    • Under passage genom levern konjugeras bilirubin. Vid kolestas läcker därmed konjugerat bilirubin ut i blodet (normalt sett <5% av totalt bilirubin)
    • Vid bilirubinnivåer >50-60 mmol/l börjar patienten bli ikterisk
    • När S-Bil fortsätter att stiga börjar det klia på kroppen (gallsalter), urinen blir mörk och avföringen kittfärgad. Efterhand blir hela patienten allt mer gul.

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Kontroll av samtliga ABCDE-parametrar
    • Tag prover: Hematologi, elektrolyter, inflammationsprover, hepatitserologier, ev HIV, EBV, CMV. Leverprover inkl pankreasamylas. Hemolysprover. Blododling vid samtidig feber. Gärna ett extra serumrör för ev akutfasprov (ska frysas för ev senare analys).
    • Sätt nål och spola rent med NaCl.
    • Ikteriska patienter ska i regel läggas in - vanligtvis på kir klin vid kolestas
    • Till inf klin vid infektiös orsak (t ex kolestas i samband med sepsis eller mononukleos) eller vid en virushepatit (men det ger ju ingen kolestasbild utan snarare höga transaminaser)
    • Till med klin vid kolestas pga läkemedelsbiverkan, PBC, levercirros

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Ulj gallblåsa, gallvägar, pankreas visar oftast tydlig kolestas, dvs gallvägar som är dilaterade och utspända, > 6 mm
    • Blodproverna visar ofta förhöjt S-Bil, konjugerat, och växlande nivåer från S-Bil 30 umol/l till 300 eller mer (undulatgul)
    • ALP och GT blir ordentligt förhöjt, medan transaminaser oftast är måttligt förhöjda (dvs ingen större leverskada).
    • Vid hepatit är transaminaserna skyhöga, tvärtom alltså, då föreligger en levercellsskada
    • Inläggning är oftast nödvändig vid en akut kolestas
    • Tyst ikterus, dvs gul patient utan symtom och smärta, är ofta en pankreascancer eller annan malignitet som ockluderar långsamt, men till sist blir det stopp. Inlägges för utredning med remiss CT buk, får äta och dricka. Blodproverna ter sig oftast "maligna"
    • Gallstas eller ikterus med lokala besvär i höger hypokondrium brukar vara koledokussten. ERCP med sfinkterotomi inom 3 dygn är en vanlig åtgärd
    • Vid feber tänk på kolangit, sepsis, kolecystit med koledokussten, cholangiocarcinom. Septiska fall kräver snabb handläggning, se Sepsis, överväg antibiotika på akuten.
    • Infusion Ringer-Acetat, 1-5 liter/dygn vid feber/sepsis
    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA EKG Internmedicin Intoxer Kardiologi Trauma

    Fluorvätesyra, exposition

    ICD 10: T304 Frätskada UNS; E835X Rubbning i kalciumomsättningen, ospecificerad (hypokalcemi); X86 Övergrepp med frätande ämnen, X4999 Exponering för syra, UNS Prioritet: RÖD Vätefluorid, eller fluorvätesyra, HF, är en otrevlig syra som snabbt går på djupet och utöver brännskador kan ge upphov till svår hypokalcemi, acidos och chock. I detta fall är det fluoriden som är mest toxiskt. Fluorvätesyra används bl a för betning av rostfritt stål, vid etsning av glas, kretskort, emalj och rost på metaller. Fluorväte förekommer dessutom i gasform vid exempelvis aluminiumsmältverk och svetsverkstäder.

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • ABCDE-kontroll initialt, kan snabbt ändras!
    • Av med exponerade kläder!
    • Pat är under normala omständigheter redan sanerad på olycksplatsen, se nedan. I annat fall duscha hela kroppen, skölj rikligt med vatten, och om tillgängligt använd också Hexafluorine.
    • Sätt nål, tag prover för kalcium, magnesium och kalium, samt syrabas-status, om möjligt direkt genom en artärblodgas.
    • Tag inkomst-EKG
    • Fortsatt kontinuerlig EKG-övervakning (telemetri), pulsoximetri, samt syrgas vid sjunkande SaO2.
    • Alltid inläggning vid signifikant exponering, minst 24 timmars observation
    • Uteslut även andra skador, kan ha uppstått i anslutning till skadetillfället

