Författare: Per Björgell

Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Dermatologi Gynekologi Infektion Obstetrik STD Urologi

Apkoppor (monkeypox)

ICD 10:
  • Apkoppor B04-

Lagom lite om apkoppor

Bildkollage apkoppor
Bildkollage apkoppor
From: NHS England High Consequence Infectious Diseases Network
Apkoppor
Apkoppor (monkeypox). Notera olika stadier på bilderna.
From: UK Health Security Agency

Apkoppor (monkeypox)

  • Aktuellt våren 2022 och framåt: Ovanligt många fall av apkoppor i flera länder.
  • Just nu huvudsakligen som STD-smitta främst mellan MSM.
  • Sprids utöver nära hudkontakt och slemhinnor även via luftvägarna, kroppsvätskor och vätska från blåsor. Sverige har några få fall.
  • Måttlig smittsamhet från person-till-person.

  • Virussjukdom, blåsdermatit, zoonos.
    Virus: Apkoppsvirus tillhör genus Orthopoxvirus (samma genus som smittkoppor) inom familjen Poxviridae. Kliniskt finns likheter med smittkoppor (Variolavirus), men vid apkoppor utvecklas en lymfadenopati, vilken saknas vid variola.
  • Inkubationstid: 1-2 veckor (5-21 dagar).
  • Kliniskt förlopp (vanligen 2-4 veckor):
    - Först kommer influensaliknande symtom (feber och frossa, muskelvärk, huvudvärk, ryggvärk, halsont, hosta, svullna lymfkörtlar, och allmän sjukdomskänsla).
    - Sedan följer utslag efter 1-5 dagar, eventuellt och för närvarande genitala, anala eller orala utslag vid sexuell smitta, annars generellt centrifugala lesioner (= huvud, ansikte, extremiteter inklusive händer/fötter). Dessa utvecklas sedan till pustler. Lesionerna utvecklas i tur och ordning: Maculae – Papler – Vesikler – Pustler – Skorpor. Nytt är att flera fall haft endast 1-2 pustler, ofta perigenitalt-analt, så hela kroppen måste inte drabbas.
    Apkoppor kan ha ett allvarligt förlopp, viss mortalitet har rapporterats (<<10%).
    Smittar ej när skorporna torkat och fallit bort.
  • Det finns 2 varianter, sk clader, den västafrikanska och den centralafrikanska, Det är den västafrikanska claden som är igång just nu, och den är lite lindrigare.
  • Behandling: Symtomatisk i första hand. Tidigare vaccination mot smittkoppor har i cirka 85% haft förebyggande effekt (ref WHO). Lämpliga vacciner fördelas till regionerna via Folkhälsomyndigheten, som primärt fick något tusental doser.
    Vid svår sjukdom eller för riskgrupper finns antiviral behandling att tillgå, cidofovir (Vistide) eller tekovirimat (tillhandahålls ej).
  • Riskgrupper är barn under ett år, gravida och immunsupprimerade.
  • Diagnostik: Påvisning av apkoppvirus i kliniskt prov med elektronmikroskopi (skickas till FHM, Stockholm), eller med nukleinsyrapåvisning (PCR mfl). Decentraliserad diagnostik (riskklass 3) är under uppbyggnad.
  • Enligt smittskyddslagen är apkoppor en allmänfarlig och smittspårningspliktig sjukdom. Alla fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
  • WHO har utlyst globalt nödläge om apkoppor.

Diffdiagnoser

  • Vattkoppor
  • Genital HSV-infektion (herpes simplex)
  • Kokoppor
  • Falska kokoppor” eller orf (fårkoppor), (båda är parapoxvirus)
  • Dissiminerad herpes zoster
  • Mollusker (inget akutförlopp)
  • (Smittkoppor)

    • Innan kopporna utbryter kan insjuknandet likna vanliga infektioner av virus eller bakterier.


Updated 2022-08-06 , Originally published 2022-06-04. Established 2022-06-01.
©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Endokrinologi Infektion Internmedicin Kirurgi Klinisk labmedicin Neurologi Onkologi Pediatrik Trauma

SIAD-tabell

  • Här kommer 2 kliniskt-praktiska tabeller som visar ett flertal orsaker till SIAD (SIADH). Som synes många orsaker, men tänk på tabellernas rubriker:
  • Står patienten på läkemedel, eller har sjukdom i lungorna, hjärnan (inkl trauma), malignitet, eller infektion?
    Här återfinns de flesta SIAD-fall!!
  • Se även övriga orsaker i tabell II, samt avsnitt om SIAD.
  • Minnesregel: "Minns hjärna läkemedel mot lungors infektion eller malignitet"

SIAD tabell I.
Lungor, hjärna, malignitet  

Maligniteter Neurologiska sjukdomar Lungsjukdomar
Lungcancer Tumörer, kärl och blödningar: Astma
Endokrint thymom   Stroke KOL
Mesoteliom Neurotrauma, blödning Akut respiratorisk svikt
ÖNH-cancer Subduralhematom Pneumothorax
Ventrikelcancer Subaraknoidalblödning, SAH Cystisk fibros
Duodenalcancer Hjärntumörer Lungfibros
Pankreascancer Neurologiska infektioner: Sarkoidos
Coloncancer Meningit Luftvägsinfektioner:
Uretärcancer Encefalit Akut bronkit
Blåscancer AIDS Akut bronkiolit
Prostatacancer Malaria Bakteriell pneumoni
Corpuscancer Hjärnabscess Viral pneumoni
Cervixcancer Rocky Mountain fläckfeber Tuberkulos, TB
Ovarialtumörer Övrigt: Lungabscess
Lymfom Perinatal hypoxi Aspergillos
Leukemier Akut psykos
Sarkom Delirium tremens
Neuroblastom Wernickes encefalopati
Carcinoidtumörer Sinus cavernosustrombos
Multipel skleros, MS
Guillain-Barrés syndrom
Akut intermittent porfyri
Shy-Dragers syndrom

SIAD tabell II.
Infektion, läkemedel, övrigt

Infektioner Läkemedel Andra orsaker
Luftvägsinfektioner: Antidepressiva: Temporalisarterit
Bakteriell pneumoni SSRI (samtliga) Idiopatisk SIAD
Viral pneumoni Tricyklika Hereditär dysfunktion i V2-receptorn
Lungabscess MAO-hämmare Övergående SIAD-effekt:
Tuberkulos, TB SNRI Illamående (kraftig ADH-effekt)
Övriga luftvägsinfektioner, se Tabell I ovan Duloxetin Smärta
Herpes zoster Antiepileptika: Allmän anestesi
Malaria Lamotrigin Stress
Aspergillos Karbamazepin Träning, motion
Meningit Oxkarbazepin
Encefalit Valproat
Hjärnabscess Antipsykotika:
HIV, AIDS Arpiprazol (Abilify mfl)
Rocky Mountain fläckfeber Fentiaziner (Nozinan mfl)
Butyrofenoner (Haldol mfl)
Cytostatika:
Platinaföreningar (ex Cisplatin)
Vincaalkaloider (ex Vincristine)
Ifosfamid (Holoxan)
Melfalan (Alkeran)
Cyklofosfamid (Sendoxan)
Metotrexat
Antidiabetika:
Sulfonylureider (Mindiab mfl)
Biguanider (Metformin, Glucophage)
Övriga läkemedel:
Ciprofloxacin (Ciprofloxacin, Ciproxin m fl)
Opioider (Morfin, Tramadol m fl)
MDMA (Extacy, XTC)
Nikotin
NSAID
Interferon
Klofibrat
Amiodaron
Protonpumphämmare, PPI
Amilorid (Normorix)
Monoklonala antikroppar
Vasopressinanaloger:
Desmopressin (Minirin, Octostim m fl)
Oxytocin (Syntocinon)
Terlipressin

Se även



Updated 2022-05-15. Originally published 2016-06-15. Established 2015-03-18.
©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Barnkirurgi Intoxer Kirurgi Neurokirurgi Trauma

Skallskador, traumatiska

ICD 10:
  • Välj en översiktlig diagnos av tidsskäl!

  • S06 Intrakraniell skada + V/W-kod
  • S069 Intrakraniell skada, ospecificerad (Traumatisk hjärnskada UNS) +V/W-kod
  • S060 Hjärnskakning (Commotio cerebri)
  • S061 Traumatiskt cerebralt ödem
  • S062 Diffus hjärnskada (Cerebral kontusion UNS, Cerebral laceration UNS)
  • S065 Multifokal hjärnskada
  • S066 Epidural blödning
  • S067 Extradural blödning (traumatisk)
  • S065 Traumatisk subdural blödning
  • S066 Traumatisk subaraknoidal blödning
  • S068 Andra specificerade intrakraniella skador (Traumatisk cerebellär blödning, Traumatisk intrakraniell blödning UNS)
  • S069 Intrakraniell skada, ospecificerad (Traumatisk hjärnskada UNS)

  • S099 Huvudskada UNS (Skada på huvudet, Ansiktsskada UNS, Nässkada UNS, Öronskada UNS)

Skallskador, traumatiska

  • Skallskador ses vid trafikolyckor, fallskador, övergrepp, intoxikation, och vid diverse olycksfall. Tag noga del av kort rapport från ambulans!
  • Börja med att stabilisera enligt ABCDE.
  • En skallskada kommer i regel direkt till akutmottagningen efter inträffad skada: Utlös traumalarm vid allmänpåverkan! Notera att även veckogamla skador plötsligt kan försämras, (t ex kliniskt subduralhematom, epiduralhematom, etc).
  • Se till att patienten är på ett akutrum. Annars flytta dit! (Medvetandesänkning, parallella skador, många läkare etc)
  • Följ medvetandegraden noga! Ange både GCS och RSL.
  • Status: Är patienten vid medvetande eller ej? Svarar adekvat eller ej? Normala pupiller och ögonrörelser? Grova kraften i armar och ben? Normal känsel?
  • Om patienten är någorlunda stabil, men cerebralt påverkad eller försämras, gör en akut CT hjärna. Är det en yngre person som är neurologiskt normal kan man avvakta med CT, men följ då medvetandegraden kontinuerligt.
  • Åk inte till röntgen med en instabil patient (det blir kaos). Stabilisera först och röntga sedan. Alternativt diskutera med narkos om ev narkos/intubation.
  • Vid manifest hjärnskada kontakta NK-jouren vid närmaste neurokirurgiska klinik. Överför röntgenbilderna dit. Avvakta NK:s beslut om ev operation, förflyttning etc.
  • Vaken patient utan uppenbar neurologisk skada observeras på kirurgisk akutvårdsavdelning, obs-enhet eller liknande.
  • Medvetandesänkt eller medvetslös patient går i regel till IVA inför fortsatta åtgärder, exempelvis via NK.
  • Tillse att adekvata blodprover säkras, även urinprover, Hb, glukos, elektrolyter kanske är viktigast, liksom blödningsstatus (Trombocyter, PK (INR), APTT).