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • På arbetsplatsen tar man av exponerade kläder omedelbart, och genomför direkt en snabb sköljning med Hexafluorine® (kommersiell produkt), en spolvätska för första hjälpen, speciellt framtagen för att användas mot fluorvätesyra eller dess derivat. Den oskadliggör den toxiska fluoridjonen. (Finns för både hud- och ögonsköljning).
    • Efter sköljning med Hexafluorine ska patienten duscha i 10-15 min.
    • Därefter blir H-F gel nästa steg: Efter avsköljning torkas huden och H-F Antidote Gel 2,5% (Kalciumgluconat gel) appliceras snarast möjligt på alla utsatta hudpartier, även under naglar. Gelen hindrar absorptionen av vätefluoriden och finns oftast i de antidotförråden.
    • Vid ögonskada: Sköljning med Hexafluorine på arbetsplatsen, därefter långvarig (20 min) stillsam spolning med vatten i behaglig temperatur, upprepas ofta. Dessutom 3-4 ögondroppar Calcium Sandoz (bereds av 10 ml injektionsvätska i 100 ml NaCl 9 mg/ml - måste alltså spädas, lokalretande). Upprepa var annan till var tredje timme efter behov. Fortsatt behandling hos ögonläkare. Studier kring ögonexposition tyder på att Hexafluorine direkt är bättre än sköljning med vatten eller eller kalciumglukonat
    • Vid större olycka där HF-gel är otillräckligt kan man sanera genom att lösa brustabletter Calcium Sandoz (kalciumglubionat) i vatten och tvätta huden med sådan lösning. Man kan också späda injektionsvätskan Calcium Sandoz 3 ggr i en gel, t ex glidslem, på sjukhuset och behandla frätskador på fingrar med detta (handske på).
    • Har en frätskada väl inträffat, dvs syran har penetrerat huden, då kan lokal injektion med Calcium Sandoz bli aktuell: Har smärtan inte lindrats inom 30-40 min bör injektion med Calcium Sandoz 9 mg/ml ges i utsatta vävnader för att hindra fortsatt absorption av fluorider (ej lämpligt vid fingerskador pga smärta och komplikationer).
    • Vid frätskador på fingrarna kan Bier-teknik (regional intravenös administration) bli aktuell med 15 ml Calcium Sandoz 9 mg/ml blandad med 15 ml NaCl, som då ges regionalt under 10-20 minuter eller kortare tills smärtan upphör. Be en ortoped eller narkosläkare om hjälp vb.
    • Vid exponering av mer än 1% av kroppsytan (= storleken av en handflata) av koncentrerad lösning (50%), eller mer än 5% av kroppsytan (alla koncentrationer) behandlas som vid peroral exponering, se nedan.
    • Om patienten inhalerat vätefluorid: Ge inhalation av Calcium Sandoz (1,5 ml av injektionsvätskan, 9 mg/ml, tillsammans med 4,5 ml NaCl 9 mg/ml). Kan upprepas. Kontrollera lungröntgen när patienten är stabil.

    •   Vid peroral exponering:
    • Ge rikligt med mjölk. Provocera inte kräkning.
    • Behandla med 5-10 brustabl Calcium Sandoz 1 g, som lösts i några glas vatten. Ge initialt även (till vuxna och barn) 5-10 ml Calcium Sandoz inj lösning 9 mg/ml iv, samt 10–20 mmol magnesium långsamt iv (magnesiumsulfat, t ex spädd Addex Magnesium).
    • Vid exposition av betydande mängd utförs ventrikelsköljning (helst med mjölk eller kalciumlösning 20g /2 liter).
    • Fortsatt peroral behandling: Brustabl Calcium Sandoz 6 g var annan timme.
    • Vid hypokalcemi: Ge inj Calcium Sandoz 9 mg/ml, 10 ml iv under 3-5 min per behandling. Upprepas vid kvarstående eller tilltagande hypokalcemi.
    • Upprepa bestämningar av S-Ca. S-Mg, och S-K, och syra-basstatus, gärna med blodgaser.
    • Överväg korrektion av metabolisk acidos, t ex med Tribonat.
    • EKG: Följ rytmen och ev förekomst av arytmier. Hypokalcemi ger förlängd QTc-tid och hyperkalemi toppiga T-vågor.
    • Lägg påverkade patienter på IVA, överväg hemodialys vid svår systemisk påverkan.
    • Lägg om alla brännskador av syran och hantera som vanlig brännskada. Skadans djup kan vara svår att avgöra under första dygnet, kan vara av grad I-III.