Diffdiagnoser

  • Diffdiagnoserna vid trauma har vi närmast ovan, enligt ICD10, från hjärnskakning eller yttre skada, till inre blödningar på olika nivåer.
  • Tänk på att berusade och intoxikerade personer, som mest verkar utslagna av sin överkonsumtion mycket väl kan ha varit med om ett trauma. Röntga dem extra liberalt!
  • En person som kört av vägen och hittas medvetslös krampande kan vara diabetiker och ha en hypoglukemi (har jag varit med om)
  • En äldre person med spontan hjärnblödning kan te sig som ett traumafall utan att vara det!
  • Dementa eller skallskadade personer minns inte alltid att de varit med om ett trauma, och kan då förneka händelsen, samtidigt som t ex subduralhematomet utvidgas.
  • Parallella multipla skador är inte ovanliga, exempelvis skallskada + höftfraktur. Undersök hela patienten när bilden klarnar!


Updated 2022-02-14, Originally published 2022-02-14. Established 2016-03-11.
©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Infektion Internmedicin Neurokirurgi Neurologi ÖNH Pediatrik Trauma

Nackstyvhet – diffdiagnoser

ICD 10:
  • Nackstyvhet saknar diagnosnr.

Nackstyvhet/Nackstelhet

  • En patient som är akut stel/styv i nacken kallas nackstyv, eller synonymt nackstel, på engelska "neck stiffness", det kallas också meningism då meningerna är irriterade.
  • Vanligen är diagnosen akut meningit, ibland SAH.
  • Men det finns lite mer att välja på! Den som är nackstyv (till exempel ett barn) kan inte följa ett finger som sätts mot naveln, eller sätta hakan mot bröstet. Ber man patienten slappna av, så är nacken stel eller trög vid passivt böjningsförsök. En riktigt nackstyv person kan vara så stel, att om man lyfter under huvudet så följer kroppen med.
  • Notera att nackstyvhet inte är samma sak som nacksmärta, men båda kan förekomma samtidigt. Här en lista över vanliga diffdiagnoser vid nackstelhet.

Diffdiagnoser

  • Akut meningit (feber, huvudvärk)
  • SAH, subaraknoidalblödning (huvudvärk, ev medvetslöshet)
  • Encefalit, ibland som delsymtom i encefalomeningiter
  • Retrofaryngeal abscess (feber, ont i halsen)
  • Parafaryngeal abscess (ganska likt retrofaryngeal abscess, sidorna)
  • Torticollis (muskelsträckning, degeneration, ingen feber)
  • Spondylos (ofta långvariga besvär)
  • Cervikalt diskbråck (rhizopatisymtom)
  • Nacktrauma (t ex fraktur)
  • Tetanus (oftast föregånget av trismus och kramper)
  • Cervikal lymfadenit (snarast svårt att vrida huvudet, böja går bra)


Updated 2022-02-08, Originally published 2022-02-08. Established 2022-02-07.
©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Infektion ÖNH Pediatrik

Retrofaryngeal abscess – diffdiagnoser

ICD 10:
    J39 Retrofaryngeal abscess

Retrofaryngeal abscess

  • Ovanligt, men allvarligt tillstånd. Tidig diagnos viktig. Kan drabba både barn (främst <5 år) och vuxna. Abscessen sitter posteriort i höjd med nedre farynx och bakom larynx, samt anteriort om de cervikala kotorna. Kan ge stridor och andningshinder. Risk för sepsis. CT halsrygg påvisar abscessen i sidled.
Retrofaryngeal abscess
Retrofaryngeal abscess. Pilen visar den breddökade vävnaden. From: Wikimedia Commons, dr James Heilman

Diffdiagnoser



Updated 2022-02-03, Originally published 2022-02-03. Established 2016-07-01.
©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Barnkirurgi Infektion Internmedicin Kardiologi Kirurgi Lungmedicin Neurologi ÖNH Onkologi Pediatrik Thoraxkirurgi

Dysfagi, diffdiagnoser

ICD 10:
  • R13 Sväljningssvårigheter (dysphagia)
Schatzkyring
Schatzkyring hos 28-åring med GERD och dysfagi

From: Flickr commons
Liten differentialdiagnostisk sammanfattning (för akuta besvär):
Skilj på:
Dysfagi = Sväljningssvårigheter
Odynofagi = smärtsam sväljning
(Afagi = oförmåga att svälja)

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Beskrivningen av sväljningssvårigheterna är ofta det avgörande!
  • Patienter som inte kan svälja ens vatten (kommer tillbaka) har oftast ett akut problem som är nytillkommet och behöver åtgärdas.
  • Långsamt utvecklade symtom som förvärras plötsligt indikerar ofta en bakomliggande process.
  • Undersök patienten väl: Allmäntillstånd, mun och svalg, inspektera pharynx med spegel, kontrollera hjärta, lungor, buk och neurologi!
  • Lämpliga inledande utredningar: EKG, temp, labstatus, rtg pulm, labstatus, esofago-gastroskopi, ev rtg esofagus med kontrast (finns passage?), CT thorax-buk vid påvisad malignitetsmisstanke, CT hjärna vid positiva neurologiska fynd (stroke mm). På rtg oesophagus med kontrast ser man ofta candidaesofagit väldigt bra.

Diffdiagnoser, akuta

    Akuta sväljningssvårigheter
  • Hos nyfödd: Esofagusatresi
  • Barn: Främmande kropp (mynt, små saker, Lego, etc)
  • Äldre: Stroke, cancer, även främmande kropp (vid demens mm)
  • Esofaguscancer (ofta successivt tilltagande besvär)
  • Svår esofagit (sväljningssvårigheter + smärta)

    • Andra orsaker till akuta eller återkommande sväljningssvårigheter
  • Efter intag av svällande substanser (till exempel loppfrön mot obstipation, kan fastna distalt, kan göra väldigt ont)
  • Mediastinalt tryck mot esofagus (extern process)
  • Akalasi
  • Hinder i esofagus (esofaguscancer, cardiacancer, Schatsky-ring, Plummer Vinsons syndrom)
  • Mb Parkinson
  • Läkemedel, nyinsatt (antikolinerga läkemedel minskar salivproduktion)
  • Tung-, Hypofarynx-process (infektion, tumor), larynxcancer
  • Autoimmun sjukdom (främst sklerodermi/systemisk skleros)
  • Dysfunktion i autonoma nervsystemet
  • Kemisk skada
  • Strålningsskada
  • Neurologisk orsak (n. V, VI, IX, X, XII)
  • Neurotoxiner, ex botulinustoxin!
  • Funktionella besvär (liknande globus-känsla)

    • Akut sväljningssmärta (odynofagi)
  • Övre luftvägsinfektion (tonsillit, faryngit)
  • Peritonsillit
  • Epiglottit
  • Esofagit (vanligt och vanligaste orsak; "bröstbränna")
  • Candidaesofagit (kan bli uttalad vid immuninkompetens, HIV, cortisonbehandling mm)
  • NSAID-utlöst esofagit (ganska vanligt, sätt ut)
  • Akalasi (medelålder, spasm i cardia)
  • Främmande kropp: (Intag av svällande substanser, eller lokaliserad esofagit)

    • Akut bröstsmärta, retrosternal smärta
  • Akut hjärtinfarkt, STEMI
  • Akut koronart syndrom, AKS och NSTEMI
  • Aortadissektion (mer sällan aortaaneurysm i thorax)
  • Akut lungemboli (ger främst dyspné och tryckkänsla)
  • Nedsvald främmande kropp i oesophagus (t ex loppfrön som sväller, kan ge svår bröstsmärta)
  • Akut perikardit (kan ge rätt mycket smärta, lägesberoende)
  • Akut mediastinit (perforation, operation, fr kropp)

    • Vanliga diagnoser och inte så svåra bröstsmärtor
  • Angina pectoris, stabil eller instabil (AKS)
  • Oro, ångest, depression
  • Mb Tietze (ont över costokondrala partier, ofta vä om sternum)
  • Pneumothorax (spontan, ger andningkorrelerad bröstsmärta)
  • Epigastralgi (dyspepsi, viss retrosternal utstrålning)
  • Muskuloskelettala besvär (ofta rörelsebetingade)
  • Perimyokardit (ofta efter viros; växlande grad av smärta)
  • Pleurit (ofta efter viros; förväxlas med lungemboli)
  • Akut hjärtsvikt (mer tryck än smärta)
  • KOL, exacerbation (kan vara förvillande svår att skilja från kardiell smärta)
  • Luftvägsinfektion med hosta följd av ömmande myalgi
  • Akut pneumoni (bröstsmärta, feber, hosta)
  • Esofagusspasm (snarlik angina, svarar på nitro, efterhandsdiagnos)

Tidiga åtgärder, personal och team

  • Beskrivningen av sväljningssvårigheterna är ofta avgörande
  • Långsamt tilltagande sväljningsbesvär över veckor handläggs bäst hos egen läkare, icke-akut
  • Ta Hb, LPK, och CRP vid avancerade eller akuta besvär, annars avvakta. Se till att patienten inte har andningshinder!
  • Ta alltid EKG om patientens besvär är förenade med bröstsmärta

Se även



Updated 2022-03-06. Originally published 2016-04-17. Established 2016-04-01.
©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin ÖNH Pediatrik

Peritonsillit – Halsböld  diffdiagnoser

ICD 10:
  • J36 Peritonsillit (peritonsillär abscess, p cellulit, quinsy)

    • Peritonsillit

    • Patienten har vanligen haft eller har en tonsillit. På ena sidan uppstår en abscess i mjukdelarna runt tonsillen, en peritonsillit. Patienten återinsjuknar, får feber, värk i svalget, svårt att svälja, ont ut mot örat, grötig röst och trismus.
    • Syns i regel ganska tydligt när patienten gapar, ensidig svullnad. Till öron akut för punktion och tömning.
    Akut peritonsillit, notera de svullna delarna i mjuka gommen och hö tonsill.
    From: Wikimedia commons, dr James Heilman.