    Klinisk beskrivning

    • Risken är således brännskador på hud, svår hypokalcemi, acidos och chock. Vätejonen skapar lokala frätskador medan fluoridjonen, som är mest toxisk, tränger djupare in i vävnaden och orsakar såväl lokal celldöd som systemtoxicitet genom hypokalcemi och hypomagnesemi, som i vissa fall kan leda till livshotande hjärtarytmier.
    • Hudkontakt och inandning av ångor kan ge allvarliga frätskador med svår smärta och långsamt läkande sår. Smärtan kan komma först efter flera timmar, när syran redan hunnit penetrera vävnaderna.
    • Inandning av ångor kan ge sveda i näsa och svalg, hosta, näsblödning, kräkningar, andnöd, chock, medvetslöshet.
    • Allvarliga lungskador, lungödem, kan tillstöta efter en besvärsfri period på upp till ett par dygn. I samband med olyckor, där fluorvätekoncentrationen varit hög, har många lungödem med dödlig utgång rapporterats, i något fall även efter hudupptag av fluorväte.
    • De flesta dödsfall som rapporterats beror på hjärtarytmier som föregås av hypokalcemi med åtföljande hyperkalemi. Dödsfall har beskrivits vid så liten exposition som 2,5% av kroppsytan (drygt 2 handflatestora hudpartier).

    Diffdiagnoser

    • Den drabbade vet i regel (via arbetet) att det rör sig om fluorväte, men substansen har också förekommit i försåtliga syften
    • Utvecklas ingen hypokalcemi rör det sig knappast om fluorväte, åtminstone inte vid signifikant exponering.
    • Alternativet kan vara en annan syra eller bas (lutskada vitnar), möjligen fenol. Tvätta rikligt med vatten. Ett samtal med polis och räddningstjänst kan i oklara fall vara vägledande.

    Se även

    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Internmedicin Intoxer Psykiatri

    Litiumintoxikation

    ICD 10: T43.2 Förgiftning med andra och icke specificerade antidepressiva läkemedel + Y49.2 Andra och icke specificerade antidepressiva läkemedel. X61.99 vid suicidförsök: Avsiktligt självdestruktiv handling genom förgiftning med ...psykotropa läkemedel...  + Y49.2
    • Litium (depottabl Lithionit, 42 mg eller 6 mmol Li+) används mot akut mani, eller oftare som förebyggande vid bipolär sjukdom mot skov av mani eller depression.
    • Litiumintoxikation innebär nivåer kring 2 mmol/l eller mer (lindrig intox >1,6 och allvarlig vid >3,5 mmol/l). I princip 3 varianter:
    • Oavsiktlig litiumförgiftning kan inträffa pga smalt terapeutiskt fönster redan från nivåer av S-Li >1,6 mmol/l, t ex vid intorkning (allmänsjukdom, fallit hemma, gastroenterit och andra vätskeförluster)
    • Kronisk förgiftning (vanligast) är oftast förorsakad av oavsiktligt hög litiumordination eller förändrade normalförhållanden (S-Li >1,5-2,5 mmol/l), och då kan dialys vara aktuell redan vid 2,5-3 mmol/l).
    • Orsaken till kronisk förgiftning kan vara att patienten dricker dåligt, är dehydrerad, har feber, hjärtsvikt, fått nya läkemedel eller ökade natriumförluster. Äldre patienter är känsligare.
    • Suicidförsök med litium förekommer ibland med hög akutkoncentration av litium, men trots detta inträffar sällan allvarlig förgiftning pga långsamt steady state.  Överväg dock dialys vid nivåer från ca 4 mmol/l.

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • ABCDE-status!
    • Anamnesen viktig - Har pat blivit inringd pga höga värden? Eller söker själv pga misstänkta symtom? Hur många tabl Lithionit har patienten tagit om det rör sig om en intox, och när?
    • Tag ett akut litiumprov (S-Li+), även vanliga intoxprover, calcium, TSH, T4, infektionsprover, elektrolytstatus och leverprover
    • Sätt nål och börja med 1 liter Natriumklorid 9 mg/ml, särskilt vid intorkning!

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Om en patient på akutmottagningen står på litium och söker med någon allvarlig sjukdom som påverkar vätskebalansen, eller en gastroenterit, eller är intorkad vid ankomst:
    • Kontrollera S-Li (med akutsvar; Skicka inte hem pat innan svaret kommer). Sätt ut litium tillfälligt (kryssa!) vid inläggning.
    • Kryssa också ev ACE-hämmare eller NSAID.
    • Håll patienten uppvätskad vid höga litiumnivåer (>1,5 mmol/l) och följ elektrolyterna noga
    • Symtom vid lättare överdosering är främst diffusa neurologiska symtom och gastrointestinala besvär (slöhet, yrsel, sluddrigt tal, ataxi, tremor, metallsmak, svettningar, aptitlöshet, illamående, kräkningar, diarré).
    • Vid kraftig överdosering tillkommer ytterligare neurologiska symtom (konfusion, agitation, psykotiska symtom, feber, myoklonier eller kramper, nystagmus, medvetandesänkning) därtill sent, EKG-påverkan med arytmier. Kreatinin stiger. Hyponatremi (hypernatremi vid litiumutlöst diabetes insipidus). Höga LPK-nivåer. Lungödem och hjärnödem kan tillstöta.