    Diffdiagnoser

    • Akut tonsillit
    • Infektion i uvula, uvulit, "(say "yoo-vyoo-LY-tus")"
    • Bakre svalginfektion (epiglottit, retrofaryngeal abscess, faryngotonsilliter)
    • Mononukleos

    • Tetanus (trismus)


    Updated 2022-02-07, Originally published 2022-02-07. Established 2016-03-1Peritonsillit - Halsböld  diffdiagnoser4.
    ©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Infektion Internmedicin Lungmedicin Pediatrik Thoraxkirurgi

Pleurit – Lungsäcksinflammation

ICD 10:
  • R091 Pleurasmärtor, torr pleurit
  • J900 Pleurit med utgjutning, exsudativ pleurit, pleuravätska UNS

Kort sammanfattning

  • Pleurit innebär oftast att patienten har en självläkande, virusorsakad inflammation i pleura, oftast med ensidiga andningskorrelerade smärtor, viss hosta, och ibland lite feber.
  • Observera dessa viktiga diffdiagnoser:
    Vanliga:
    - Lungemboli (förvillande lik)
    - Hjärtsvikt, inkompensation
    - Bakteriell pneumoni
    - Pneumothorax
    - Pleuropneumoni
    och mindre vanliga:
    - Malignitet
    - Bakteriell pleurit
    - Tuberkulös pleurit
    - Bindvävssjukdomar (RA, SLE)
    - samt ytterligare, se nedan!
  • Kontrollera alltid EKG, Hb, CRP. Eventuellt även LPK, D-dimer och lungröntgen.
  • Yngre patient utan andra åkommor (och utan P-piller) har oftast en viruspleurit och kan behandlas hemma med NSAID eller paracetamol, utan uppföljning. Röntgen behövs oftast inte.
  • Multisjuka, äldre personer, eller patienter med p-piller, eller med känd tromboembolism, bör undersökas även med lungröntgen och liberalt med riktade prover, t ex D-dimer, TnT, och ev mer (lungscintigrafi, CT thorax, ultraljud mm).
  • Använd diagnosen pleurit med respekt! Jag har sett rätt många feldiagnoser med allvarliga konsekvenser, inte minst letala lungembolier!

Tidiga åtgärder, personal och team

  • En patient med möjlig viruspleurit ska normalt sett INTE vara allmänpåverkad. Överväg i så fall annan diagnos!
  • Tidig ABCDE-kontroll och åtgärder vid behov! [Luftväg, nacke (uteslut trauma), andning, andningsfrekvens, SaO2, puls, blodtryck, vakenhet (medvetandegrad), och rörelseförmåga (annat neurologiskt bortfall), yttre skador, temp, syrgas vid behov (om <92%)].
  • Alltid EKG vid thorakala smärtor!
  • Vid betydande allmänpåverkan - Tillkalla genast läkare RÖD prioritet. Tag ställning till ev larm!
  • Kort anamnes (patient eller medföljare) – Aktuell situation med tidsangivelser och lokalisation av symtom, samt om tiden tillåter: ”Är du frisk annars?” Tidigare/Nuvarande sjukdomar, ”Har du haft aktuella symtom tidigare?” ”Tar du några mediciner?” ”Har du någon läkemedelsallergi?” Har patienten ont? - Behov av smärtstillande?
  • Minimal provnivå: Kapillärt blodprov med Hb och CRP
  • Venösa blodprover vid misstänkt alternativ diagnos eller påverkat AT: Akut hematologi, CRP, glukos, troponin, elektrolytstatus inkl kreatinin, leverprover, koagulation, blodgruppering, bastest (när blod behövs), blododling, sårodling, urinodling - efter behov

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Värdera diffdiagnoserna nedan!
  • En vanlig viruspleurit har ofta föregåtts av andra virus- och luftvägssymtom (snuva, halsont, hosta, muskelvärk, influensa etc).
  • Patienten är i de flesta fall inte särskilt dålig, även om obehaget vid djupandning kan te sig skrämmande för patienten.
  • Man kan ha ingen eller måttlig CRP-stegring, måttlig feber, sjukdomskänsla och typiskt andningskorrelerade eller hostutlösta bröstsmärtor, ensidigt eller bilateralt. Smärtan är huggande, skärande, ytlig och intensiv då pat andas in djupt.
  • Första dagarna brukar ge mest symtom (torr pleurit), det skaver då vid djupandning och patienten har ofta suttit upp under natten.
    Några dagar senare kan inflammationen leda till lite pleuravätska (fuktig pleurit), då gör det inte ont på samma sätt längre.
  • Röntgen behövs sällan vid en okomplicerad viruspleurit. Tidig auskultation kan ibland avslöja ett gnidningsljud, som när man kramar en snöboll eller knycklar ihop ett papper. När pleuriten sedan blir fuktig hör man inte längre några gnidningsljud.
  • Behandlingen av en benign viruspleurit är paracetamol eller NSAID i några dagar. Tillståndet brukar läka på en veckas tid. Åter primärvården om ej bra inom 2 veckor.

  • Misstänk lungemboli tidigt om patienten ter sig dyspnoisk eller takypnoisk. De har ofta en skvätt pleuravätska bilateralt i recesserna - precis som en pleurit kan ha. Ibland hittas en samtidig DVT.
  • Kontrollera EKG relativt t ex akut hjärtinfarkt, akut perikardit, och hjärtsvikt.
  • Vid förekomst av dämpning vid perkussion rör det sig snarare om en effusion eller ett transudat. Se Utgjutning av pleuravätska, . Kan det röra sig om en malign effusion?
  • Har patienten hosta, hårda rassel och feber (ofta hög) rör det sig ofta om en bakteriell pneumoni, eller vid smärtsamma andetag en bakteriell pleuropneumoni. Då är som regel CRP också högt, men CRP är i detta sammanhang ospecifikt (t ex vid lungemboli hos 50%, malignitet, bindvävssjukdom).
  • Överväg insättning av antibiotika vid misstanke om bakteriell infektion, med högt CRP.
  • Lägg in allmänpåverkade patienter, eller vid andningskorrelerad smärta där diagnosen pleurit är osäker.
  • Om ultraljud finns tillgängligt på akutmottagningen kan man exempelvis utesluta pneumothorax, och påvisa en större mängd pleuraexsudat.

Diffdiagnoser

Vanligare diffdiagnoser (i sammanhanget):
  • Lungemboli (dyspné, ibland med blodhosta)
  • Pneumothorax, spontan (ofta yngre män, ensidigt)
  • Hjärtsvikt, inkompensation
  • Bakteriell pneumoni
  • Pleuro-pneumoni (pneumoni ut till pleura)
  • Malignitet (primär, sekundär)

    • Mindre vanliga och udda diffdiagnoser:
  • Empyem (bakteriell pleurit, oftast efter pneumoni)
  • Tuberkulös pleurit
  • Bindvävssjukdomar (RA, SLE, ev mikroskopisk polyangit)
  • Perikardit
  • Dresslers syndrom (efter kardiellt trauma/op med pleurit, perikardit och feber)
  • Kylothorax (lymfvätska i lungorna (oftast postop))
  • Mediastinal process (se Mediastinal breddökning)
  • Vena cava superior-syndrom (Stokes krage)
  • Levercirros
  • Uremi
  • Hemothorax (lunginfarkt, trauma, cancer mm)
  • Sarkoidos
  • Mesoteliom
  • Pankreatit, akut svår
  • Meigs syndrom (triad av benign ovarialtumör med ascites och pleuraeffusion)
  • Nefrotiskt syndrom
  • Hypothyreos och myxödem
  • Hypoalbuminemi
  • Yellow nail syndrome (sv. "gula naglar-syndromet")
  • ARDS
  • Peritonealdialys

Se även



Originally published 2021-06-08, Established 2016-03-14, Updated 2021-06-09. ©Per Björgell


Kategorier
Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA EKG Endokrinologi Infektion Internmedicin Intoxer Kardiologi Klinisk labmedicin Nefrologi Ortopedi Pediatrik Trauma

Hyperkalemi

ICD 10:
  • E875 Hyperkalemi

Kort sammanfattning

  • Farligt vid >6,5 mmol/L (individuell känslighet)
  • Muskelsvaghet (ytterst muskulär paralys), stickningar, domningar och illamående (ibland med buksmärtor), kräkningar, och diarré.
  • Takyarytmier, uppfattas som hjärtklappning. Avvikande EKG.
  • Ibland dyspné och bröstsmärta.
  • Åtgärda orsaken och sänk kalium (få det intracellulärt) under tiden! (Se nedan).

Läkarens bedömning, åtgärder och behandling

  • Definition hyperkalemi: S-K+ >5,5 mmol/L.
  • Farligt vid värden över 6,5 mmol/L, observera dock att känsligheten varierar mellan olika individer (+/-).
  • Livshotande S-K+ >8,0 mmol/L

    • Symtom
  • En lättare/måttlig hyperkalemi ger i princip inga symtom, möjligen lite trötthet, illamående, eller muskelsvaghet.
  • Med en kraftigare hyperkalemi följer muskelsvaghet (ytterst muskulär paralys), stickningar, domningar och illamående (ibland med buksmärtor), kräkningar, och diarré.
    Även kardiella symtom tillkommer med avvikande EKG och främst takyarytmier, som pat uppfattar som hjärtklappning, ibland även med dyspné och bröstsmärta.
  • Bradykardi kan undantagsvis förkomma (av AV-block), annars således främst takyarytmier, överledningsrubbningar, och ev utveckling av ventrikeltakykardi, ventrikelflimmer och hjärtstopp.

  • EKG visar höga T-vågor. Ökad PQ-tid tills p försvinner. Breda QRS möter T-vågorna tills VT,VF och asystoli inträder.