    •   Behandling
    • Tarmsköljning kan övervägas vid intag av stort antal tabletter. Tabletterna kan synas på CT BÖS innan de löst sig och ge en uppfattning om mängden
    • Provtagning enligt ovan. Höga värden (>2,5 mmol/l), njurpåverkan (stigande kreatinin), stigande litium, hyponatremi, och påtagliga symtom indikerar allvarligare förgiftning. Kontakta GIC i detta läge!
    • Dialys är indicerad vid allvarligare förgiftning, diskutera med GIC, upprepade dialyser kan bli nödvändigt. Kan bli nödvändigt redan vid 2 mmol/l om kronisk förgiftning, och vid 4 mmol/l vid akut intoxikation.
    • Kontrollera elektrolytläget och korrigera efter behov. Eventuellt extra natriumklorid, undvik hyponatremi.
    • Ge dropp, både av Natriumklorid och Ringer-Acetat, så att pat har en hög diures, kanske 4-6 liter per dygn.
    • Följ elektrolytstatus och litium var 4:e timme så länge patienten har symtom och så länge S-Li är högt.
    • När pat är bestående symtomfri och litium har börjat sjunka kan övervakningen släppas
    • En patient som drabbats av kronisk förgiftning behöver ordineras en lägre dos av Lithionit före hemgång (till S-Li 0,5-0,9--1,2 mmol/l max) och bör ha snar kontakt med psykiatrin.
    • En patient som utfört en suicidhandling bör ses akut av psykiatrin för bedömning av suicidrisk och ev behandling. LPT-bedömning kan bli aktuell om patienten inte medverkar frivilligt (HSL), och får då ske i vanlig ordning.

    Diffdiagnoser

    • Normalt S-Li: Annan orsak till ev symtom
    • Symtom av intorkning
    • Infektion
    • Neurologisk sjukdom

    Se även

    Litiumbehandling

    Vårdnivå

    Sjukhus, akutmottagning
    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Kirurgi Ortopedi Pediatrik Trauma

    Fjärsingstick

    fjarsing_img_6132
    Fjärsing med sin gifttagg. Från Glenn Glicko Andersson
    ICD 10: T635 Toxisk effekt av kontakt med fisk
    • Fjärsing (weever fish, Trachinus draco) är en ganska sällsynt fisk med en tagg i första ryggfenan. Fisken finns, vissa år rikligare, utmed Västkusten och i södra Östersjön, även i Norge och Danmark, annars mest i stora hav.
    • Ibland sticker sig folk på den, till exempel i sandbotten då man trampar på den, eller i händerna i samband med fiske. Sticket ger intensiv smärta och ibland sjukdomskänsla med frossa, feber, arytmier, hypotoni, svettningar, illamående, svimning, och huvudvärk
    • Smärtan anses vara det dominerande problemet, systemiska besvär mer ovanligt. Lokalt ses rodnad och svullnad, extremiteten kan vara svullen en veckas tid.

    Tidiga åtgärder, personal och team

    • Ta in patienten på rum så snart möjligt, eftersom det gör ont, men sticket är sällan farligt!
    • Toxinet är värmeinstabilt och därför ska den skadade sitta med extremiteten i så varm vatten som kan tolereras (42-45-(50) grader, undvik brännskada!) under 30-60 min eller tills att smärtan viker
    • Tänk på att barn och gamla har tunnare hud och tål därför varmt vatten sämre!
    • Obehandlat kan smärtan sitta i under ett dygns tid
    • Värmebehandling har evidenstestats utifrån ett antal randomiserade studier (level I), och har också stöd i fler publikationer (level II-IV).

    Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

    • Utöver värmebehandling ovan krävs sällan farmakologiska åtgärder.
    • I besvärliga fall överväg iv analgetika, försöksvis har även lokalbedövning rapporterats.
    • Stinget kan kompliceras av en sekundärinfektion, i så fall ges antibiotika. Lokala nekroser förekommer.
    • Kontrollera att patienten har skydd mot stelkramp, överväg annars booster.
    fjarsing_img_6144
    Fjärsing på bryggan. Från Glenn Glicko Andersson
    error: Alert: Content is protected !!