  • Uppmätt S-K+ är extracellulärt kalium som endast utgör 2%, resten 98% finns intracellulärt. Därför viktigt att undvika läckage från erytrocyterna vid blodprovstagning. Kan då, vid normal kaliumnivå, likna en hyperkalemi (stas, hemolys), sk pseudohyperkalemi. Dagens klin kem lab anger i regel förekomst av ev hemolys.
  • Tag alltid om provet vid ett förhöjt S-K+ som tidig åtgärd (såvida inte orsaken är uppenbar)!
  • Mycket höga kaliumnivåer ses på akutmottagningar eller sjukhus främst vid njursjukdomar, DKA, och vid akuta vävnads- eller muskelskador.

    • Orsaker:
  • Metabol acidos (kalium lämnar cellerna).
  • Uremi och njursvikt
  • Trauma (muskelskador)
  • Rhabdomyolys
  • Hög kaliumtillförsel (kaliumsparande läkemedel, peroral förgiftning, intoxikation av kalium i suicidsyfte)
  • Läkemedel som hämmar eller blockerar aldosteron (se lista nedan)
  • Hypoaldosteronism
  • Katabola händelser
  • Dehydrering
  • Blödningstillstånd (trauma, inre blödningar, hemolytiska sjukdomar)
  • DKA, diabetes ketoacidos, eller insulinbrist
  • Mb Addison
  • Digitalisintoxikation

    • Behandling vid hyperkalemi:
  • Pat med arytmi eller allvarlig EKG-påverkan behandlas genast med kalciumglukonat. Dos till vuxna 10-20 ml iv under ett par minuter, kan upprepas vid kvarstående/återkommande EKG-påverkan.
    (Finns bland antidoterna, som Calcium Gluconate Injection 10 %, Inj vätska, lösning 95 mg/ml, eller Calciumgluconat B. Braun, inj vätska 94 mg/ml)
  • Alkalisera pat: Finns Natriumbikarbonat 50 mg/ml tillgängligt, ge 100 ml iv. Snabb effekt.
  • Insulin och glukos flyttar kalium in i cellerna snabbt. Ge först 6 E intravenöst snabbverkande insulin (t ex Actrapid, Humalog, Novorapid), därefter 5-20 E/h som iv infusion. Därtill samtidigt inf Glukos 100 mg/ml, 1000 ml med en infusionstakt på 200 ml/h. Följ B-glukos och S-K var 30:e minut initialt.
  • Jonbytare: Temporär behandling med Resonium 15g (1 dosmått) x 3-4 per os kan fungera bra inledningsvis, effekten kommer efterhand. Andra jonbytare är Lokelma med snabbare effekt, samt Veltassa, båda dock avsevärt dyrare.
  • Inhalation 10 mg salbutamol (2,5 mg i 4 omgångar om pat orkar) sänker också kalium. Ventoline 5 mg/ml, 2 ml för inh är smidigt, finns på 20 ml glasflaska.

Effekter av läkemedel

  • Läkemedel ger sällan särskilt högt kalium hos barn eller vuxna i arbetsför ålder, men äldre personer och njursjuka patienter riskerar höga kaliumvärden under medicinering med aldosteronsänkande läkemedel. Även kaliumtabletter tagna i suicidsyfte kan ge mycket höga värden.
  • Patienter med risk att utveckla hyperkalemi:
    - Njurinsufficiens
    - Hög ålder (> 70 år)
    - Diabetes mellitus
    - Samtidiga sjukdomstillstånd (speciellt dehydrering, akut hjärtdekompensation, metabolisk acidos)
    - Kaliumsparande diuretika (t.ex. spironolakton, eplerenon, triamteren eller amilorid)
    - Kaliumsupplement, eller saltersättningsmedel med kalium
    - Andra läkemedel som associeras med ökning av serumkalium (t.ex. heparin och trimetoprim, aldosteronhämmare (ACE-hämmare, ARB, NSAIDs), svampmedel (ketokonazol m fl), succinylkolin (Celocurin), digitalis, ciklosporin, tacrolimus).


    • Updated 2021-06-04. Originally published 2021-06-03, ©Per Björgell


    Kategorier
    Akutsjukvård, emergency Allmänmedicin Anestesi och IVA Infektion Internmedicin Intoxer Kardiologi Kirurgi Pediatrik Trauma

    Hypokalemi

    ICD 10:
    • E876 Hypokalemi (Kalium-[K]-brist)

      • 150-250 ord om....

      Hypokalemi

      • Hypokalemi definieras som S-K+ < 3,5 mmol/L.
        (Normalvärde cirka 3,5 - 4,4 mmol/L, spädbarn kan ha upp till 5,8 mmol/L).
      • Lindrig hypokalemi 3,1-3,4 mmol/L – Vanligt, ofta inga symtom, förstärkt digitaliseffekt
      • Måttlig hypokalemi 2,6-3,0 mmol/L – Arytmirisk, illamående, obstipation, muskelsvaghet, myalgier, trötthet
      • Svår hypokalemi <2,6 mmol/L – Farligt, arytmier inkl VT, VF, muskelsvaghet, muskelskador, rhabdomyolys, andningsinsufficiens

      • Vi mäter extracellulärt kalium, runt 2%, resten finns intracellulärt. Därför viktigt att undvika hemolys som vid hypokalemi kan ge ett falskt normalt S-K+.
      • Vid en metabol alkalos åker kalium in i cellerna. På samma sätt kan en korrigering av en acidos ge tillfällig hypokalemi. Andra vanliga orsaker till hypokalemi är diuretikabehandling eller utdragna diarréer och kräkningar.
      • Samtidig magnesiumbrist förstärker hypokalemin. Andra orsaker är brännskador, alkoholism, större lakritsintag (aldosteronliknande effekt) eller ökad insulininsöndring (t ex glukosdropp).

        • Åtgärder:
      • Lista ut orsaken, ofta uppenbar. Utred oklara eller svåra fall. Lägg in patienter med svår hypokalemi.
      • Vid lindrig till måttlig hypokalemi: Förstärk patientens kaliumnivåer peroralt med kaliumtillförsel (T. Kaleorid 750 mg, 2x2-2x4), eller med kaliumsparande tillsatser (amilorid, spironolakton) till diuretikabehandling. (Obs: spironolakton kan ge gynekomasti hos män). Bananer är rika på kalium.
      • Vid svår eller symtomgivande hypokalemi: Ge kalium parenteralt, t ex Natriumklorid 9 mg/ml med tillsatser av kalium och magnesium.
        Sätt:
        Till Natriumklorid 9 mg/ml, 1000 ml en tillsats av 60 mmol kalium (AddexKalium) och 30 mmol magnesium (AddexMagnesium) iv över 6-8 timmar.
      • Ge högst 20 mmol kalium per timma iv, vid behov, exempelvis vid stark arytmibenägenhet.
      • Tag EKG och koppla telemetri. EKG-förändringar: Flacka ST-sträckor, inverterade T-vågor, U-vågor (ev större än T-vågorna).

      Orsaker till hypokalemi

        Vanligare orsaker:
      • Diuretikabehandling (tiazider, acetazolamid, furosemid, torasemid m fl)
      • Andra läkemedel (insulin, kortison, beta-2-agonister, laxativa, kvetiapin (Ketipinor), abirateron (Zytiga), cisplatin, ampicillin, penicillin, aminoglykosider, amfotericin)
      • Långvariga diarréer o/e kräkningar
      • Laxantiamissbruk
      • Överdosering (klorokin, tyroxin, insulin och teofyllin, kronisk salicylism)
      • Koffein (kaliumförflyttning in i celler)
      • Metabol alkalos
      • Hyperthyreos
      • Kronisk alkoholism
      • Narkotikamissbruk (amfetamin, partydroger m fl)
      • Större lakritskonsumtion (pseudoaldosteronism via glycyrrhizinsyra (GZA) som ger hypokalemi, metabol alkalos och hypertoni. Lågt aldosteron.)
      • Inflammatoriska tarmsjukdomar (främst Mb Crohn)
      • Celiaki
      • Brännskador, större (kaliumförlust)
      • Magnesiumbrist
      • Insulinbehandling (t ex vid DKA utan K-korrektion)
      • Korrigering av acidos
      • Ökad insulininsöndring (t ex sekundärt till glukosdropp)

        • Mer ovanligt:
      • Långvarig parenteral nutrition
      • Renal tubulär acidos (svårigheter utsöndra H+, skapar alkalos)
      • Hyperaldosteronism (alla former; ofta med samtidig hypertoni)
      • Mb Cushing
      • Conns syndrom (vanligen binjurebarkstumör; primär hyperaldosteronism, hypertoni och lågt kalium)
      • Njurartärstenos (hyperaldosteronism, hypertoni)
      • Intox (barium, cesium)
      • Ökad renal utsöndring av kalium (t ex njurskada, högt aldosteron, cortisol, magnesiumbrist) - mät U-kalium vid misstanke.
      • Lågt kaliumintag (ovanligt; ex vid anorexia)
      • Hereditära jonkanalsjukdomar (störd Na/K-pump)
      • Hypokalemisk periodisk paralys (jonkanal; återkommande paralyser)
      • Thyreotoxisk periodisk paralys (övergående paralyser vid thyreotoxikos och utan hereditet; hypokalemi under attackerna; oftast asiater)
      • Fanconis syndrom (renala K-förluster)
      • Bartters och Gitelmans syndrom (hereditära sjukdomar med saltförluster och hyperaldosteronism)
      • Liddles syndrom (hereditär sjukdom, hypokalemi, metabol alkalos, hypertoni, kan likna lakritsutlöst hypokalemi med lågt aldosteron)
      • Zollinger-Ellisons syndrom

      Diffdiagnoser (diagnoser som inte beror på hypokalemi)

      • Arytmi (av andra orsaker)
      • Illamående
      • Diarré
      • Obstipation
      • Myalgier
      • Muskelsvaghet
      • Muskelskador
      • Rhabdomyolys
      • Andningsinsufficiens
      • Pares/paralys (stroke, trauma)

      Se även



      Updated 2021-04-18. Originally published 2021-04-18, ©Per Björgell


    error: Alert: Content is protected !!